Krönika: Laget före jaget?

Krönikor
PUBLICERAD:
"Och så kommer det där ögonblicket när ens barn får feeling, dribblar förbi den ena och fintar den andra och sen skjuter… i mål."
Foto: HP Skoglund
Vi ska på säsongens sista klassfotbollsmatch mellan Hagaborg och Vallargärdets andraklassare. Min åttaåring är laddad till tusen. Ikväll ska bollen sitta i krysset!

Jag vet inte hur många gånger jag försökt peppa en besviken kille vid köksbordet då ännu en match har förlöpt utan att just han har lyckats få in ett enda mål. Men idag har han bara en enda sak i sikte, att på årets sista match få göra ett mål, innan fotbollarna åker ner i källaren och gräsmattan täcks av snö.

”Glöm inte att det är hela laget som lyfter fram målet, ingen är sämre än nån annan, det är bara det att det ofta är målgöraren som syns”, säger jag och låser ytterdörren.

Han börjar sparka på bollen som ligger i gräset: ”Som Messi menar du? Det finns ingen bättre fotbollsspelare än Messi och han gör massvis med mål”, svarar han och skjuter in bollen i mål. ”Snyggt, som Messi!” peppar jag och öppnar bildörren.

”Mamma, jag kommer aldrig bli lika bra som Messi”, säger han och hoppar han in i bilen i sin gula klassfotbollströja, fotbollsskor och vattenflaska.

”Du måste tänka Laget före Jaget”, säger jag och tittar myndigt på honom i backspegeln medan jag startar bilen. Han tittar frågande tillbaka på mig i spegeln: ”Vad menar du med det?”.

”Jag menar att en anfallsspelare är ingenting utan sitt mittfält, sin backlinje och sin målvakt”, svarar jag och svänger upp på mormors uppfart. ”Och vet du vad det bästa är?” Åttaåringen skakar på huvudet. ”Jo, när laget blir starkare, blir jaget också det”, fortsätter jag och stannar bilen. Han skakar återigen på huvudet. Det är uppenbart att han inte förstår ett ord av min pedagogiska föräldracoachning.

”Jag fattar fortfarande inte vad du menar”. Mormor kastar upp bildörren: ”Vadå? Vad fattar du inte?”, frågar hon nyfiket och tittar på åttaåringen, på mig, på åttaåringen och åter på mig. ”Äsch, svarar jag, det var inget. Vi pratade bara lite taktik”.

Jag sjunker in i mina egna tankar. Jag vet inte heller om jag fattar vad jag menar. För hur ofta är det egentligen så att en som åttaåring kan se laget före jaget, när inte ens en vuxen kan det?

Ja, menar, hur många matcher har jag inte genomlidit med den ena föräldern efter den andre som hejar och gapar på sin egen unge. Som skriker så fort ungen har bollen, springer med längs sidlinjen, coachar och ropar högst när ungen gör mål. Det är inte okej!

”Nu jäklar, ikväll blir det mål!” hojtar mormor och jag väcks ur mina tankar. ”Ja, du mormor, ikväll gäller det!”

”Fotboll är en lagsport!” bryter jag in. ”Och vi ska heja på HELA laget, det är inte okej att bara heja på sitt eget barn.”

”Men en mormor kan väl ändå få heja på sitt barnbarn”, snäser mormor tillbaka och tittar menande på sonen. Resten av resan behandlas jag som luft av dem.

När vi kommer fram springer åttaåringen före till sina klasskamrater. Vi går tysta lite efter. Det är en härlig brittsommmarkväll. Klassen har precis lyckats skrapa ihop till ett lag vilket innebär att de kommer att få spela hela matchen utan några avbytare. En visselpipa ljuder och spelet är i gång. Det går bra för våra Hagaborgare, ett mål, två mål, tre mål… men min son lyckas inte peta in bollen, hur mycket han än kämpar. Och plötsligt händer det något med mig, jag vet inte vad. Men jag blir ruskigt sugen på snus och stoppar in prilla efter prilla. Jag får tunnelseende och ser bara bollen.

Det är som att alla hämningar släpper nu och jag försöker förgäves hejda impulsen att skrika rakt ut så fort min son har bollen och springer över mittstrecket: "KOM IGEEEEN!!"

Och så kommer det där ögonblicket när ens barn får feeling, dribblar förbi den ena och fintar den andra och sen skjuter… i mål.

”JAAAAAAAA!!!!, hör jag mig själv skrika så det ekar över Vänern och det börjar tåra sig i ögonen på mig. Jag sliter upp mobilen och messar "MÅÅÅÅÅL!!!!" till min Olof som är på jobb i Stockholm.

Segergesten är intränad sedan länge, först en rusning mot mitten, sen en hjuling som avslutas med en dabb. Ja, inte jag, alltså, utan sonen, men det är som att jag gör samma sak mentalt där vid sidlinjen med läppen full av snus. Jag skriker, mormor skriker. Det är den längsta målgest jag någonsin har sett och jag vill aldrig att den skall ta slut. Han springer fram till mig och vi gör en high five.

”Laget före Jaget mamma”, viskar åttaåringen och blinkar med ena ögat.

Nja. Den pedagogiska föräldracoachningen har jag glömt nu. Laget? Icke! Men jag blinkar tillbaka och stoppar in ytterligare en snus.

När är nästa match?

PS.

Min idol som barn var min mamma – hon var en snabb, ettrig mittfältare i IS Emtarnas damlag under 80-talet.

Fakta om...

Lionel Messi, är en argentinsk fotbollsspelare som har flera målrekord inom både spansk och internationell fotboll. Rankas som världshistoriens främste fotbollsspelare. Messis idol som barn var Ronaldo.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.