Efter en svag säsongsstart satte Färjestadstränarna ned foten och lämnade Jonathon Blum hemma i Karlstad i lördags.
Amerikanen är inte det minsta nöjd över den betydligt mindre roll han fått – och är orolig för sin framtid.
– Om det inte funkar här måste jag hitta någon annan plats där det funkar. Jag har inget kontrakt nästa år och måste spela lite för mig själv också, jag måste kunna försörja min familj, säger han.
När Färjestad ett par timmar innan lördagens möte mot HV71 släppte laguppställningen var det utan Jonathon Blum, som bänkats i tredje perioden mot Linköping.
Och trots att FBK även saknade Sebastian Erixon på backsidan kunde VF-sporten kort därefter avslöja att Blum varken var skadad eller sjuk – amerikanen var helt enkelt petad till förmån för juniorbacken Joel Nyström.
På måndagen motiverar FBK-tränaren Johan Pennerborn beslutet.
– Vi behöver ha en leverans på isen.
Och det känner ni inte att ni fått från Blum?
– Nej.
Vad är det ni saknar?
– Vi saknar ledarskap. Vi saknar ett rakt och enkelt spel. Sen har han även varit den direkta upprinnelsen till insläppta mål hemma mot Brynäs, Malmö och Linköping. Men han kämpar på, och det kommer att lossna för honom, säger Pennerborn.
Varför tog ni inte ens med honom som sjundeback?
– Det finns flera aspekter. Nu kunde han till exempel träna riktigt hårt på lördagen.
Petad senast i NHL
När Blum på måndagsförmiddagen går av ytterligare ett träningspass tar han själv bladet från munnen och berättar precis som han brukar: Rakt från hjärtat.
Hur känns allt?
– Okej. Vi vann ju två matcher förra veckan. Så det är bra.
Hur reagerade du när du fick beskedet att du skulle bli petad?
– Inte världens bästa känsla. Givetvis vill man alltid spela och det är sex-sju år sedan som jag senast blev petad, någon gång i Minnesota när jag blev uppkallad. Det gäller bara ta det positiva ur situationen, komma tillbaka till hallen i dag och jobba hårt.
Vilken förklaring fick du?
– Det är tuff konkurrens. Vi har åtta backar som är tillräckligt bra för att spela varje match. Kollar man på min statistik är jag minus sju i plus/minus – det känns det blir ett baklängesmål varje gång jag kommer ut på isen. Jag har inget vidare flyt just nu.
Marginaler mot sig
Blum, som i stället för HV-matchen tillbringade lördagskvällen med sin familj, nämner första perioden mot Linköping där han sköt skott efter skott, men utan lycka. Han nämner framspelningen till Daniel Viksten mot Oskarshamn där den sistnämnde missade öppet mål och en frispelning av Martin Johansson.
– Det kunde varit ett assist. Ett plus. Men det går helt enkelt inte min väg just nu. Mentalt är det tufft, utan tvekan. Men det är aldrig för sent att jobba på sitt spel, varje dag försöka bli bättre. Men definitivt en ny situation för mig, det gäller borra ned huvudet och jobba hårt.
Hur ser du själv på din säsongsstart?
– Så dålig tycker jag inte den varit. Men laget har startat svagt, och vi är många som har det kämpigt just nu. Bra att vi vunnit de två senaste, förhoppningsvis ger det oss lite självförtroendet.
Blev överraskad
Men Blum är tydlig med att den roll han fått i år är en helt annan mot den han hade under förra säsongen då han slutade fyra i backarnas poängliga i SHL med 33 (8+25) poäng på 51 matcher.
– Jag spelar väldigt mycket mindre. Jag spelar inte i den första powerplay-uppställningen – jag spelar inte så mycket powerplay alls. Jag vet inte om de försöker förändra mig till att bli en defensiv back eller hur de tänker. Allt är nytt just nu, men det är definitivt en ny roll jag fått nu jämfört med i fjol.
Känns det tufft?
– Givetvis. Jag gjorde en så bra säsong i fjol, kommer tillbaka nu och direkt i första matchen spelar jag sex-sju minuter mindre än normalt. Inte första PP, inte fem mot tre. Det suger, helt klart, och var inget jag förväntade mig. Nu gäller det jag gör det som krävs för att behålla min plats i laget. Och som jag sa, om det då bara är i en defensiv roll kommer jag fokusera på det och försöka bidra till laget så.
"Måste spela för mig själv"
Men Blum är även tydlig med att hela situationen oroar honom.
– Jag är ingen svensk spelare så jag har ingen säker plats i den här ligan de kommande tio åren. Jag är en import, och importer får kontrakt genom att göra mycket poäng och spela mycket. Ur ett själviskt perspektiv måste jag se på hur jag kan försörja min familj. Om det inte funkar här måste jag hitta någon annan plats där det funkar. Jag har inget kontrakt nästa år och måste spela lite för mig själv också. Ingen vill ha en import som inte gör några poäng.
Du är orolig?
– Nu har det bara gått sju matcher. Om du frågar mig samma fråga efter två månader om läget är detsamma efter två månader... Det är ett annorlunda år, inte många ligor startar så det är inte mycket jag kan göra. Jag får helt enkelt, som jag sa, borra ned huvudet och jobba. Om det är i en defensiv roll spelar ingen roll, jag vill bara spela.
Känner du att du kan anpassa ditt spel till det?
– Varför inte? Jag hade en sån roll i Nashville ibland, spelade i slutspel mot spelare som Ryan Getzlaf. Jag klarar av det. Men det är inte som de samtidigt erbjuder mig ett nytt treårskontrakt. Jag måste kunna ställa mat på bordet till mina barn, tänka på deras framtid. Och om man spelar 12-13 minuter per match och inte några offensiva situationer kommer det märkas på nästa kontrakt. Det kommer bli svårt att få ett nytt jobb.
– Men jag hade ett bra år i fjol. Nu har min roll förändrats och jag får försöka anpassa mig. Om de kan vägleda mig till den spelare de vill jag ska vara skulle det hjälpa.
Du tycker inte tränarna gjort det?
– Vi har haft möten och sånt... Men som jag sa, ska jag spela 20 minuter per kväll? Eller tolv? Ska jag inte spela något offensivt längre? Jag har varit en PP-quarterback hela min karriär och gjort rätt bra ifrån mig i de ligor jag spelat.
– Jag visste att det skulle komma en dag där inte skulle vara "the guy" längre, men jag trodde definitivt inte det skulle vara den här säsongen. Och så här fort. Från den första dagen. Det suger. Men jag är här för att vinna och här för att hjälpa laget.
Virtanen har gått före
Jesse Virtanens återkomst i Färjestad är givetvis den överlägset största faktorn till Blums klart minskade roll. Han har tagit amerikanens plats i första PP – han är den back som spelar klart mest.
– Jesse är en fantastisk spelare. Inget ont om honom, han är grym och en av mina bästa vänner i laget och våra fruar och familjer umgås hela tiden, säger Blum och fortsätter:
– Det är så här det är i branschen. Det som är frustrerande är att innan jag ens kommit tillbaka till Sverige kändes det som att allt redan var bestämt. Det känns tungt. Men jag kan inte klaga, jag har ett jobb där jag får spela hockey.
– Förhoppningsvis kan vi som lag bygga på de här två segrarna, för ett som är säkert är att allt är väldigt mycket roligare när man vinner.