• idag
    20 sep
    15°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    21 sep
    17°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    22 sep
    17°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    23 sep
    16°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    24 sep
    15°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Jämlikhet måste man slåss för

Ledare
PUBLICERAD:
Jämlikheten som Tage Erlander och Olof Palme byggde var ett politiskt projekt, inte någon nedärvt svenskt.
Foto: Gunnar Lantz/SvD/TT
Är Sverige ett av naturen jämlikt land? Hur kom det sig att Sverige i början av 1980-talet var det mest jämlika landet i världshistorien? Och varför har landet i dag halkat ner till en elfte plats i OECD:s jämlikhetsliga, med länder som Slovenien och Belgien framför oss? Det handlar om politik och inte om något nationellt särdrag.

Ekonomi-historikern Erik Bengtsson vid Lunds universitet har studerat den svenska jämlikheten i ett historiskt perspektiv. Nya boken ”Världens jämlikaste land?” (Arkiv förlag) är angelägen och viktig läsning som tar strid om hur den svenska historien ska skildras. Han avlivar effektivt med fakta myten om att jämlikheten skulle vara ett nationellt särdrag, nedärvt från generation till generation.

Han tar avstamp i mitten av 1700-talet, när ”tjänaren ska vara sin husbonde underdånig”. De som inget ägde skulle arbeta billigt för de ägande klasserna.

I Stockholm var klyftorna under 1700-talet mellan rika och fattiga större än i städer i Italien, Tyskland och i de kolonier som sedan skulle bli USA. 1800-talet innebar ingen större förändring, den gamla regimen bestod.

Adeln behöll sina privilegier. Trots att de utgjorde en bråkdel av befolkningen innehade de mer än hälften av alla ministerposter i regeringarna mellan 1844 och 1905. De som hade pengar styrde även i kommunerna. Ju mer pengar desto fler röster. I Bollerups kommun i Skåne hade 1892 en enda person 98 procent av rösterna. Inte mycket till demokrati där.

Den framväxande arbetarrörelsen skulle kvävas i sin linda. 1889 satt alla socialdemokratiska tidningsredaktörer i fängelse för att de kritiserat samhällsordningen. Fram till 1909 var Sveriges ett av Europas minst demokratiska länder. En miljon valde mellan 1870 och 1910 att emigrera från fattigdom och orättvisor till Nordamerika.

Men det blev ingen revolution som i Ryssland och inget inbördeskrig som i Finland, trots att klyftorna och upprorskänslorna var stora även här. Reformer förändrade landet, inte en revolution.

Arbetarrörelsen, den socialliberala intelligentsian och en kompetent stat bidrog till att Sverige valde den vägen, menar Erik Bengtsson. Den svenska välfärdsstaten byggdes sedan av socialdemokratin under det historiskt långa obrutna regeringsinnehavet från 1932 till 1976. Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme mötte ständigt hårt motstånd från högern under reformarbetet.

De byggde upp ett socialförsäkrings- och pensionssystem som utjämnade skillnader. Skattesystemet skulle också minska klyftorna. Förmögenhets- och arvsskatter höjdes. En solidarisk lönepolitik skulle ge lika lön för lika arbete. En utjämnande enhetsskola ersatte de gamla folk- och realskolorna.

1980-1981 nåddes en världsunik peak i jämlikhet i Sverige. Sedan har utvecklingen vänt i takt med kriser, avregleringar av olika marknader, privatiseringar och skattesänkningar. En socialdemokratisk regering avskaffade obegripligt nog förmögenhets- och arvsskatten 2004. Kapitalskatterna har sänkts kraftigt och det lönar sig bra att vara rik.

Socialförsäkringssystemen har urholkats av borgerlig politik. I dag har Sverige en av de sämsta arbetslöshetsförsäkringarna i den rika världen.

Det har inte heller skett genom någon naturlag. Nej, det handlar om medvetna politiska beslut med nyliberala inslag. Jämlikheten har satts på undantag, trots att till och med OECD och Internationella valutafonden i dag hävdar att den gör gott, både för länderna och människorna.

Så vilken väg ska Sverige välja nu? Jämlikhet är inget man får. Den måste man slåss för, precis som arbetarrörelsen gjort i över 100 år. Kampen fortsätter.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.