• idag
    19 jan
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.1 mm
  • onsdag
    20 jan
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      2.2 mm
  • torsdag
    21 jan
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      4.0 mm
  • fredag
    22 jan
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    23 jan
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Debatt: Försvarsminister Hultqvists kovändning

Debatt
PUBLICERAD:
"Försvarsminister Hultqvists omfattar en märklig historisk romantisering av det allmänna tvångsmässiga inkallandet till ett överspelat invasionsförsvar, där värnpliktiga från A9 cykeltolkar genom Värmlandsskogarna iklädda grötrock med gevär på axeln, när han beskriver den enskilde rekrytens ansvar för Sverige", skriver Stefan S Widqvist.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Kommunalråden jublar i Kristinehamn, äntligen fylls A9 åter med marscherande soldater och i Karlskoga gnuggar AB Bofors händerna, äntligen får vi tillverka fler krigsmaskiner!

Efter min artikel i VF 14/12 ”Vart leder oss försvarsminister Hultqvist?” kom det en hel del ovett på nätet från olika former av ”upprustningspojkar” men även från uttalade socialdemokrater. Några exempel ur högen: ”Din kvasipacifistiska syn på Sveriges försvar är ett hån mot alla svenska medborgare.” ”Förstår du inte att ett urholkat svenskt försvar är att misskreditera alla oss som önskar ett starkt Sverige.” ”Du förminskar det ryska hotet. Vi behöver kunna försvara oss militärt mot dessa aggressioner.”

Socialdemokratins försvarsminister Peter Hultqvist var själv vapenvägrare. Hultqvist valde att göra vapenfri tjänst och vår nu mäktigaste militarist ville då, 1978, hellre än att göra den allmänna värnplikten som skyttesoldat, (vilket han var ett litet tag innan han lämnade Dalaregementet I 13,) sökte han istället vapenfri tjänst. Hultqvist ville i första hand arbeta på dagis, men hamnade som expeditionsassistent hos Kriminalvården, där han genomförde sin värnplikt som vapenvägrare med samvetsskäl. Vår nuvarande försvarsminister ville då inte längre bära vapen.

Idag undviker han att informera om rätten till vapenfri tjänst. Varken i det mönstringsunderlag som alla mönstringsskyldiga är ålagda att fylla i eller på Försvarsmaktens informationssida om värnplikt lämnas det information om rätten att ansöka om vapenfri tjänst. Bland de många frågor som rekryteringsmyndigheten ställer till den mönstringsskyldige saknas den viktiga frågan om vederbörande hyser betänkligheter mot att göra militärtjänst. För Hultqvist själv var vapenvägran av samvetsskäl legitimt, frågan är varför han inte tycker att det är det idag? Varför skall unga tvingas bli soldater? Det finns många säkerhetsfrämjande områden i samhället med resursbrist, exempelvis sjukvård. Ändå är det inte aktuellt med exempelvis sjukvårdstjänstgöringsplikt. Varför skall Försvarsmakten ha patent på pliktrekrytering? Det finns vidare flera alternativa sätt att se på den svenska försvarspolitiken, som inte är snävt militaristiska. Ett bredare perspektiv på säkerhetspolitiken skulle bl.a. kunna vara, att det anordnades utbildningar, ”allmän värnplikt”, i krishantering i MSB:s regi (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap)… eller de förslag som lagts i riksdagen om samhällstjänst som alternativ till värnplikten.

Men nu är det högsta prioritet att garantera personalförsörjningen till den nygamla allmänna värnplikten och svenska ynglingar skall åter marschera i takt på kaserngårdar och idag också tillsammans med unga tjejer. Kommunalråden jublar i Kristinehamn, när A9:s tomma lokaler snart skall fyllas med nya soldater och i Karlskoga skall AB Bofors tillverka nya krigsmaskiner. Vad är det egentligen man jublar åt, för man blundar väl inte för att man nu bidrar till att trappa upp krigsretoriken stödjande snäva militära intressen? Hade det inte varit bättre att krigsmaskin- industrin omvandlats till civil produktion, om det nu är arbetstillfällena man vill värna om?

