Bästa värsta tänkbara besked för Färjestad, det menar VF-sportens krönikör Johan Ekberg att skadebeskedet på Gustav Rydahl är för Färjestad som nu bör vaska om rejält i formationerna.
Det finns få saker som är värre hemma i tv-soffan än att se repriser på tacklingar och smällar där kroppsdelar böjs åt håll de inte ska.
Och det var med exakt den känslan jag såg Gustav Rydahls vänstra knä vikas bakåt i lördags.
Jag tror inte jag var ensam om att instinktivt tänka: "jaha, det var det knäet och den säsongen" när C More till sist hittade reprisbilder som verkligen visade vad som hände.
Och det är med de glasögonen på som måndagens besked, borta tre-sex veckor, var ett glädjebesked för Färjestad.
Att tappa Gustav Rydahl för resten av säsongen och FBK-målsättningen hade omedelbart behövt devalveras till att ens ta sig till slutspel. Så stor betydelse har Råtorps stolthet för årets bygge, både på och utanför isen som ny lagkapten.
Nu blev det bästa, värsta tänkbara besked.
För att ens behöva klara sig utan spelaren som är tänkt att leda laget i en månad framåt när spelet redan haltar är givetvis ett dråpslag för FBK. Speciellt med Joakim Nygård borta under samma period, för han må bara vara en bonusspelare men han var likväl en bonusspelare under en period där många andra konkurrenter också är tillfälligt NHL-förstärkta.
När Rydahl-frånvaron blir långvarig hade jag flyttat upp Jacob Peterson i förstakedjan. Han har inlett lovande och har en större offensiv uppsida än Bäck.
Hur Färjestad bör agera nu? När förstecentern och NHL-lånet försvunnit från det som på pappret var SHL:s bästa förstakedja.
Oskar Bäck fick kliva upp som initial ersättare för Rydahl men när frånvaron blir långvarig hade jag flyttat upp Jacob Peterson i förstakedjan. Han har inlett lovande och har en större offensiv uppsida än Bäck.
Dessutom hade jag kompletterat honom och Michael Lindqvist med Per Åslund i stället för Olle Lycksell, lite mer trygghet och effektivitet.
Åslunds plats bredvid Victor Ejdsell och Jacob Nilsson, som inlett svagt men som visade gryende form mot Brynäs, hade passat perfekt för Daniel Viksten vars formkurva verkar peka ungefär mot månen. Kan inte han få fart på den formationen kan ingen.
Varför sen inte återförena Oskar Bäck med Carl Jakobsson och Pontus Widerström och låta Martin Johansson få som han vill och gå in som center mellan Olle Lycksell och – om han är redo för comeback – Albin Eriksson.
En tombolaomblandad uppställning, men när två såpass viktiga pusselbitar försvinner från ett bygge kan det faktiskt vara lika bra att tänka helt om snarare än att försöka lappa, laga och försöka hitta något som bäst passar okej.
Färjestads största utmaning i övrigt handlar om att hitta en balans.
Efter att ha släppt in alldeles för många chanser i slottet, området framför mål där överlägset flest mål görs, förra säsongen är det tydligt att målet är stänga den ytan bättre. Dock har det flera gånger fått till följd att man krupit ihop i en alldeles för liten box, tappat all aggressivitet i försvarsspelet och blivit fastnaglat i egen zon.
Att det finns mycket att jobba på är ett som är säkert, men att Oskarshamn, Malmö och Linköping är motståndarna som närmast väntar ger i alla fall bästa tänkbara möjlighet till att hitta rätt.