• idag
    27 jan
    -7°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    28 jan
    -3°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    29 jan
    -5°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    30 jan
    -4°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    31 jan
    -6°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm

Insändare: Hur blir vi visselblåsare för förskolan?

Insändare
PUBLICERAD:
"Snart orkar ingen av oss vara kvar i den verksamhet som kallas förskola", skriver Monica från Förskoleupprorets ledningsgrupp.
Foto: Hasse Holmberg/TT
Vi är en allt sinande skara utbildade och legitimerade förskollärare och barnskötare som kämpar på i det yrke vi en gång valt att verka i.

Varför är det så, undrar ni?

Det yrke det är så lätt att engageras i och komma att älska, för att det handlar om andra människors väl. Barns omsorg och utbildning en av de viktigaste framgångsfaktorerna för varje barns kommande framtid.

Jo, snart orkar ingen av oss vara kvar i den verksamhet som kallas förskola. Besparingar i årtjugonden har urholkat trygghet och omsorg till en nivå nära barnpassning i barngrupper som det inte finns någon bortre antalsgräns att sätta, barnen är förskolans inkomster, vilket resulterar i att fler och fler barn pressas in.

Som utbildad och engagerad har vi två alternativ, springa fortare och fortare i ekorrhjulet för att räcka till att tillgodose varje barns behov, eller byta yrke. Oftast väljer vi att pressa oss till yttersta gränsen av vår förmåga vilket ändå inte räcker. Då skriker det i pedagoghjärtat av medvetenhet om vad vi borde hinna göra för varje barn.

Där hamnar vi i samvetsstress och många, många i vårt yrke, går i den beryktade ”väggen” och sjukskrivs för utmattningsdepression. Denna sjukdom som ofta har en lång rehabiliteringstid om personen någonsin orkar komma tillbaka igen.

Inte bara vår verksamhet förlorar på detta utan varje skadat människoliv är också ett resursslöseri. Ohälsotalen peakar och 2017 räknades den samhällsekonomiska kostnaden av alla sjukskrivningar uppgå till 62 miljarder, tänk så mycket pengar som istället kunde satsas på att gynna friskvård och förskoleverksamheten.

Alla barn i behov av stöd, som idag inte får sin lagstadgade rätt pga penningbrist. Att minska barngrupperna, så att vi hinner fullgöra omsorgs och utbildningsuppdraget vi har för varje barn. Anställa personal med adekvat utbildning så jobbet kan genomföras rätt, istället för att som nu, driva verksamheten med arbetsmarknadsåtgärder i strid ström, som arbetsprovar.

Vi som slåss för verksamhetens förbättringar, larmar facket som inget kan göra, skriver artiklar och brev till regering och utbildningsminister med ledsamma vittnesmål om brister i arbetsmiljö och det stora glappet mellan resurser och krav som drabbar hårt. Vi hänvisar till Skollag, Läroplan, Barnkonvention Skolverk och Arbetsmiljöverk där vi kan läsa om h u r det ska vara.

Vi har till och med lyckats samla oss i en grupp sedan 7 år tillbaka, Förskoleupproret på Facebook med 35 000 medlemmar, för att visa allvaret i våra förtvivlade rop på åtgärder.

Men aldrig någon gång har det skett en förbättring, trots att vi tas emot i riksdagens lokaler eller hos lokalpolitiker som alla säger sig vilja satsa på förskolan Sveriges första utbildningsform.

Allt verkar vara underordnat kommuners budget i balans och pressade nollresultat oavsett metoder eller vad som offras.

Så här kommer min fråga: Hur blir vi visselblåsare för förskolan? Jag upplever att vi visslar för fullt, men när ska vi tas på allvar?

Ytterligare en fråga snurrar i den förtvivlade pedagogens huvud, om nu inte Arbetsmiljöverket och Skolverket har någon reell funktion och betydelse, så lägg ner dem. Lägg ner onödig verksamhet och satsa de pengarna på att rusta befintlig förskoleverksamhet, ge pedagoger en dräglig arbetsmiljö utifrån lag så vi inte riskerar att hamna i långvarig sjukdom. Satsa på barns omsorg, utbildning, hälsa och framtid.

Monica

leg. förskollärare och del av ledningsgrupp i Förskoleupproret med 35 000 medlemmar

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.