Debatt: Är Sverige rustat?

Debatt
PUBLICERAD:
Marie Niljung har tidigare gett ut boken ”Hellre arg än död” och är nu aktuell som medförfattare i antologin ”När mammor dör”.
Foto: Peter Bäcker
STARRIN SONDERAR: Vi är inne i Coronapandemins nionde månad. Organisationer, experter och forskare har sedan den bröt ut höjt varnande röster för att den kan ha negativa indirekta effekter på den psykiska hälsan. I värsta fall en ökning av självmorden. Om så sker är då Sverige rustat för att möta och mota en sådan utveckling?

I media runt om i världen har det rapporterats om människor som tagit sina liv i spåren av Coronaepidemin. Några exempel:

– En 19-årig servitris i England tog livet av sig på grund av rädslan för isoleringens "psykiska hälsoeffekter".

– En 66-årig man med halscancer hängde sig på ett sjukhus i New York City efter att ha testat positivt för coronavirus.

– En man i Illinois fruktade att han och hans flickvän fått coronaviruset. Han sköt sin flickvän och tog sedan sitt eget liv.

– En 36-årig man från Bangladesh tog livet av sig för att han och människorna i hans by trodde att han var smittad med COVID-19.

– En chef vid akutmottagningen på ett sjukhus i New York begick självmord för att hon inte stod ut med det enorma lidande och död som hon bevittnade när hon tog hand om Coronapatienter.

– Thomas Schäfer, 54, som var finansminister i tyska delstaten Hessen, hittades död på ett järnvägsspår. Polisen konstaterade självmord. Hans chef, ministerpresident Volker Bouffier, kopplade självmordet till Coronapandemin. ”Oron blev för överväldigande”.

Redan i pandemins inledningsskede höjdes röster för vad som skulle hända. Psykologtidningen hade rubriken: ”Forskare befarar en ökning av självmord”.

Organisationen SuicideZero var också tidigt ute och varnade för att det fanns en uppenbar risk att pandemin skulle leda till fler självmord på grund av ökad ekonomisk instabilitet, arbetslöshet och social isolering.

Före sommaren kom rapporter om att samtal till ”Självmordslinjen” ökat med 60 procent under april jämfört med samma period 2019. Det kom också larm från Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) och SOS alarm som befarade att fler personer kan komma att ta sina liv.

Under senhösten kom rapporten från PREVIA om en ny rekordnivå för psykisk ohälsa. Sjukskrivning för såväl fysiska som psykosociala besvär hade ökat brant sedan början av augusti och såg inte ut att stanna av.

Det är känt att pandemier kan ge upphov till följdeffekter. Så var det när spanska sjukan härjade under åren1918 – 1920. I spåren av den ökade självmorden. Förmodligen för att de åtgärder som vidtogs ökade den sociala isoleringen.

I Sverige ökade antalet män som valde att ta sina liv från och med 1918 och framåt efter att under några år minskat kraftigt. Fram till och med 1921 ökade självmorden för män med 60 procent.

Även SARS-utbrottet i Hongkong 2003 förde med sig en ökning av självmord och främst bland äldre.

Såvitt jag kunnat finna finns det få observationer och studier om vad som hänt under det här året. En är från vårt grannland Finland som visade på en fördubbling av antalet självmord i inre Finland, under mars och april. En annan är från Japan. Men där pekar resultaten åt olika håll. Antalet självmord var lägre under den inledande fasen av pandemin än vad den var under de tre föregående åren. Men i ett senare skede av pandemin ökade självmorden och översteg de tre föregående årens. Ökningen gällde framförallt för unga kvinnor. Samtidigt ökade arbetslösheten inom de branscher som dominerades av kvinnor och vars anställning varit osäkra. Och de var också mot dem som de ekonomiska effekterna av pandemin slog hårdast.

Tankar om att ta sitt eget liv är allvarliga indikationer på vad som kan hända. En amerikansk studie från i början av sommaren visade att antalet som funderade på det hade fördubblats under pandemin jämfört med hur det var 2018. Var fjärde ung människa hade funderat på att ta sitt liv. Studien visade också på en mycket kraftig ökning av ångest och depression.

Sedan pandemin bröt ut har världsekonomin varit i gungning och arbetslösheten ökat kraftigt. I skrivandets stund går över en halv miljon i Sverige arbetslösa.

Det är känt sedan tidigare att självmord tenderar öka under ekonomiska kriser. Så var det under finanskrisen 2008 som förde med sig psykiskt lidande och ond bråd död i en omfattning som var större och allvarligare än vad forskare kunnat föreställa sig. De som drabbades hårdast var de som förlorade sina jobb och fick gå från hus och hem. Man uppskattade att under krisåren ökade antalet självmord inom EU, Kanada och USA med 10 000 personer.

Vi vet ännu inte vad som till slut kommer att hända. Men indikationerna är tydliga. Mycket talar för en ökning av suicid. Frågan är om det görs tillräckligt från samhällets sida för att förhindra en ökning? Och hur väl rustade är vi för att mota och möta en eventuell ökning?

Jag ställer frågan till Marie Niljung egenföretagare, föreläsare och författare som arbetar med psykisk hälsa. Hon har tidigare gett ut boken ”Hellre arg än död” och är nu aktuell som medförfattare i antologin ”När mammor dör”.

– Nej vi är inte rustade. Det var vi inte innan pandemin och det är vi inte nu heller, säger Marie, och fortsätter. Suicid är ett jättestort samhällsproblem och det kommer att bli ännu värre. Ett problem är att kunskapen är dålig. Ett annat är att det finns en rad myter. Bland annat att det kan vara farligt att prata om suicid.

– Så är det nog, tänker jag, och frågar vad samhället borde göra.

– Öka kunskapen om vad suicid egentligen handlar om. Krossa myterna om suicid. Upprätta handlingsplaner i varje kommun.

– Kan vi själva göra någonting?

– Absolut. Våga knacka på hos grannen som lever ensam och hos den som blivit arbetslös! För under kriser, som den vi har nu, blir alla riskfaktorer som ensamhet och ekonomisk utsatthet mycket allvarligare.

– Tystnaden dödar, tillägger hon!

Bengt Starrin

Professor emeritus

Karlstads universitet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.