Krönika: Nix tack, telefonförsäljare!

Krönikor
PUBLICERAD:
Att bli nedringd av telefonförsäljare är ett tålamodstest som heter duga. Nu har krönikören Cecilia af Jochnick anmält sig till NIX.
Foto: Peter Bäcker
När det okända numret dyker upp på skärmen tvekar jag men trycker sedan på samtalet.
– Cecilia.
– Hej, jag heter Sara och ringer från Telelivviaenergi, stämmer det att du har ansvar för familjens ekonomi?
Jag suckar inombords – ännu ett samtal som det kommer att ta mellan 30 sekunder och två minuter att avvärja beroende på säljarens mottaglighet i andra änden.
Min goda uppfostran naggas allt mer i kanterna.

I dagarna kom en undersökning från Novus som visar att reklamtröttheten breder ut sig bland svenska folket. 2012 var nästan hälften av svenskarna, 44 procent, positiva till reklam i år är det bara tolv procent som gillar reklam – och de som är direkt negativa har ökat till 21 procent enligt Novus. Ett av de få områdena vi fortfarande tycker att reklam är helt ok är vid biobesök vilket får mig att nostalgiskt minnas att i min ungdom såg man till att komma så tidigt till bion att man hann se reklamen. Mina kamrater och jag hade också som sport att snabbast kunna gissa vad en filmsnutt gjorde reklam för. Nu har ju corona satt stopp för biobesöken för min del men under väldigt många år har den där gissningsleken varit inaktuell eftersom jag oftast redan sett reklamen hemma på teven.

Det som bland annat har framkallat den här negativiteten är förföljningsannonseringen alltså när jag exempelvis googlat efter en borrmaskin och sedan i tre dagar översköljs av reklam för verktyg. Det ger en lite läskig ”storebror ser mig”-känsla och i början undrade jag lite hånfullt varför de kom rännande med reklamen när jag redan köpte det jag ville ha – via nätet alltså.

Men jag kanske ska vara glad för eftersläpningen, snart har nog algoritmerna kartlagt mig så ordentligt att storebror vet att det var två år sedan jag köpte nya vinterskor, det borde vara dags för nya snart och varför inte i färgen som matchar väskan jag köpte från Tradera…nätet kommer att veta vad jag behöver eller snarare vad jag vill ha innan jag vet det själv – i en idealisk värld skulle samma nät ha insett att jag ändå inte har råd med det…

Att folk blir allt mer negativa är ett växande problem enligt intresseorganisationen Sveriges Annonsörer – eftersom reklam är företagens viktigaste väg till ökad försäljning. En förklaring till vår tilltagande negativitet enligt dem är just retargeting alltså det jag kallar förföljelseannonsering ovan. En annan är att jakten på snabba köp gör att annonsörerna slutat satsat på kreativ reklam som folk gillar. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det skulle se ut idag, en gång i världen var det fräscht och intressant att en livsmedelshandel gjorde små filmer med roller som innebar fasta typer – den korkade, den naiva, den kloka etcetera, och det blev stor nyhet när samma reklamserie introducerade en funktionsvarierad kändis från ”Hur många lingon finns det i skogen”.

Men sedan hakade många andra branscher på och vi fick mängder av ”storytelling”-koncept och nyhetens behag försvann och nu tittar jag inte ens på den där livsmedelskedjans nya filmer.

På mig får den myckna reklamen motsatt effekt, jag blir allt mer ovillig att handla överhuvudtaget särskilt över nätet och går ur alla kundklubbar på löpande band.

Ändå får jag lov att erkänna att reklamen finns där för att jag inte är villig att betala för exempelvis Youtube eller mina fåniga dataspel eller TV4 (jag har förstått det som att man kan slippa reklamen om man abonnerar på en viss streamingtjänst.) Jag förstår också att det tydligen fungerar, annars skulle inte företagen fortsätta att ösa ut annonspengar fastän jag slutat handla av just dem…

På samma sätt förstår jag att telefonförsäljning måste fungera annars skulle jag inte få flera samtal varje dag från försäljare. Jag har sett dem lite som ett övningstillfälle att säga nej på ett effektivt sätt, säljaren vill förstås inte prata med en kund som inte handlar och jag vill egentligen inte prata alls men klarar inte att bara trycka bort dem så snart jag hör den käcka rösten. Jag hör nämligen redan på första meningen att det är en säljare, det är något i tonen som avslöjar.

Men jag märker att jag får allt svårare att vara hövlig. Min linje har varit ”tack, men jag är inte intresserad”, men nu börjar andra varianter komma före. Särskilt om säljaren börjar med ”vad använder du för teveleverantör (bank, försäkring, tele osv.) idag” där jag numera säger: ”varför tycker du att du har med det att göra?” i en ganska otrevlig ton.

Eftersom jag inte tycker om hur den digitala samvaron tycks har brutaliserat oss – numera går många från ”så tycker inte jag” till ”J–LA HITLER!” på tre inlägg, så vill jag motarbeta det. Men då den fjärde försäljaren för dagen lockar mig ur soffan för att fråga vad jag betalar för mina lån sitter det artiga avvisandet långt borta, vill jag vråla onämnbara saker där liknelsen vid sagde diktator är en av de mildaste.

Så nu är det färdigövat – nu anmälde jag mig till NIX-registret och hoppas jag får tillbaka min positiva syn på marknadssamhället när det slutar ringa. Det lär visst ta några månader innan alla säljföretag fått in nixet i sina register – men sen ska jag svara på ALLA nummer och vara supertrevlig!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.