Sociala medier har blivit en dyngfest

Ledare
PUBLICERAD:
Centerledaren Annie Lööf är tillbaka i rikspolitiken efter längre frånvaro och det tog ingen tid alls innan nättrollen samlades.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Ungefär samtidigt som Isabella Lövin i slutet av augusti berättade att hon vill sluta som språkrör för Miljöpartiet, återvände Centerpartiets Annie Lööf till partiledarrollen efter en längre föräldraledighet och möttes med en sån skitstorm i sociala medier att alla borde fascineras över att någon kvinna någonsin skulle vilja utsätta sig för det genom att sträva efter politiskt inflytande och makt.

Lööf startade en Youtubekanal och inledde med ett kort klipp där hon pratar öppet och personligt om anledningen bakom den långa frånvaron från svensk politik – och vips var där tiotusentals troll för att rösta ner klippet.

Varför? Tja, varför inte? Lööf ska ju inte tro att hon är nåt.

Kommentarsfältet fick stängas omedelbart – med följden att hån och hat istället spreds via Facebook och Twitter. I drivorna av anonyma kommentarer hittar vi det gamla vanliga: Lööf är dum, ful, en idiot som ser ut som en tant. Hon kallas bedragare och trollpacka.

Så många starka känslomässiga reaktioner långt bortom saklig kritik mot förd politik blev det att det nästan, men bara nästan, blir komiskt när ett anonymt twittertroll anklagar kvinnliga politiker för att vara “känslostyrda”.

“Min erfarenhet säger mig att kvinnor … generellt sätt, är mer känslostyrda och därmed oftare mer impulsiva och oberäkneliga. Skulle kunna bli rikrigt farligt.” (Felstavningarna är twittrarens egna).

Det ska knuffas och hånas med det så uppenbara syftet att försöka driva någon över kanten. Det handlar inte om politik längre. Det blir till en sport. Eller en lek kanske – och “den som ger sig in i leken, får leken tåla”.

Den oskrivna regeln för en kvinnlig politiker är ju att inte låtsas som nånting ens när påhoppen blir grova och personliga. Inte ens när det är etablerade politiker som tar chansen att slå under bältet. Inte ens när skrivs av riktiga journalister och publiceras i riktiga medier.

Som när vi kort efter att Lövin valdes till språkrör 2016 kunde läsa en lång krönika som bara var en recension över det nyblivna språkrörets utseende och hur kolumnisten inte kunde koncentrera sig på de viktiga saker om klimatet Lövin sa i en tv-intervju eftersom hon hade en tråkig beige kavaj, okammat hår och var blank i ansiktet.

Är man som kvinnlig politiker “tunnhudad”, låter sig påverkas av dyngspridningen och erkänner att det sårar, ja då avfärdas man som för vek och känslostyrd. Verkar man istället oberörd får man kritik för att vara för hård, kall och okvinnlig.

Sociala medier har blivit en dyngfest utan motstycke och det har eskalerat så att många aktiva politiker som tidigare välkomnat möjligheten att upprätthålla en direktkommunikation med väljarna vänder dessa plattformar ryggen.

Låter det deppigt? Ja och det blir inte bättre av att inget talar för att den här utvecklingen håller på att brytas. Hur länge kommer våra förtroendevalda orka? Hur länge skulle du orka?

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.