Hon vann allt hon ställde upp i, spåddes bli en framtida världsmästare och tog brons på UEM.
Men två veckor efter att Rut Genberg brottats för Sverige på VM försvann hon från rampljuset och brottningen.
Fem år senare berättar den nu 22-åriga värmländskan om varför, den inre kampen som väntade och kärleken till sporten som fortfarande består.
Året var 2009 när telefonen på VF-redaktionen ringde.
På andra sidan, BK Orions eldsjäl Christer Delvärn.
Hans ärende? Tipsa om en elvaårig tjej med namnet Rut Genberg som trots att hon bara brottats i ett och ett halvt år sopade mattan med konkurrenterna.
– Helt ärligt har jag aldrig sett någon dominera så totalt. Hennes matcher är ofta slut innan det ens gått en minut, det är helt sjukt, sa Delvärn.
På plats i Sundsta idrottshus fick undertecknad och fotograf Helena Dahlgren se en 137 centimeter lång och 29 kilo lätt Rut Genberg som så fort hon klev upp på mattan kastade motståndare åt höger och vänster.
– Killarna i skolan försöker brotta ner mig. Det går inte så bra, sa Rut Genberg som blickade högt.
– Jag vill vara med i OS, om jag kan.
Åren som följde återkom Rut Genbergs namn ständigt i VF-sporten, och temat var alltid detsamma. För var hon än åkte så vann hon. Frågan var inte om hon skulle vinna, utan hur snabbt eller med hur mycket.
"En framtida världsmästare"
Våren 2013, när Genberg vann Solacupen på hemmaplan, lovordades hon av svenska förbundskaptenen Ida Babulfath, själv niofaldig EM- och VM-medaljör fast då med Hellström som efternamn.
– Rut är en framtida världsmästare, sa Babulfath utan omsvep till VF-sporten och motiverade:
– Jag ser faktiskt ganska mycket av mig själv i Rut. Hon har en vilja och ett fokus som man inte ser så ofta. Man ser den där glimten i ögat på vissa som verkligen vill och Rut har allt det där som en världsmästare behöver ha.
Och själv sa Rut Genberg, lika tvärsäkert:
– Jag vill bli bäst. I världen.
Men två år senare försvann plötsligt Rut Genbergs namn från både resultatlistorna och tidningssidorna.
När jag fem år senare får tag på henne är hon i Frankrike, går en säkerhetsutbildning för att kunna söka jobb innan yatchbranschen och drömmer om att se världen.
• • •
Att Rut Genberg skulle bli brottare var ingen överraskning, pappa Jan-Olof Andersson hade själv hållit på med sporten och blev hennes tränare.
– Det gick väldigt bra. Jag kommer ihåg hur det, från min första tävling, i princip bara var förstaplatser innan jag kom upp på internationell nivå. Det var då jag fick konkurrens och tvingades tänka om i min brottning.
För i Sverige var Rut Genberg outstanding. När hon blev tillräckligt gammal för att tävla på SM gjorde hon rent hus. På sina två första svenska mästerskap tappade hon inte en enda period – samtidigt som alla hennes motståndare tillsammans tog en (!) ynka poäng.
Vann på styrka
I den konkurrensen var värmländskan helt enkelt för bra.
Och för konkurrenterna framför allt för stark.
– Styrkan var min... styrka. Det var det jag var bäst på i brottningen. I och med att det gick så otroligt bra i Sverige behövde jag inte utveckla mig på så många sätt. Jag vann ändå.
När Genberg började tävla mot utländska brottare blev utmaningen en annan.
– Jag kunde vara starkare, absolut. Men tekniken gör väldigt, väldigt mycket oavsett om man är stark och jag fick jobba mycket på att utveckla den tekniska biten.
Men Rut Genberg stod sig väl, även i den konkurrensen. Hon fortsatte att satsa allt på sin brottning och när hon började gymnasiet innebar det en flytt till brottningsgymnasiet i Helsingborg för att få än bättre förutsättningar.
Sommaren 2015 fick hon kliva upp på pallen i ett internationellt mästerskap då hon tog brons i 52-kilosklassen på ungdoms-EM i Serbien.
