• idag
    24 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    25 nov
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    26 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm

Iiris Viljanen - Vidgar det personliga klangfältet

Skivor
PUBLICERAD:
Iiris Viljanen.
Foto: Olof Grind
"Hon är en suverän instrumentalist och musikaliteten sätter också tydliga avtryck i hennes texter."

Jul

Iiris Viljanen

En Finsk Jul
(Teg Publishing)

– Gör jag det jag tänkte, vad är jag ämnad till? frågar sig Iiris Viljanen i sången om brevväxlingen med släkten hemma i Finland.

Det borde inte råda något tvivel om svaret – göra musik och spela in skivor. "En Finsk Jul" är hennes andra fullödiga album under ett och samma kalenderår, vilket i sig är anmärkningsvärt.

I mina öron har hon vidgat det personliga klangfältet för sitt pianospel, jämfört med föregångaren ”Den lilla havsfrun”. Kanske är det ett resultat av coviden, saknaden av hemlandet och mer tid till att improvisera vid pianot.

Hon är en suverän instrumentalist och musikaliteten sätter också tydliga avtryck i hennes texter. Kommer hon att hinna med alla orden i versen innan melodin tar slut? Jomenvisst och med ett enastående sväng som slutresultat.

Sju av de tretton spåren är instrumentala och försätter oundvikligen lyssnaren i julstämning, trots att glöggen även doftar av pop och jazz. Men här finns också något som jag misstänker är traditionella finska julsånger, men där Iiris Viljanen exempelvis befriar Sibelius från allt magstöd.

Det är sånger som börjar på finska och går över i svenska, men på ”Härlig är jorden” hörs också en liten störande ton som påminner oss alla om att tillståndet kunde vara bättre.

Och vid några tillfällen visar det sig att Iiris Viljanen inte är färdig med de oförrätter som hon tog upp även på förra albumet. ”Nu är jag så förbannad/fyller termosen med sprit” – ett hot av övergående natur; det finns ju så många andra underbart fina, sinnrika sånger att bjuda på.

Instrumentala vinterstämningar utan tomtar, lyder hennes egen träffande beskrivning.

Och dessutom tillgängliga i fast format, till skillnad från föregångaren som bara gick att få digitalt.

En finsk jul i röd vinyl, det vore perfekt.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.