Enade vi stå – ensamma vi bo

Fast det var också skoj; man måste våga skämta även om sånt som känns lite svårt.

Jag är en odelad personlighet, utan röster i huvudet, som lever ensam.

Och det är jag inte ensam om. Enligt Statistiska centralbyrån var vi 1 879 405 personer som levde i hushållstypen ”ensamstående utan barn” i fjol.

För det mesta trivs jag med att vara en del av detta enastående 1,9-miljonerskollektiv. Men med vårens corona-restriktioner i bagaget började jag bli lite fundersam härom veckan när vi nu återigen fick råden att avstå socialt umgänge och kontakt med andra än dem vi bor med. Hos mig bor ju bara jag och jag känner mig själv så pass bra att jag vet att jag inte är så kul att umgås med hela tiden.

Men det ska väl gå den här gången också. Det måste det ju göra. Nyligen presenterade SVT dessutom en rapport från Stockholms universitet som visar att corona är allra farligast för oss ensamstående män.

Så jag håller i och håller ut. Men när vi någon gång, kanske till våren, får komma ut i samhället igen undanbeder jag mig elaka kommentarer om jag går och gubbmuttrar för mig själv. Det är bara rösterna i mitt huvud som talar.