I söndags den gångna helgen räknade Marita Persson antalet parkerade bilar i området kring Rokkmakkstugan i Ängen till ungefär 130 stycken.
– Vi vill ju egentligen att folk ska åka hit, men detta blir kaos och måste bromsas, säger hon.
Tre mil väster om Sunne ligger Rokkmakkstugan, en liten raststuga som byggdes på 40-talet. Raststugan byggdes för de som åkte skidor i området för att inte belasta de boende i området.
80 år senare har mycket förändrats. Coronapandemin har gjort att intresset för att vistas utomhus ökat lavinartat och nu vallfärdar besökarna till Rokkmakkstugan.
– Det blir så vansinnigt mycket bilar och vissa kör för fort. De får inte plats på den tilltänkta parkeringsslingan och de parkerar tokigt. De senaste fem åren har det som mest varit runt 60 bilar där, men nu är det trångt och bilar står farligt precis vid krön. Vi vill inte att det ska bli slitningar med de boende i området där.
Varför är det så populärt?
– Det har alltid varit ett populärt ställe. Många från Sunne och Arvika åkte hit på utflykt när de var barn och dem kommer tillbaka. Området ligger högt så det brukar ofta vara snö där. Sedan vi fick en facebooksida så har intresset ökat rejält, säger Marita Persson som administrerar den.
Stängd våffelstuga
I Rokkmakkstugan som ligger alldeles intill den populära pulkabacken har man tidigare kunnat köpa våfflor. Men stugan har varit stängd sedan en tid tillbaka på grund av corona. Trots det är ändå intresset för platsen rekordstort.
– Många vill grilla och åka pulka men när stugan är stängd och vi inte har några skidspår för att snötäcket är för tunt i skogen så samlas alla människor på samma lilla yta. Vi har bara tre grillplatser och då blir det svårt att hålla avstånd även utomhus.
Vad ska besökarna göra?
– De borde åka någon annanstans. Det finns ju så många andra bra grillplatser. Jag tänker att det inte är så kul för familjerna och barnen när det blir för många heller.
Hur man tänker göra framöver är oklart. Och det väcker många frågor gällande ansvar.
– Det är ju svårt att säga till folk att man inte får vara här, allemansrätten tillåter alla att röra sig i naturen och det här är ingen privat tomt. Frågan är om vi ska tvingas stänga rastplatsen, och om vi får göra det? Vem ska i så fall stänga den? Vems ansvar är det? Eller kommer det att räcka att vi avråder från att åka hit? Detta är en unik situation och vi kommer att prata om det i fritidsföreningen.