Raspigt och knytnävshårt med Viagra Boys

Skivor
PUBLICERAD:
Viagra Boys.
Foto: Amir Nabizadeh/TT
"När '6 shooter' dör ut i ett plågat saxofonskri blir jag slutligen helt såld."

Sentimental postpunk med larmande gitarrer har varit Stockholmsbaserade Viagra Boys signum sedan de första hajpade EP-skivorna. Uppföljaren till deras debutalbum ”Street Worms” (2018) är inget undantag. Men förmodligen hade skivan varit lika ösig om ackompanjemanget utgjorts av en näsflöjt och fyra trianglar; så raspig och knytnävshård är sångaren Sebastian Murphys stämma.

Det som gör ”Welfare Jazz” till mer än bara ett knippe lortiga garagelåtar är de tillfällen då bandet går utanför mallen (i den mån någon sådan finns) – som på ömsinta hippieballaden ”Into the sun” och kraftigt synthbloppande ”Creatures”. När ”6 shooter” dör ut i ett plågat saxofonskri blir jag slutligen helt såld.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.