Smutskasta inte den palliativa vården

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
"I palliativ vård bekräftar man livet och ser döden som en naturlig process, som varken ska påskyndas eller fördröjas."
Foto: Fredrik Sandberg / TT
En känd journalist har gjort mig upprörd. Hon använder otroligt hårda ord i sin blogg, gällande vården av äldre under pandemin, som smutskastar just palliativ vård.

Hon skriver om ett, avslöjande reportage i Dagens Nyheter (19/7), att flera regioner har erkänt för Ivo att man i början av pandemin, gav palliativ vård ”alldeles för snabbt” på de gamla.

Hon skriver som inledning på sin blogg att "det är klarlagt om döden på äldreboendena: aktiv dödshjälp i bästa fall, avlivning och masslakt i sämsta fall!"

Allt detta är naturligtvis fruktansvärt om det är så och hur kunde detta ske på flera ställen?

Längre ner i bloggen kan man läsa: "Palliativ vård är detsamma som vård i livets slutskede, den vården (om den kan kallas för vård) syftar inte till att patienten ska bli frisk utan till att hon eller han ska dö så fort som möjligt utan att få någon chans att överleva.”

Hur kan hon skriva något så fruktansvärt om palliativ vård!

Är det så man ser på oss? Vi som finns vid vårdtagarens och närståendes sida, som stöd och hjälp i livet slutskede. Vi som ska hantera en ibland mycket problemintensiv vård.

Jag förstår inte vad poängen är att smutskasta palliativ vård?

Om det nu är så att grova felbedömningar gjorts eller att man misstänker att någon personal inom region eller kommuner gjort fel, så ska det alltid anmälas och åtgärdas.

Men vi ska också komma ihåg att ingen vet när döden har ”tänkt sig” att inträffa, så missbedömning gällande patient/vårdtagares prognos kan naturligtvis ske. Men det är inte brottsligt, utan mänskligt.

För så länge vi inte ”avlivar eller bedriver aktiv dödshjälp” så kan ingen i förväg veta exakt, när döden kommer att ske.

Jag förstår inte hur hon kan skriva att, "syftet med palliativ vård är att man ska dö så fort som möjligt"?

För i palliativ vård bekräftar man livet och ser döden som en naturlig process, som varken ska påskyndas eller fördröjas.

Om nu någon eller några har gått ut med fel direktiv eller gjort fel, så ska de självklart ställa till svars för sina felbedömningar.

Men skyll inte på den palliativa vården!

Mitt intresse för palliativ vård eller terminalvård som det då kallades, väcktes på Serafimerlasarettet, i slutet av 1970-talet, när sjuksköterskan Elisabeth Killanders hade översatt en folder från S:t Christoffers hospice, London, om smärtlindring i terminalvård.

"Tro på patienten! Patienten har precis så ont som hon eller han själv säger!"

Det var Elisabeth Killanders budskap under alla år.

Den palliativa vård och den symtomkontroll det berättades om från S:t Christoffer hospice var ljusår ifrån hur vi jobbade i Sverige på den tiden.

2007 hade jag förmånen att få delta i ett idéseminarium på Ersta Sköndal högskola i Stockholm, om palliativ vård i grundutbildningen. Det var Nationella Rådet för Palliativ Vård som inbjöd samtliga universitet, högskolor och skolor för vård yrkesutbildningar i landet.

Syftet var att ta fram minimikrav för vad som måste ingå grundutbildningarna.

Vi har idag bland annat kvalitetsregister – Svenska palliativregistret, palliativa ombud, nationella riktlinjer för palliativ vård, nationellt kunskapsstöd för palliativ vård samt Nationella Rådet för Palliativ Vård – NRPV.

Snart finns möjligheten att certifiera den palliativ vården inom äldreomsorgen, när Betaniastiftelsen och Bräcke diakoni tar fram en certifiering för god palliativ vård i livets slutskede.

Därutöver forskar Ersta Sköndal Bräcke högskola på vad utbildningssatsningen innebär i praktiken.

Allt detta görs självklart för att ytterligare förbättra den palliativa vården, så jag hoppas att man nu slutar att smutskasta landets betydelsefulla palliativa vård.

Det var hospicevården som väckte min nyfikenhet på palliativ vård i slutet av 1970-talet och idag 2020 är jag fortfarande lika intresserad och gör mitt bästa för att det ska bli bra.

Har fel bedömningar gjorts, ska de anmälas. Oavsett vad journalisten skrev så är palliativ vård en vårdform, vars syfte är tydligt, det är en aktiv livshjälp, vid livets slut.

Det är den vård man ger när sjukdomen inte längre går bota, när den kurativa vården upphör och syftet är varken att förkorta eller förlänga livet.

Det är viktigt att den som arbetar med vårdtagare i livets slutskede har kunskap om palliativ vård, eftersom den ibland kan vara mycket problemintensiv.

Det krävs att man förstår det man ser, för att rapportera rätt och för att veta vad man ska göra.

Det är oerhört viktigt att man nu utreder om brytpunktssamtal inte har genomförts på ett korrekt sätt, enligt de direktiv som finns.

Har man medvetet avstått att ge våra äldre rätt behandling och rätt vårdform under denna pandemi, så hoppas jag det kommer fram och att rätt personer får stå till svars.

Men som låt ingen skugga falla över vår fina, välutvecklade och trygga palliativ vård.

Fru B direkt från hjärtat utan filter

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.