– Det här rankar jag högst av det jag gjort som brottare, sa Genberg till VF efter bronset samtidigt som hon laddade för UVM i Sarajevo några veckor senare.
Men det mästerskapet blev ingen större succé, och sen blev det helt tyst.
Tills nu.
Hem till Karlstad
En numera 22-årig Rut Genberg letar fem år tillbaka i minnet och berättar:
– Det gick väldigt fort. Under hela sommaren hade det bara varit träning i och med att jag skulle på både EM och VM. Det var träning, träning, träning. När jag väl hade gjort båda tävlingarna och fick landa lite märkte jag att jag inte mådde bra. På bara några veckor var jag hemma igen. Ett väldigt abrupt slut. VM blev min sista tävling.
Rut Genberg hade dels skadeproblem, men framför allt tärde den elitträning hon körde hårt på hennes kropp.
– Mina hormoner var ur balans. Jag mådde inte bra, var väldigt sliten.
I några månader la hon ned brottningen helt, fokus låg bara på att må bättre. Efter ett tag började träna lätt, men inte alls på samma sätt som tidigare.
I stället gick Rut Genberg en annan kamp.
– Det var jättesvårt. Hitta mig själv utanför brottningen. Vem är bara jag? Det var en tuff period. Men nu känns det jättebra, det var det som behövdes. Nu vet jag vem bara Rut är, inte Rut – brottaren.
Tillbaka som vinnare
En återkomst på mattan har det blivit, 2017 då hon följde med de gamla klubbkompisarna i Helsingborg på FT Cupen.
– En sista comeback. Jag ville prova, och jag hade saknade det.
Hur det gick? Rut Genberg vann, såklart.
– Väldigt oväntat. Inget jag ens hade som mål. Det handlade bara om att jag ville utmana mig. En allra sista tävling. Sen vet man aldrig om jag får för mig något liknande i framtiden.
Hur nära har en comeback till varit sedan dess?
– Jag har varit väldigt sugen. Jag håller fortfarande på och tränar, men nu är det enbart för att jag älskar brottningen. Det är det roligaste jag vet. Men ingen tävling, den tiden har jag inte. Jag måste jobba så jag kan betala räkningar.
Utbildning i Frankrike
Under åren som gått har Rut Genberg i stället jobbat, rest och bott i London en kortare tid innan hon nu är i Frankrike och utbildar sig för att kunna söka jobb inom yatchindustrin.
– Jag vill se världen, uppleva andra grejer än brottning. Ut i Medelhavet och sen jorden runt. I den här branschen styrs allt av var ägaren vill åka, man får bara säga ja och följa med på resan, skrattar hon.
När du blickar tillbaka, blev det för mycket för tidigt?
– Det skulle jag nog ändå inte vilja säga. Jag gjorde verkligen det jag älskade och la ned all tid jag kunde på det. Det var bara, bara positivt.
Återvända till sporten kommer däremot Rut Genberg definitivt att göra. Som tränare, där hon redan stundtals hjälpt till och lärt ut till tjejerna i BK Orion.
– Absolut. Det vill jag verkligen göra. Jag vet själv hur mycket jag uppskattat när jag var yngre att ha någon där som kunde hjälpa mig.
Och speciellt då som tjej att få ha en kvinnlig tränare.
– Tyvärr är det nästan bara män som är tränare. Och tjejer som brottas har en annan stil än vad killar har, många gånger kan tränarna inte det helt ordentligt.
Om du blickar tillbaka på karriären som aktiv, vad är du mest stolt över?
– Att brottningen gett mig så mycket. Det har varit en stor utmaning och jag har verkligen vuxit som person. Det är det absolut viktigaste.
Rut Genberg tystnar en kort stund och fortsätter:
– Och visst, det är väl häftigt att jag har många internationella medaljer. Den stora känslan kan jag också se tillbaka på och minnas. Men framför allt hur mycket brottningen format mig och hur mycket det är en del av min identitet, säger hon och lägger till:
– För jag är ju Rut – brottaren. Även i dag.
Men nu finns det också en annan Rut?
– Exakt. Nu känner jag henne också.