• idag
    25 nov
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    26 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Debatt: S behöver ge mer framtidstro

Debatt
PUBLICERAD:
"Socialdemokratin måste på nytt börja samtala med dem som känner sig utanför", skriver Philip Johnsson (S).
Foto: Amir Nabizadeh/TT
Sven-Ove Svensson har blivit vänsterpartist, meddelar han i en mycket spännande artikel i VF (15/10).

Han konstaterar, för sin del, att det idag bara finns ett demokratiskt socialistiskt parti i Sverige, Vänsterpartiet. Socialdemokratin har svikit sina ideal, säger han.

Som socialdemokrat måste jag tyvärr hålla med om en del i Sven-Oves argumentering.

Det är mycket otydligt vad socialdemokraterna vill. Den samregering Löfven leder, lever på kompromisser. Vänsterpartiet verkar ha mycket liten förståelse för hur den politiska kartan ser ut, till exempel majoriteter i riksdagen. Då är det lätt att ställa ultimatum.

Det finns inom socialdemokratin en lång tradition i att delta i samtal och att leta efter bred samsyn.

Det gjorde Erlander och det gjorde Palme, även utifrån egen majoritet eller nästan egen majoritet. Detta är demokratin när den är som bäst.

Kampen mellan samtal och kompromisser å ena sidan och ultimatum och revolution är inget nytt under solen.

Jag har just läst Olle Svennings biografi över Hjalmar Branting. Även då gjordes svåra vägval för vänstern. Det ledde till och med till partisprängning när en betydande grupp ville gå Rysslands väg med revolution. Rysslands Lenin fanns närvarande i Stockholm och Hjalmar Branting åkte till St Petersburg. Branting och hans vänner försökte få stöd för demokratin och fungerande rösträtt. Samtalade med liberaler och konservativa. Det var så folkmakten skulle vinnas och reformerna för fred och rättvisa skulle skapas. Alternativet såg vi i Ryssland och vi vet nu vad som skedde där av mord och förtryck när demokratin spolades bort.

Jag gör en hisnande jämförelse med vad som nu sker i den andra stormakten, USA. Vi vet ju ännu inte hur det går där och om demokratin står pall. Men tendensen att styra med lögner, rädsla och hat är illavarslande. Hatet mot invandrare och oliktänkande. Vi ser samma tendens här i landet. Allt fler spelar med när SD kör främlingsfientlighet och rädsla för det främmande. Hatet mellan grupper göds.

Visst känns det bitvis bedrövligt.

Vilka unga människor säger idag: Socialdemokraterna har svaret på mina frågor. Det finns tyvärr ingen berättelse om framtiden, som ger hopp i en värld som håller på att gå sönder. Den kritiken gäller i hög grad även broder/systerpartierna internationellt.

Hur ska den världsomspännande ojämlikheten demokratiskt tryckas tillbaka? Hur ska jorden räddas från den allt mörkare klimatkrisen? Hur ska demokratin utvecklas och dess vinster försvaras?

Partiet är ingen folkrörelse längre. Debatten om framtiden är totaldöd i min kommun där Sven-Ove Svensson också bor. Rädslan bland förtroendevalda (fö. valda av en allt glesare skara medlemmar) är mycket stor för att överhuvudtaget kritisera toppen i partiet. Det är förvisso inga elaka människor som sitter i regeringen, i riksdagen eller förtroendevalda på andra nivåer. Tvärtom, men vilsenhet verkar vara stor.

Våra företrädare pratar bara ”verkstad”. 25 miljoner hit och 50 miljoner dit. Men varför? Vilken huvudlinje handlar det om? Vilket problem ska lösas?

Är det kanske så att vi socialdemokrater nu kanske ska våga erkänna att en stor del av befolkningen inte känner sig delaktig längre i samhällets organisationer?

Kanske ska socialdemokratin närma sig de grupper som står utanför?

Facket är ju en stark kraft för dem som har jobb, men knappast för de arbetslösa?

Socialdemokratin måste på nytt börja samtala med dem som känner sig utanför. Ge hopp och framtidstro. Annars bara växer misstron och hatet i samhället.

Det som varit radikalt har handlat om identiteter. Knappast om ekonomisk ojämlikhet bland alla människor lika värda. Vi och dom.

Det kanske är stoltheten över det lokala värt att ta vara på. Kanske till och med vara stolt över Sverige och det som är svenskt. Visst är den internationella världen närvarande i allt, EU behövs och behöver utvecklas, precis som FN. Men politiken måste samtidigt utgå ifrån den växande grupp som inte känner sig hemma i globaliseringen.

Jag tror fortfarande på en socialdemokrati som vågar lita på folk och vågar föra samtal med alla människor. Demokratin går före alla slags ismer, ja även före socialismen. Den attityden skapar en medmänsklighet som gör att man kan ge ensamkommande barn från Afghanistan rätt att bo kvar här, trots alla principskäl.

Philip Johnsson (S)

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.