SD krattar för samarbete

Ledare
PUBLICERAD:
Sverigedemokraternas Roger Richtoff öppnar för en snabb svensk anslutning till Nato.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Sverigedemokraterna byter fot och ställer sig bakom de fyra borgerliga partiernas krav på att Sverige ska lägga in en så kallad Natooption i landets säkerhetspolitiska linje. Det handlar inte i första hand om försvars- eller säkerhetspolitik för SD utan om taktik. Kovändningen ska kratta för ett framtida regeringssamarbete med M och KD.

Svenska högernationalister har alltid ogillat internationellt samarbete. På 1930-talet var de emot Nationernas förbund. Under efterkrigstiden har de uttryckt missnöje med FN och Nato.

För Sverigedemokraterna var EU länge ett rött skynke. Jimmie Åkesson gick med i partiet på grund av deras negativa syn på EU. Nu har partiet ändrat sig även här. Det talas inte längre om ett svenskt utträde, även om ett stort antal ”Sverigevänner” avskyr Bryssel.

På samma sätt kan man se på svängningen i synen på försvarsalliansen Nato. Visserligen säger partiets försvarspolitiske talesperson Roger Richtoff att det inte handlar om att de säger ja till ett svenskt medlemskap.

I Aftonbladet skriver han tillsammans med Jimmie Åkesson och säkerhetspolitiske talespersonen Björn Söder att målet med optionen i stället är ett försvarsförbund med Finland. Optionen innebär att Sverige ska stå förberett att kunna ansluta sig snabbt.

En sådan möjlighet har Finland haft i 25 år utan att utnyttja den. Det folkliga stödet för ett medlemskap är svagt både här och på andra sidan Östersjön.

Att SD fjäskar för Natofansen i M, KD, L och C är uppenbart. Allt med målet att underlätta för en konservativ regeringsbildning efter valet 2022. När makten hägrar är gamla principer inte lika mycket värda.

De borgerliga försvarspolitikerna är nöjda och ser SD:s utspel som ett viktigt steg mot ett svenskt Natomedlemskap. Men att de tillsammans med SD kör över regeringen i ett utskott betyder inte att Sverige plötsligt byter säkerhetspolitisk inriktning.

Det är regeringen som skriver regeringsförklaringen och utrikesdeklarationen. Ändringar i den svenska säkerhetspolitiken kan inte göras i en handvändning. Den kräver en bred politisk samsyn och någon sådan finns inte i dag.

Svensk säkerhet är beroende av internationella samarbeten genom främst FN, EU, partnerskap med Nato, med de nordiska länderna och med Baltikum. Här kör militärfordon från länder i Nato genom västra Sverige på väg till en övning i Norge.
Foto: Adam Ihse/TT

Däremot är en klar majoritet för värdlandsavtalet med Nato från 2016 som möjliggör ett omfattande samarbete och gemensamma övningar. Finland är en viktig samarbetspartner som också valt att stå utanför försvarsalliansen.

Alliansfriheten har tjänat oss väl och kan få fortsätta att göra det. Ett medlemskap skulle betyda ännu högre försvarsanslag för att tillfredsställa Natoledningen. Det räcker med att försvaret får 27 miljarder kronor mer de närmaste fem åren. Det är en höjning med 40 procent, ändå alldeles för lite enligt försvarsvännerna på högerkanten.

Ett medlemskap skulle även betyda umgänge med en del tvivelaktiga figurer, till exempel Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Utspelet från högerkanten bekymrar utrikesminister Ann Linde som menar att det är en betydelsefull negativ händelse för svensk säkerheten.

Ja, det innebär inga goda nyheter. Ett svenskt Natomedlemskap skulle öka och inte minska spänningen i Östersjöområdet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.