Rädda det som räddas kan

Ledare
PUBLICERAD:
Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) slänger las-utredningen i papperskorgen. Det är bra, men hur bra blir den kompromiss som väntar?
Foto: Amir Nabizadeh/TT
Det är bra att regeringen slänger den sågade las-utredningen i papperskorgen. Beskedet från Stefan Löfven och Eva Nordmark att de går vidare med uppgörelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv som grund är nödvändigt. Men LO kan inte köras över. Deras invändningar måste vägas in innan det läggs ett lagförslag.

Såväl statsministern som arbetsmarknadsministern har en lång facklig bakgrund och är slipade förhandlare. Stefan Löfven skriver på Facebook om hur han ända sedan det första fackliga uppdraget vid Hägglunds & Söner i Örnsköldsvik 1981 insett att fack och arbetsgivare är bäst lämpade att göra upp om de långsiktiga spelreglerna på arbetsmarknaden.

Att politiken genom januariavtalet klampade in var olyckligt och dumt, så nu ligger frågan ändå hos regeringen. Hittills har den tidigare Metallbasen Löfven och förra TCO-ordföranden Nordmark lyckats kryssa rätt mellan farliga grynnor och skär.

Risken att de går på grund är faktiskt ganska liten. En kompromiss där ingen är riktigt nöjd och ingen riktigt besviken är i sikte. Som det brukar vara i fackliga förhandlingar med andra ord. Alternativet med regeringskris och extra val är inte lockande.

Vänsterledaren Jonas Sjöstedts hot om att avsätta regeringen finns kvar, men känns allt mer orealistiskt. Regeringen har uppfyllt hans viktigaste krav genom att slänga Toijers utredning i papperskorgen.

Att tjänstemännen i TCO och Saco tillsammans med arbetsgivarna sa ja till ett nytt huvudavtal om anställningsskydd, omställning och kompetensutveckling räcker inte. En lagstiftning måste gälla alla på arbetsmarknaden, både privat- och offentliganställda, både arbetare och tjänstemän. Nordmarks löfte om att utforma lagförslaget i ”nära dialog med alla parter” måste hållas. Det inkluderar LO.

LO-basen Susanna Gideonsson sitter med i partiets verkställande utskott som tog beslutet. Nu kräver hon att man inte rundar 1,4 miljoner LO-medlemmar, men LO är djupt splittrat i två delar. Sju av 14 förbund rasar mot beslutet och hotar med ett rosornas krig.

Andra fack välkomnar det. IF Metall var beredda att skriva under uppgörelsen med PTK och Svenskt Näringsliv. För industriarbetarna är hyvling och ofrivillig deltid inget problem. De har redan förhandlat bort otyget med allmän visstidsanställning. De var nöjda med satsningarna på omställning och kompetensutveckling.

Värre är det för de kvinnodominerade yrkena i till exempel Kommunal, där 30 procent har osäkra tidsbegränsade anställningar och där hyvling av arbetstid och lön är vanlig. Deras trygghet måste förbättras. Allt tal om modernisering kan inte bara betyda försämringar. Justeringar åt andra hållet måste vara möjliga att göra.

Liberalernas ledare Nyamko Sabuni hävdar att LO inte har några möjligheter att ändra på den överenskommelse som Svenskt Näringsliv och PTK träffat. Det är en idiotiskt hårdnackad inställning att inte öppna för en kompromiss. Partiet har antagligen kvar åtminstone några undersköterskor och handelsanställda som väljare. Vill Sabuni skrämma bort dem också?

Trots att las-utredningen är borta från bordet är det en sorglig dag, en konsekvens av en långvarig samhällsförändring i nyliberal riktning. Den svenska modellen och arbetarrörelsen har försvagats under flera årtionden.

Det finns tyvärr inte politisk majoritet i riksdagen för en stark arbetsrättslagstiftning. Nu gäller det att räddas det som räddas kan. Det är en ringa tröst att det hade sett ännu värre ut med en konservativ regering ledd av Ulf Kristersson.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.