Det blev en bra helg till slut. Samtidigt som Degerfors IF på lördagskvällen tog ett stort steg mot den svenska fotbollens finrum utsågs Joe Biden till vinnare i det amerikanska presidentvalet. Världen kan andas ut och i Degerfors och Värmland tror vi på det.
Den lilla slitna bruksorten håller på att göra det igen. Med bara tre matcher kvar leder kommunens stolthet superettan och behöver bara ta en poäng till för att det ska bli comeback i allsvenskan efter 23 år.
Det omöjliga håller på att bli möjligt, ett år när pandemin höll på att knäcka klubben. Men i stället vände det med en smart kampanj som fått pengar att rulla in, trots avsaknaden av publikintäkter. Budskapet är enkelt: ”Vi kan inte säga att Degerfors IF ska uträtta stordåd en gång till, men vi kan tro på det”.
Sportbladets reporter Erik Niva har besökt Degerfors och pratat med alla inblandade i framgången. Det är ett lysande reportage som handlar om betydligt mer än fotboll. Det är en djup och insiktsfull skildring av läget i landet, om hot och möjligheter, om kreativitet och sammanhållning.
Och det finns faktiskt paralleller och lärdomar att dra mellan det amerikanska presidentvalet och utvecklingen i svenska bruksorter som Degerfors. Striden om Vita huset avgjordes i ”rostbältet” i delstaterna runt de stora sjöarna i nordost. Trump vann dem överraskande 2016, nu tog demokraterna dem tillbaka.
I Sverige växer Sverigedemokraternas egen variant av trumpismen mest bland besvikna arbetare i mer eller mindre övergivna glesbygdskommuner. Det behöver inte vara så.
DIF:s ordförande Fredrik Rakar reagerade liksom jag på CNN:s grafik under den dramatiska rösträkningen. Den som hela tiden färgade landsbygden republikanskt röd och storstäderna i demokraternas blåa färg.
– Hur fan kan någon vara nöjd med det? Det är en anklagelseakt du får i ögonen när du tittar på det här. Det är inte såhär det ska se ut i ett samhälle, det är inte på det här sättet relationen mellan stad och land ska fungera, säger han.
Nej, det kan ingen vara nöjd med. Digitaliseringen har missuppfattats rejält, menar Rakar och det har han rätt i. När tekniken har gjort det möjligt för tjänsteföretagen att finnas varsomhelst har ändå centraliseringen fortsatt.
De trängs i svindyra lokaler i storstäderna, med höga omkostnaderna även för de anställda. Om de i stället flyttade ut skulle det också skapa jobb för arbetare, trots att bruken inte längre anställer lika många som förr.
Urbaniseringen är ingen naturlag. Med rätt politik som gynnar gräsrötterna på landsbygden kan utvecklingen vända. Det kan också stoppa den reaktionära högernationalismen, som lever på missnöje och bitterhet.
Kanske kan pandemin få människor att tänka om och inse fördelarna med att bo utanför storstäderna. Fredrik Rakar har gjort sitt val för länge sedan. Efter en liv som kringflackande konsult med hela världen som arbetsplats valde han Degerfors som ”den objektivt bästa platsen att bo på hela jorden”.
I USA har Biden lyckats samla ihop ett brett och spretande demokratiskt parti kring ett radikalt valmanifest. Här finns liberaler som Annie Lööf gillar. Här ges inflytande till radikaler som Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez som vänstersossar och Nooshi Dadgostar gillar.
En bred mitten-vänsterkoalition borde vara möjlig även i Sverige. Det skulle inte minst orter som Degerfors vinna på. Särskilt som alternativet ser ut att bli ett högerkonservativt M-KD-SD-block.
– Går vi upp är det en signal till resten av Sverige, en manifestation av att det går att lyckas även med glesbygdens förutsättningar. Vi finns, vi räknas, vi är med och kan hävda oss. Och inte bara det – vi är framtiden, säger DIF-basen Fredrik Rakar till Aftonbladet.
Ja, varför inte?