Han är badkrukan som blev dykare och nu drömmer om att göra ett undervattenskonstverk, den tillbakadragne ordälskaren som ställde sig på teaterscenen för att övervinna rampfebern.
Under hela sitt liv har konstnären Jörgen P Karlsson målmedvetet utvidgat sin trygghetszon.
– Men konsten ska vara utmanande hela tiden, säger han.
En träbit håller dörren till Jörgen P Karlssons hörnateljé på Kvarnberget i Karlstad på glänt. Det kan bli outhärdligt varmt här om somrarna, förklarar han, när det väl gått att hitta en parkeringsplats. Golvet är fläckat av akrylfärger och längs väggarna står stafflier med mer eller mindre färdiga målningar uppradade.
När Värmlands konstförening bjuder in till höstsalong på Rackstadmuseet i oktober är det en målning av Jörgen P Karlsson som frontar utställningskatalogen. Det är också han som har gjort årets självporträtt, en tradition som inleddes 1941 då föreningens medlemmar fick ett självporträtt av Thor Fagerkvist i gåva. Samtliga original finns bevarade på Värmlands museum.
– Det var något av en ära att få göra det, tids nog kom man dit, säger Jörgen P Karlsson och berättar om självporträttet som fått titeln "Lol".
– Det far så mycket information omkring oss, börjar han och letar vidare bland orden, som i Jörgen P Karlssons fall alltid kommit fram enklare i skrift.
– Som det här vansinnet med Trump. Jag antar att den här bilden blev som ett slags gapskratt åt allt.
Åt samtiden?
– Ja, precis.
Så klart med allvar i botten, ska tilläggas.
– Det påverkar ju alla.
26 dikter
Jörgen P Karlsson föddes i Uppsala 1970 men växte till stor del upp i Säffle. Konstutbildning skaffade han sig på Kyrkerud och i Örebro och sedan början av 2000-talet har han ställt ut kontinuerligt.
Men när han i dagarna ger ut sin första bok är det med 26 korta texter i lyrikform, där Jörgen P Karlsson utgått från ett lika stort antal egna målningar. Han beskriver det som att dessa texter kan fungera som en slags kodnycklar till hans bildvärld.
– Att pränta ner allt i textform kändes som ett intressant grepp, inte minst för mig själv så att jag bättre kan förstå vad det är jag egentligen gör.
Helikoptrar och cirklar
"Elefanthud" ges ut på hans egna nystartade Helikopter förlag.
– Att någon gång göra en bok har funnits med mig länge och nu när den här pandemin slog till så tog jag lite tillfället i akt. Jag ställer ofta ut hos konstföreningar där många äldre personer sitter med, och de tar inte ens in ansökningar nu. Så då fanns plötsligt tiden för mig att göra det här.
Just helikoptrar är något återkommande i Jörgen P Karlssons konst, som detaljer i annars ganska abstrakta bilder.
– De blir som en slags symboler för betraktandet.
Helikopterperspektivet?
– Ja, det kanske man kan säga. Att zooma ut och betrakta saker lite ovanifrån är intressant tycker jag.
Bland det figurativa i hans målningar förekommer även cirkulära former.
– I och med att det händer så mycket i mina bilder behöver jag kompositionselement som lugnar och balanserar allt. Där kommer cirklarna in. Jag tycker om att experimentera med färger, kontraster och former. Mycket sker intuitivt.
Han ser skrivandet och bildkonsten som två sidor av samma mynt.
– Jag vill inte bli för tydlig eller skriva folk på näsan med min konst, och det är likadant med texterna. Det går att få in så mycket mellan raderna i poesi, och det fascinerar mig.
Blev dykare
Ovanifrånperspektivet Jörgen P Karlsson beskriver har han på senare år kompletterat med ett slags underifrånperspektiv. 2011 tog han dykarcertifikat och sedan dess har han bland annat dykt på Malta, men även i Norge och Värmland. Som i sjön Rottnen i Sunnetrakten.
– Den svartaste sjö jag någonsin varit nere i. Redan på sju meters djup blev det nattsvart.
Han bestämde sig för att börja dyka i ett försök att komma över sin rädsla för vatten.
– Det mesta jag gjort har handlat om en drift att övervinna något. Det var likadant med teatern, säger Jörgen P Karlsson apropå åren med Värmlandsteatern.
– Och höjdrädslan lyckades jag bota genom fallskärmshoppning. Det räckte med tre hopp.
Men han beskriver sig fortfarande som en badkruka.
– Jag kan exempelvis inte hoppa från klippor. Kanske handlar dykandet om att jag ser bättre därnere?
Ständig utmaning
Men när det kommer till konsten och skrivandet aktar han sig för att fastna i trygghetszonen.
– Konsten ska vara utmanande hela tiden, när du tror dig ha hittat din grej så slutar du att utmana dig själv tror jag. För mig handlar det snarare om att hitta en riktning. Jag vill aldrig nå slutpunkten.