• idag
    22 okt
    11°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      2.5 mm
  • fredag
    23 okt
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    24 okt
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    25 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    26 okt
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Krönika: Kultur är en mänsklig rättighet!

Krönikor
PUBLICERAD:
"Jag är beroende av kultur, mina barn är beroende av kultur och jag vågar påstå att även samhället är det", skriver Sofia Wretling.
Foto: HP Skoglund

Jag skulle kunna skriva om kulturbranschen och dess framtida existens. Som ett problem som skjuts på framtiden, eller snarare en framtid som snart inte längre existerar för tusen och åter tusen kulturarbetare och kulturarrangörer i Sverige. Allt från musiker, skådespelare, kostymörer och ljudtekniker till den enskilde kulturkonsumenten. Jag skulle kunna skriva om en bransch som urholkas, som det har tagit drygt ett halvår att radera och det kommer att ta årtionden att bygga upp igen. Men det görs redan i debattartiklar dagligen av Jonas Gardell m.fl. som genom sina positioner står upp för hela Sveriges kulturbransch.

Jag skulle kunna skriva om sorgen och den stora besvikelsen över att regeringen än en gång avvaktade med att öppna upp våra salonger. Att kulturinstitutionerna outtröttligt har jobbat för att kunna öppna upp på ett smittsäkert sätt. Och att när dom nekas en högre gräns, medan kollektivtrafiken kör knökfulla och folk köar till städernas barer och gym, blir det ett hån mot ett hårt arbetande Kultursverige. Men det skrivs redan mängder med upprop av de stora kulturinstitutionerna vilket även kommer den lilla frigruppsscenen till gagn.

Nej, jag vill skriva om kulturens påverkan som berör oss alla. Om kulturen som en kraft för ett hållbart samhälle. Kultur inspirerar, motiverar och bygger gemenskap. Kultur bildar, stimulerar och skapar förändring. Kultur läker och vi kommer behöva det mer än någonsin i ett samhälle som levt i deprimerande isolering och all tänkbar rädsla sedan covid-19 bröt ut.

När Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan i Stockholm, svarar på frågan om vad vi ska med kulturen till, blir hans svar: ”att fråga vad vi ska med kultur till är som att fråga en fisk om vad den ska med vatten till. Kulturen är basen för vad det är att vara människa, den inbegriper själva vår existens. Den är vårt sätt att relatera till varandra. Utan kultur inget samhälle. Det går inte att prata om mänsklighet utan att samtidigt prata om kulturen”.

Och ja, vem skulle jag vara utan kultur? Jag är uppvuxen i Östra Ämtervik, granne med Mårbacka och den starka värmländska berättartraditionen. Jag kan stället på mina fem fingrar, allt från hur många gånger per dag koppardiskbänken putsades till hur originaltapeterna ser ut bakom tavlorna. Mina föräldrar var med i Emterviksamatörerna där jag tidigt lärde mig vad en sufflös gör och vad dekor är och jag medverkade i verk av en av de starkaste berättarskalder. Jag dansade balett på Kulturskolan i Sunne flera kvällar i veckan medan min pappa passade på att ta en tupplur i bilen, då det är en mils resa enkel väg. Jag fick lära mig spela blockflöjt i skolan och vi hade tillgång till ett skolbibliotek. Och jag glömmer aldrig lukten inne i bokbussen som stannade uppe vid ”stora vägen” en gång i veckan, där bläddrade jag igenom alla nya böcker och lånade en hel kasse med mig hem med mitt lånekort. Varje sommar som barn var jag med i folklustspelet Värmlänningarna, sjöng och dansade folkdanser som Eva Hagström lärde ut i lokalen ovanpå Konsum i Munkerud. Tant Molly, i gula huset på Gunnerudsvägen, vävde min Fryksdalsdräkt och jag fick lära mig väva mitt ett eget hårband. Mitt första extrajobb var som biljettrivare på Röda Kvarn i Sunne vilket gav mig ynnesten att få sluka varenda film som gick upp under slutet av åttiotalet. Hur skulle mitt liv ha sett ut idag, utan allt detta? Fattigt. Ensamt. Tomt. Kultur har gett mig näring och syre och format mig till den jag är idag.

Jag är beroende av kultur, mina barn är beroende av kultur och jag vågar påstå att även samhället är det. Att hela Sveriges kulturliv ska offras just nu är inte rätt (och heller inte nödvändigt). Tvärtom, kulturen är livsviktig och behöver en regering som står upp för den.

Kultur är en mänsklig rättighet!

PS.

Folkhälsomyndigheten och regeringen anser att jag är så pass ansvarstagande att jag förväntas klara av att följa de rekommendationer som gäller för att tillåtas besöka restauranger, barer och affärer. Jag anser att jag är så pass ansvarstagande att jag även klarar det som kulturkonsument och jag är övertygad om att landets kulturarenor och kulturarbetare också är det.

Fakta om kultur

Ordet kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär bearbetning, odling och bildning och som i sin tur härstammar från colo odla. Begreppet har fått en väldigt vid betydelse och avser i vid bemärkelse all mänsklig aktivitet. Kultur har dock främst två betydelser: andlig (konstnärlig) odling eller socialt överförda levnadsmönster.

Synonymer till kultur:

1. civilisation, kulturform, utvecklingsnivå, kulturliv

2. andlig utveckling, vetenskap, litteratur och konst, bildning, uppfostran, hyfsning, takt, gott uppförande

3. odling, skötsel

Motsatsord:

1. natur, primitivitet

2. vulgaritet, kulturell torftighet

3. vanvård

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.