• idag
    25 nov
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    26 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Krönika: Kort i rocken

Krönikor
PUBLICERAD:
"Länge kunde jag gå in gratis på Liseberg, dock fick jag hänga ensam på barnområdet ett par år extra medan kompisarna åkte den ena attraktionen efter den andre som jag inte hade längd för."
Foto: HP Skoglund
Jag har alltid fått försvara min ringa längd och behöver gång på gång påvisa fördelarna med att vara kort.

”Men lilla gumman, du kan ju inte se någonting av konserten! Ska jag lyfta upp dig?” ”Når du verkligen ner till pedalerna i bilen? Har du testat automat?” Och efter att fått både ett, två och tre barn som envisats med att följa min längdkurva och inte min Olofs, så har jag även behövt övertyga dom om fördelarna med att vara kort i rocken.

Till exempel, jag har nära till golvet vilket gör att jag utan svårigheter kan sträcka ner händerna med raka ben och ta upp leksaker eller torka bort kladdiga saftfläckar utan att slita på knäna. Jag kommer in i små utrymmen och har genom åren, utan problem, kunnat dra ut barnen ur alla gömslen och vrår. Jag har heller aldrig haft problem att hänga på barnen i klätterställningar, slår inte huvudet i dörrkarmar, kan sträcka ut benen i flygplansstolen och får inte klaustrofobi i trånga utrymmen. Vaddå, här finns ju massor av plats?! Och jag har världsrekord i att plocka svampkorgen full på fem minuter. Ja, jag befinner mig ju på marknivå och ser varenda gul trumpet som sticker upp ur mossa eller löv.

Under min korta karriär som dansare (på kulturskolan under mellanstadiet), imponerade jag med min vighet då jag gick ner i brygga, tryckte handflatorna platt mot golvet med raka ben och bekymmersfritt kunde hålla händerna runt fötterna sittandes med utsträckta ben under stretchen.

Länge kunde jag gå in gratis på Liseberg, dock fick jag hänga ensam på barnområdet ett par år extra medan kompisarna åkte den ena attraktionen efter den andre som jag inte hade längd för. Idag vågar jag knappt ändå eftersom jag panikartat tror att hela systemet är uppbyggt på en lägstalängd på 160 cm och att jag lätt skulle kunna glida under säkerhetsanordningen i Valkyria i en loop.

Och jag åkte både tåg och flög på ungdomsbiljett tills jag var trettio. Men efter att ha behövt lipa mig till att få åka med flyget hem till Göteborg vid en kontroll, kände jag att åtminstone åldern kommit i kapp och det var dags att ta sitt vuxenansvar.

Såklart att det har funnits situationer där jag önskat mig nån decimeter till eller två, som när en varit på konsert och den längste i publikhavet helt på pin kiv ställt sig framför mig. Å andra sidan har jag som kort lätt kunnat kryssa mig emellan folk och hamnat längst fram. Ännu bättre när någon reslig vakt tittat lite medlidsamt på mig, hjälpt mig över och jag fått uppleva konserten framför kravallstaketet. Men trist när en skulle kolla om sminket fortfarande satt där det skulle på en fest och badrumsspegeln alltid satt typ uppe vid taket och det enda jag kunde kontrollera var att den sockersprejade luggen fortfarande stod upp. Men luggen var ju hursomhelst det viktigaste, vem brydde sig om resten?

Eller när min Olof har varit tvungen att ”köpa ut” mig på Systembolaget, för att jag glömt legitimationen hemma och hen i kassan vägrar tro mig när jag säger att det är minst tjugo år sedan jag uppfyllde kriterierna för att få handla själv. Och vissa dagar funderar jag på om en någonsin kommer att bli tagen på allvar eller åtminstone betrodd som den fyrtioplussare jag är, i möten med andra i ens egen ålder eller yngre.

Men en händelse för ett par veckor sedan tog ändå priset! Och nu kunde jag inte hitta en enda fördel med att vara kort längre. Jag var och tränade (Ja, det var på den tiden vi fortfarande kunde göra det) och då jag för en gång skull var där i god tid passade jag på att gå på toaletten före start. Det var en sån där toalett där ljuset går på automatiskt när en passerar tröskeln. Men när jag klev in så hände ingenting. Jag var tvungen att hoppa upp och ner, viftandes med armarna för att lampan skulle tändas. Och direkt jag satte mig på toaletten släcktes den igen. ”Det här är ju löjligt”, tänkte jag och viftade återigen lite med armarna i luften utan resultat. Surt drog jag på mig träningsbyxorna och slängde upp dörren. Med bestämda steg gick jag fram till kassan och sa med myndig stämma: ”Ursäkta mig men jag har just varit och kontrollerat era toaletter och måste få påpeka att dom INTE är anpassade för människors olika behov och förutsättningar!” Tjejen bakom disken scannade mig från topp till tå. Irriterat svarade jag henne: ”Nej, jag är inte handikappad. Jag är bara lite kort i rocken!”

Fakta om världens kortaste kvinna: Jyoti Kisange Amge är född 16 december 1993 i Nagpur. Hon är en indisk skådespelare och världens kortaste nu levande kvinna. På grund av medfödd kortvuxenhet är Amge endast 62,8 centimeter lång. Inga problem att kryssa sig genom trånga utrymmen där inte men här ser jag mig ändå som medellång.

Fakta om kvinnan med världens längsta ben: Maci Currin är 17 år och mäter hela 208,28 centimeter men det är hennes ben som har fått henne dokumenterad i Guinness rekordbok. 17-åringens ben mäter nämligen 1,35 meter. Det innebär att hon inte bara har längst ben i världen för en tonåring – utan även för kvinnor i stort. Där ligger jag definitivt i lä men hon lär knappast nå ner till marken med raka ben.

PS.

Om jag vore lång skulle min första åtgärd vara att slänga alla pallar jag köpt på mig genom åren, unna mig ett par nya jeans som jag inte behöver klippa av två decimeter och byta alla trasiga glödlampor i taket. Fatta känslan av att bara veckla ut armarna och sträcka lite lätt på sig och skruva ur glödlamporna utan att behöva hämta upp stegen från förrådet.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.