Försvarsminister Hultqvists omfattar en märklig historisk romantisering av det allmänna tvångsmässiga inkallandet till ett överspelat invasionsförsvar, där värnpliktiga från A9 cykeltolkar genom Värmlandsskogarna iklädda grötrock med gevär på axeln, när han beskriver den enskilde rekrytens ansvar för Sverige. Målet är idag att 5000-8000 unga skall inkallas och utbildas varje år under perioden 2020-2025. En utbildning som syftar till att träna unga män och kvinnor att behärska utövandet av våld och inte tveka att utföra order i namn av att försvara Sverige mot hotet från Ryssland.

Det borde vara en självklar rättighet att kunna vägra delta i ett system som grundar sig på våldsutövning, men så är inte fallet, för behandlingen av den enskilde och straffen vid vägran ser olika ut beroende på det personliga motivet för vägran. Inkallelsen till den militära värnplikten är tvingande och därmed är unga män och kvinnor fråntagna rättigheten att inte delta i den militära formen av ”säkerhetsarbete” utan att riskera olika grader av straff.

Ett centralt inslag i militär utbildning är att lyda order utan tvekan. Detta leder i slutändan till att kritik undviks och att en tystnadskultur utvecklas. Mot denna bakgrund är det inte ofta som de sociala förhållandena på militära regementen kommer upp i dagen. Så när nu rekryterna på K3 i Karlsborg vågar berätta om deras militära befäls maktmissbruk; innefattande mobbning, kränkningar och våld mot rekryterna; är detta inte bara ett viktigt avslöjande utan tydliggör också den alltför ofta förekommande manschauvinistiska kulturen på basplanet inom försvarsmakten, där de sexistiska anspelningarna tillhör vardagen. Ett axplock ur de personliga vittnesmålen från rekryterna om befälens agerande: ”Trampade på oss med grova kängor”, ”Slog mig med en pinne”, ”Bete dig inte som en jävla hbtq-person”. De förnedrande omständigheterna ledsagades av den klassiska militära jargongen…sluta vara sådana ynkryggar…bete dig som en man…krig är inget för veklingar…hårdhet måste tränas…och som en av rekryterna uttryckte det: ”I civilsamhället hade jag kallat dem psykopater”. Efter SVT Västs granskning om den militära kulturen på K3 tog man kontakt med ÖB Micael Bydén… och man kan ju då undra över varför Överbefälhavaren avböjde intervju och undvek att svara på frågan om hur han ser på de värnpliktiga rekryternas personliga vittnesmål?

För vår mänskliga säkerhet borde den tidigare vapenvägraren Hultqvist satsat sina miljarder på utbildningar för unga män och kvinnor om hur man bygger en hållbar fred, demokrati och mänskliga rättigheter… och inte som nu på ungas våldsutövning baserade på militariserade normer, då hade vi kunnat ta ett steg närmare FN:s intentioner om hur mänsklig säkerhet skulle kunna utvecklas.

Säkerhetspolitiken behöver flytta fokus från upptagenheten av statens territoriella säkerhet från ryska militära hot som säkerhetsobjekt till individen och olika grupper i samhället. Säkerheten borde vara till för individen, där staten och samhället är instrument för att uppnå detta. Mänsklig säkerhet handlar inte primärt om utövandet av vapenvåld. Det handlar om liv och värdighet. För att bredda säkerhetsbegreppets konflikt- och katastrofområden lyfte FN i ”Human Development Report” tre centrala aspekter för mänsklig säkerhet: *Frihet från brist på grundläggande behov *Frihet från rädsla *Rätt till skydd av mänskliga rättigheter.

När blir den svenska säkerhetspolitiken en politik som tar sin utgångspunkt i ett främjande av fred, utveckling och stabilitet istället för militär upptrappning?

När jag kritiseras för att vara ”kvasipacifistisk” tar jag det närmast som ett beröm, för i slutändan är mänsklig säkerhet inte något flum utan högst praktiskt för det påminner oss om att säkerhetspolitiken i första hand måste tjäna medborgarnas trygghet till försörjning, mat för dagen, bostad, sjukvård, hållbar miljö och mänskliga rättigheter. Den militära upptrappningen har inte visat sig vara fredsbefrämjande... utan är just dess motsats! Hultqvists rådgivare och ”upprustningspojkar” borde istället låtit de fredsbejakande enhetsorden, som återfinns hos judendom, kristendom och islam, ledsaga Bofors’ produktion: ”De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.”

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.