• torsdag
    26 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Alla får inte en ljusnande framtid

Ledare
PUBLICERAD:
”Den ljusnande framtid är vår”, sjunger nyblivna studenter men det gäller inte för de afghanska ungdomar som måste hitta ett fast jobb på sex månader efter examen och som utvisas om de misslyckas.
Foto: BERTIL ERICSON
Fransk polis har rensat ett tältläger med 2 400 migranter under några motorvägsbroar utanför Paris. De använde rökgranater och eldade upp migranternas tält. Alla fick inte plats på bussarna som tog dem till olika asylboenden. Bland migranterna fanns ungefär 400 afghaner som lämnat Sverige, efter hot om utvisning.

Många av dem anlände som tonåringar till Sverige under den stora flyktingvågen hösten 2015. De som kom före 24 november, var under 18 år och sökte asyl som ensamkommande har genom nya gymnasielagen fått en chans att stanna.

Men pressen på dem är orimligt stor och kraven absurda. De ska sex månader efter avslutade gymnasiestudier ha fått ett fast jobb, annars ska de utvisas till krigets och fattigdomens Afghanistan, ett land som UD bestämt avråder från att överhuvudtaget besöka.

Det är svårt även för ungdomar som levt hela sitt liv i Sverige att på kort tid fixa ett fast jobb. Bara hälften av alla under 25 år har en tillsvidareanställning. Coronapandemin har gjort det ännu svårare. Ungdomsarbetslösheten stiger snabbt och är nu uppe i 13 procent.

Nästa sommar föreslår regeringen att kraven ska lindras något. Då ska de få tolv månader på sig att hitta ett jobb som ger minst ett års anställning. Det är dock till ingen nytta för de som redan befinner sig under broarna i Paris eller de som tvingas ut i kylan i vinter.

De allra flesta av de ensamkommande har gjort storartade insatser. De har snabbt lärt sig svenska och klarat gymnasiet. De har ”adopterats” av svenska familjer och blivit som barn i huset. 4 000 frivilliga familjehem har också gjort stordåd genom att ha hand om dem.

Mahdi tvingades bort från Värmland och hamnade under en bro i Paris.

Det är lätt att förstå att de nya ”föräldrarna” är upprörda när de måste vinka av dem för ännu en flykt när de sex månaderna gått efter studentexamen. Från tryggheten i Sverige till osäkerheten i Frankrike.

Möjligheten att få stanna där är dock större än i Sverige. I fjol fick 62,6 procent av alla afghaner asyl i Frankrike redan i första insats. I Sverige beviljades bara 37,7 procent av afghanerna uppehållstillstånd, betydligt färre än genomsnittet i EU. Det konservativa blockets bild av Sverige som ”flyktingarnas paradis” stämmer dåligt.

För sju veckor sedan tvingades svenska och afghanska vänner vinka av Ali Yousofi, Ali Agha samt Syed Hussein på Karlstads C inför deras flykt till Paris. Vad som händer där är ovisst.

Det är grymt och omänskligt att utvisa färdigutbildade undersköterskor, bilmekaniker och elektriker. Dessutom dåligt mätt med nationalekonomiska mått.

De har blivit vuxna män som vill bygga en ljusnande framtid i Sverige. De vill inget hellre än att stanna här. På Facebook vädjar de nu desperat om jobb, vilket som helst, var som helst i landet. Här följer två exempel.

Mohammad Hosseini skriver: ”Hallå Sverige! Industriprogrammet är avklarat, jag är mycket jobbsugen och söker nu kontakt med en arbetsplats där jag kan få göra nytta. Under fem år här har jag lärt mig svenska, läst in grundskolekompetens på IM och avslutat gymnasiet. Nu vill jag inget hellre än att få göra rätt för mig här, men utan fast arbete inom tre veckor kommer jag att utvisas ur Sverige.”

Nasrullah Mohseni vädjar också om jobb: ”Jag kom till Torsby från Afghanistan för fem år sedan och blev klar med studierna på barn- och fritidsprogrammet i början av sommaren. Jag har haft extraarbete inom restaurangbranschen och vikariat inom äldreomsorgen. Sedan några månader vikarierar jag inom förskolan och stortrivs. Både att få arbeta med barn och tidigare med äldre har varit fantastiskt och jag har fått positiv feedback där jag varit.”

Om det lyckas för Mohammad, Nasrullah och många andra återstår att se, men det brådskar. Det vore skamligt om de tvingas bort, en skam större än den från baltutlämningen efter andra världskriget.

Det finns dock en lösning på problemet. Ge alla som omfattas av den nya gymnasielagen amnesti. Låt dem stanna och vara med och bygga Sverige starkare.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.