Insändare: Fåglarna i Filipstad bör skyddas – inte skjutas

Insändare
PUBLICERAD:
Filipstads kommun fick tidigare under hösten tillstånd att skjuta 250 fåglar i centrum per år fram till januari 2022.
Foto: Håkan Strandman
Människor sprider plast och skräp, slänger fimpar och snus på gatorna, för oväsen med fordon, lämnar hundbajs på trottoaren utan att bli dömda. I diktaren Ferlins födelsestad döms kollektivt dödsstraff för 250 kajor, råkor och duvor som sökt trygghet i staden.

Fåglar skjuts från bil för att visa kommunens effektivitet 2021. Istället avtecknas själslig fattigdom, etologisk okunskap och grymhet mot försvarslösa fåglar. Kriminella kanske inspireras av kommunens metoder men poeter och fågelvänner förtvivlar.

Människor som förskansat sig för länge i tät bebyggelse verkar ha utvecklat en dödande intolerans mot de fåglar som söker sig till städer för mat, värme och skydd mot rovfåglar. Och brist på naturliga boplatser när gamla träd tagits bort, lantbruket förändrats och skogar kalhuggits. De kallas ”stadsfåglar” men borde snarare ses som miljöflyktingar eller mera välkomnande; som säsongsgäster. Själva hävdar stadsmänniskorna i pandemitider sin självklara rätt till naturen. Samma människor som inte tolererar fåglars kommunikationssätt och spillning i den egna asfalterade och inglasade närmiljön.

Varför tillåter kommuner att intolerans och djurfientlighet få slå rot i det svenska samhället? Efter de fruktansvärda bränderna i Australien talar man om att städer måste anpassas även för djur som i framtiden kommer ta sin tillflykt dit. Modern stadsplanering måste inkludera djur och människans kreativitet borde inriktas på att inkludera – inte exkludera våra medvarelser i en ny era: kallad den sjätte massutrotningen. Människan, som tillsammans med råttan är det vanligaste däggdjuret på jorden, är det enda däggdjur som systematiskt utrotat andra arter.

Mytologiskt representerar flockar av fåglar magiska krafter. Symboliskt står duvan för livsanden och själens övergång från ett tillstånd till ett annat. Duvan är också fredens symbol. I drömtydning symboliserar råka, kråka och korp rädsla och omedvetna känslor, men också drömmarens bearbetande av negativt arv från fadern. Kajor och råkor lever för trohet och monogam kärlek enligt zoologen och nobelpristagaren Konrad Lorentz. Ju äldre paren är ju mer kärleksfull uppvaktning visar de varandra.

Varken magi, fred eller kärlek präglar beslut i Filipstad, Tomelilla, Kristianstad och de kommuner som diskriminerar fåglar. Sorgligare är vad som hänt i själen hos de tjänstemän som förmås besluta om så brutala metoder. Det ursinne som måste ligga bakom naturfientliga lösningar som att fånga fåglar med fällor för att avrätta dem och nu bottennivån: att skjuta fåglar från bilar! Arter som föraktfullt kallas ”svartfåglar” av jägare med eget mantra för att stimulera massdödande av fåglar och däggdjur som stämplats som predatorer. Poängtävling i djurplågeri landet runt pågår, kallad ”Rovdjurskampanjen” och visas på Youtube.

Att skogsbolag begär helikopterskjutning på älg och att länsstyrelser varje vecka dödar fridlysta rovdjur från helikopter – och nu fågelskjutning från bil, visar på att en våldspandemi mot vilda djur spridits i Sverige. Ytterst ansvarig är Naturvårdsverket som bifaller dödlig konfliktlösning mot vilda djur. Människor som lever för att döda vare sig det är troféjakt, licens- eller skyddsjakt jublar. Ett hårdnat samhällsklimat har nu drabbat även djuren. Prickskjutning på levande mål från bil och krypskytte mot djur i samhällen normaliseras av gaming-generationen som ännu ett tecken i tiden.

Fåglars mystik intresserar varken fastighetsmoguler eller stadsplanerare. Fåglarna som i pandemitid än mer symboliserar att rörelsefrihet är det viktigaste i våra liv. De borde därför ha särskild immunitet var än de väljer att leva. Diktaren Ferlin sörjer ”en grå fågel” på andra sidan men hans stad väljer intolerans mot ”de grå” när Filipstad inleder 2021 med döden för 250 fågelflyktingar.

Eva Stjernswärd

Konstnär

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.