Krönika 18 – Läromästaren

Krönikor
PUBLICERAD:
En tumstock kan ibland även vara ett verktyg för livsvisdom, skriver Sofia Wretling.
Foto: HP Skoglund
Så här dagarna före jul, kan en inte undgå att skänka en tanke till vår främste läromästare, Jesus Kristus. I sin undervisning citerade han ofta Gamla testamentet. Han använde skrifterna för att förbereda sig för sin verksamhet, stå emot ondska och frestelser, hedra och bekräfta tidigare profeters giltighet och för att stärka oss andra i våra ansvarsuppgifter som föräldrar, ledare och lärare.

Det får mig osökt att tänka på en av mina närmaste läromästare, min vän Tanja. Hon har länge undervisat mig i styrkan att tro på sig själv och har många gånger exemplifierat hur en står upp för sina åsikter och inte ger vika en tum, även om en vet att en egentligen har fel. Som att vi under de senaste tjugofem åren har varit oense om på vilken scen i Göteborg det var vi såg Jonas Gardell första gången. Jag har hela tiden hävdat att det var på Stadsteatern, min läromästare Tanja menar att det var på Stora Teatern. Därom tvista de lärde. Men tack vare min vishet lyckades jag tillslut få en hälsning från Gardell som på ett papper avgjorde saken: ”Tanja, du hade fel!” Vad det var han egentligen svarade på, tror jag inte att han vet. Men jag insåg, att jag nu lärt mig att inte ge vika tack vare min läromästare och vän. Och hon hänvisar inte till några skrifter utan talar rakt från hjärtat.

En annan stor läromästare är min pappa. Han använder sig inte heller av skrifter i sin undervisning men med en tumstock kan en också komma långt i sin lärargärning. Less och skoltrött hänger jag, som den tonåring jag är, över köksbordet. Ute gnistrar snön vackert vit, mitt emot mig vid bordet sitter mamma sammanbiten. Hennes ögon gnistrar rött. Hon har försökt allt för att motivera mig att plugga glosor och förstå att engelska är ett viktigt språk att ha med sig ut i livet.

”Jag behöver inte kunna engelska, har jag ju sagt. Jag ska ändå aldrig bo i England!”, skriker jag och dunkar huvudet i köksbordet.

Mamma reser sig hastigt upp: ”Nej, jag ger upp!” väser hon och hafsar åt sig en cigg ur Gulablendpaketet och försvinner ut ur köket med en suck.

Pappa kikar in genom köksdörren, i sina vita murarbyxor och rutig skjorta. ”Hur går det här då? säger han lite försynt, då han alltid har hållit sig lite på avstånd när det börjar hetta till, i synnerhet om det kan urarta. ”Jag skiter i det här, jag hoppar av skolan nu”, snyftar jag och börjar slita ut sida efter sida i kollegieblocket med felstavade engelskaglosor.

”Jag kommer aldrig lyckas höja betygen ändå, det är redan för sent”.

Pappa går och sätter sig bredvid mig vid köksbordet och tar upp en tumstock. Å nej, tänker jag, har han hittat ännu en avbruten tumstock? Ja, jag har en förmåga att alltid lyckas bryta sönder dom där träverktygen när jag ska vika ihop dom igen. Han vecklar ut tumstocken till en meter och lägger ner den på bordet. Han pekar på 14 centimeter:

”Här Sofia, här är du nu, 14 snart 15 år”. Han sveper över centimetrarna med sina fingrar, stela och vita av murbruk. ”Det är det här du behöver klara dej igenom för att resten av din meter ska bli så bra som möjligt. En centimeter, Sofia, det är väl inte så farligt, fundera på det”. Han reser sig upp och viker omsorgsfullt ihop tumstocken och stoppar tillbaka den i byxfickan.

Jag tittar efter honom när han går ut från köket. Han stannar upp:

”Förresten, jag hittade den här ute på gården”. Han visar upp en annan, avbruten tumstock. ”Du kan få den, den är precis en meter”.

Han flinar lite och jag ser på honom att han vet att det är jag som brutit av den. Men en halv tumstock, det räcker för mig. 100 cm, 100 år. Det är ju ett helt liv.

Så tack, pappa, min stora läromästare, jag har funderat mycket på din visdom. Och sista året på högstadiet klarade jag av galant, bättre än väntat till och med. Och vet du va, mina centimetrar efter det, 20, 30, 40, 45… har faktiskt inte bara blivit bra, dom har blivit bättre. Och den trasiga tumstocken, den på en meter, bär jag fortfarande med mig. För vem vet, en mörk vinterkväll kanske jag vecklar ut den för mina skoltrötta barn och försöker beskriva livet lika självklart som du gjorde för mig.

Ps.

Och såklart vet jag vad min pappa ska få i julklapp, en ny tumstock i aluminium. Men schh…säg ingenting. Önskar er alla en riktig God Jul och ett gott, förhoppningsvis normalare 2021. Håll i, håll ut, håll avstånd!

Fakta om...

Lars Jonas Holger Gardell, växte upp i en kristen familj, inom baptistkyrkan. Han kåserar ofta om hur hans mamma berättade för honom att Gud alltid älskar honom och att Han aldrig kommer att överge honom. Gardells tro är ett ofta återkommande tema i hans verk och han anger Bibeln som sin största inspirationskälla. För andra kan en tumstock vara den bästa inspirationen.

Fakta om...

Tumstock, är ett hopfällbart mätverktyg av trä, glasfiber eller aluminium. Den första moderna ledbara tumstocken uppfanns 1883 av chalmersingenjören Karl-Hilmer Johansson Kollén. En tumstock graderad i meter kallas meterstock, och den behöver inte vara hopfällbar. Skulle passa mig mycket bättre.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.