Denna vecka går gymnasieskolorna tillbaka till distansundervisning igen. Men hur fungerade det egentligen i våras? Inte superbra, visar en färsk studie från Karlstads universitet.
– Lärarna liknade det mer vid krishantering än undervisning, säger Marie Nilsberth, docent i pedagogiskt arbete.
Det var i början av april som regeringen tog beslutet att stänga gymnasieskolorna för att minska smittspridningen. För Marie Nilsberth och hennes kollegor blev det ett unikt tillfälle för ett stickspår i deras övergripande forskning om lärplattformars betydelse.
– Ja, det här innebar ju att all undervisning måste bedrivas på distans, och det på väldigt kort varsel. Plötsligt blev man helt beroende av att de digitala verktygen fungerade.
15 lärare deltog i den studie som professor Christina Ohlin-Scheller, Marie Nilsberth och de övriga i forskningsgruppen inledde. De intervjuades i april, i maj samt vid ett uppföljande tillfälle i september.
Den röda tråden: frustration och känslor av otillräcklighet.
– På vissa håll har man kommit längre med tekniken, men oavsett det beskriver lärarna hur väldigt mycket tid fick ägnas åt att få kommunikationen att fungera. Man har använt sig av allt från videokonferenssystem till Zoom och Skype och telefon och SMS och andra chatt-verktyg.
Då stängningen inträffade när den gjorde, i sista fjärdedelen av läsåret, upplevde många lärare att de tvingades fokusera nästan helt på att lösa examineringar och betygsättning.
– Det gick ju till exempel inte att hålla de nationella proven, som normalt väger tungt vid betygsättning.
Kan inte ersätta att vara fysiskt på plats
En sak lärarna själva pratat mycket om är hur den fysiska kontakten med eleverna inte kan ersättas av aldrig så bra tekniska lösningar. Hur människor mår avgör man genom att tolka kroppsspråk, finnas till hands kontinuerligt.
– Särskilt de elever som har störst behov av särskilt stöd, som inte är duktiga på att ta plats, missgynnas av distansundervisningen. Det är lärarna medvetna om och de gör allt för att försöka kompensera för det på olika sätt, men det är inte enkelt, säger Marie Nilsberth.
Hur tänker du om att skolorna nu stängts igen?
– Lärarna sa i uppföljningsintervjuerna i september att beredskapen förbättrats, att det nu finns konkreta planer för hur man ska agera. Det känns ändå bra.
Hon fortsätter:
– En sak som vi noterade i analysen är att inga lärare nämnde pandemin och hur de diskuterat med eleverna om den i undervisningen. Det ansvaret ska i och för sig inte vila på de enskilda lärarna, men det borde lyftas i samhällsdebatten hur vi ska införliva de här så viktiga frågorna i skolan.