• idag
    1 okt
    11°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    2 okt
    15°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    3 okt
    16°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    4 okt
    15°
    • Vind
      7 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      2.4 mm
  • måndag
    5 okt
    15°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

El från sol, vind och vatten kan rädda planeten

Debatt
PUBLICERAD:
"Genom fortsatt forskning och satsning på kraft från vatten, sol, vind, och biomassa kan vi få en väl fungerande elproduktion", skriver Per-Inge Lidén, språkrör MP Karlstad.
Foto: Helena Landstedt/TT
Det finns vad vi vet en enda planet det går att leva på. Den svävar i ett öde universum. När vi producerar el bör vi göra det med stor försiktighet och i varsamhet mot den sköra planet vi färdas på.

Några av våra mer teknikkonservativa partier – med Liberalerna i spetsen – har under sommaren vurmat för att vi ska bygga mer kärnkraft i Sverige. Gärna i små anläggningar nära våra städer. Kärnkraft är en dyr, farlig och ålderstigen teknik som tillhör en förgången tid. Jag menar att kärnkraft på sikt riskerar planetens framtid.

Ett verk har – med ryska pengar – börjat byggas i Finland. Det har ännu inte producerat någon el trots att projektet påbörjades 2005. Kärnkraftverk har en extremt lång produktionstid från beslut till drift. Den el som kommer att produceras kommer att vara mycket dyrare än motsvarande förnyelsebart producerad el. Därför väljer marknaden idag förnyelsebara lösningar.

Fjärde generationens kärnkraft talar gärna tekniknostalgikerna om. Det har man forskat kring sedan 1960 talet – utan att något hänt. Frankrike har satsat miljarder – men fått ge upp. Japan likaså. Ingenstans i världen har denna teknik blivit verklighet – trots fagert tal.

Nu lanserar liberalerna idén med små kärnkraftverk nära städer. Men tillståndsprocesser, säkerhetssystem, personal och system för omhändertagande av det radioaktiva avfallet blir i stort sett lika omfattande som för ett större verk. Närhet till städer blir en ytterligare fara som måste beaktas. Den el som kommer att produceras kommer att bli dyr.

Radioaktivitet är farligt. Vi har haft ett antal olyckor de senaste årtiondena – med katastrofala följder. Det radioaktiva avfallet ska transporteras och förvaras i tiotusentals år. För 50 000 år sedan hade vi människor just börjat invandra från Afrika till Europa. Hur kan vi överblicka sådana tidsperioder framåt och kräva stabil tillsyn av radioaktivt avfall under denna tid?

Att vara beroende av kärnkraft är sårbart. Ett stillastående kärnkraftverk som behövde repareras ledde i somras till att man fick starta upp ett gammalt oljekraftverk för att producera el. Karlstads kommun är med och äger drygt 2 procent av kärnkraftsverket i Oskarshamn. Reaktor ett och två lagades i omgångar för stora summor innan de slutligen stängdes ner. Enda gången de senaste tio åren som Karlstads kommun visat minussiffror var när vi fick göra en större avsättning till Oskarshamns kärnkraftverk. Det tog flera år att hämta igen.

I världen pågår en diskussion om att inte sprida kärnkraftsteknik till odemokratiska länder. Tillgång till anrikat uran och diktatorers stormaktsambitioner är en farlig kombo. Det kan utgöra grunden för tillverkning av atomvapen. Hur kan vi kontrollera den spridningen till stater eller terrorgrupper under hundratals år framöver?

Idag satsar marknaden världen över stort på förnyelsebar elproduktion. I södra Europa vinner idag producenter av solel stora upphandlingar då man kan producera till ett riktigt lågt pris. I Kina går utvecklingen snabbt. I Sverige pågår stor kommersiell utbyggnad av vindkraft. Genom fortsatt forskning och satsning på kraft från vatten, sol, vind, och biomassa kan vi få en väl fungerande elproduktion. Elnäten är underdimensionerade och behöver byggas ut tillsammans med lagringskapaciteten. Vi producerar idag mer el än vi konsumerar – men en övergång kräver naturligtvis ändå en planerad och förnuftig avveckling av kärnkraft.

1980 röstade jag i folkomröstningen om kärnkraft. Jag röstade på kristdemokraternas, centerns och vänsterns linje tre – som ville avveckla kärnkraften direkt. Vann gjorde däremot det liberala partiet som tillsammans med socialdemokraterna lovade att avskaffa kärnkraften om 25 år. Den tiden har passerat. Det är dags att leva upp till löftet. För visst är vallöften till för att hållas?

Per-Inge Lidén

Språkrör MP Karlstad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.