• idag
    22 okt
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    23 okt
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    24 okt
    10°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    25 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    26 okt
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Krönika: Hur jag begav mig på överklassafari och lärde mig älska Putin

Krönikor
PUBLICERAD:
Foto: Peter Bäcker

Det hela började med en så kallad överklassafari. Min vän radioproducenten och jag bestämde oss förra sommaren för att ta bilen ut till Moderat Country där de rika bor. Ingen av oss hade, trots att vi bott här i många år, varit i Djursholm. Så vi rattade Saaben mot okänd mark. Det var en fin sensommarkväll med krispig luft och blå himmel, ni vet precis innan hösten då naturen dragit upp mättnaden på alla färger till max, när vi rullade in bland Djursholmsvillorna. Gods på gods. Sjönära tomter. Båtar. Småvägar som kringlade sig mellan staketen. Den harmoni som infann sig när vi i sakta mak rullade fram bröts enbart av insikten att min gamla och rostiga Saab 9-5 kanske snarare signalerade inbrottstjuvar på span efter nästa stöt än två sköna upplevelsekonstnärer på drift.

Vi begav oss till Djursholms centrum istället. Ville uppleva överklassen i vardagen. Torget visade sig vara högst konventionellt. Lägenhetshus, Konsum, en grekisk restaurang. Inget skryt. Inget prål. Det här var så gamla pengar att hela området snarare signalerade Olof Palmes sossesverige än välbärgat och nyrikt högmod. Med en skillnad. Över torget ekade ljudet av Nattens drottning ur operan Trollflöjten. Skrålat av en papegoja. ”Pa ra papapapapapapaaaa”.

Jag och mitt ressällskap tittade förvirrat på varandra och skakade på axlarna. Klart någon överklasspensionär i hyresrätterna kring sossetorget har en papegoja som rockar Mozart. Vi gick in och åt på restaurangen, när vi kom ut hördes fortfarande ljudet av fågeln. Fast nu inte bara hörde vi. Vi såg hur den satt uppflugen i ett träd mitt på torget. Kunde det vara så sjukt att Djursholm har dresserade papegojor i träden som sjunger opera?

”Han e från Danderyd” svarade några förbipasserande tjejer på frågan om papegojan brukade vara där – som att det skulle förklara allt. Tydligen hade han en ovana att busvissla efter passerande tjejer. Mätta av upplevelsen satte vi oss i bilen och for hem.

Väl på Facebook berättade jag om dagens äventyr och fick tipset att gå in på en Facebooksida. Papegojan som vi sett i trädet var någon sorts lokalkändis i Djursholmsområdet, över fjortonhundra följare. Och för att göra situationen ännu mer fantastisk: den operasjungande papegojan i Stockholms överklassregion hade fansidan ”Vi som älskar Putin”. Är detta rysk desinformation så är den imponerande framgångsrik. Jag gick givetvis med. Min vän och jag pratade ofta om hur vi borde göra en dokumentär om kärleken till Putin i Djursholm. Att vi saknade det där djuret som gav verkligheten en så perfekt krydda av osannolikhet. Så en dag i december var han borta. Tydligen hade det hänt tidigare. Ibland kom han hem luggsliten efter bråk med andra djur i reviret. Någon gång hade han råkat bli inlåst i ett soprum. Farorna för en frigående papegoja är många.

Månaderna gick och Sverige vandrade in i coronatillstånd. Troligheten att Putin skulle återvända blev allt mindre. Jag och min vän insåg att den där dokumentären nog aldrig skulle bli av. Vi gick mot hösten. Restriktionerna fortsatte, och med det depression, känsla av tristess och meningslöshet. Hoppet var lika borta som Putin.

Men, igår kväll, när höstmörkret och kylan började krypa innanför väggarna så kom glädjebeskedet. Putin är hemma! En mystisk man hade hört av sig ”Vi ställde inga frågor om vart, när och hur osv. om hur Putin hamnat i hans vetskap. Nu är han hemma och det är det viktigaste” lät familjen meddela. Och livet kändes lite mer mystiskt, fantastiskt och möjligt igen.

Hopp kan komma från oanat håll. Den här gången kom det alltså från Putin.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.