• idag
    22 sep
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    23 sep
    16°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    24 sep
    15°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    25 sep
    16°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    26 sep
    11°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Hög tid att ratificera FN:s kärnvapenförbud

Debatt
PUBLICERAD:
"Det är hög tid att socialdemokratin återtar en ledande roll i anti-kärnvapenarbetet och driver frågan så att den svenska riksdagen ratificerar FN:s kärnvapenförbud", skriver Stefan S Widqvist.
Foto: Sören Andersson/TT
Idag är det 75 år sedan atombomberna föll.

VF publicerade den 31/7 en omfattande artikel ”Hiroshimaöverlevaren: Kärnvapen måste bort!”, där Keiko Ogura berättar om sina upplevelser när atombomben föll och om hennes tankar kring dagens diskussion om kärnvapen. Inledningsvis vill jag upprepa delar av det som framkom i artikeln, för att åter påminna om det som dagens politiker inte vill kännas vid.

Atombomben ”Little Boy” exploderade den 6 augusti 1945 över Hiroshima och tre dagar senare, 9 augusti, släpptes ytterligare en bomb ”Fat man” över Nagasaki. De båda atombomberna fälldes av USA med förödande konsekvenser. När atombomberna föll gjorde den intensiva hettan att tusentals människor helt förångades. Tryckvågorna färdades flera mil och slet sönder människor, krossade byggnader och infrastruktur. Stora delar av de båda städerna blev helt utplånade. Närmare 100 000 dog vid själva bombattackerna och lika många av splitterskador, radioaktiv strålning och otaliga följdsjukdomar såsom leukemi, vilket drabbade många av överlevarna vid själva bombanfallen. Bombernas strålningsverkan har påverkat flera generationer.

Dessa två atombomber är fram till idag de enda kärnvapen som använts i krig, likväl hotar några av världens ledare åter med kärnvapenupprustning. Trots vetskapen om atomvapnens förödande inverkan utvecklar idag både USA och Ryssland nya typer av kärnvapen. Det internationella samfundets krav på kärnvapnens avrustning borde vara självklart.

Vid FN-konferensen 2017 deltog 124 länder och 122 länder ställde sig bakom en total avrustning av kärnvapen, dock var inga kärnvapenländer närvarande. Likväl kommer FN-avtalet juridiskt att träda i kraft när 50 länder signerat avtalet. Idag har närmare 40 länder ratificerat FN:s ”Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons”, TPNW, vilket är ett bindande avtal med målet att helt förbjuda kärnvapen. Konventionen förbjuder utveckling, förvaring, transport, användning och hot om användning av kärnvapen. Men Sverige tillhör inte de 40 länderna och varken den socialdemokratisk-miljöpartistiska regeringen eller riksdagen har strävat efter att politiskt fullfölja ratificerandet av FN-avtalet, trots att man vid FN-konferensen 2017 ställde sig bakom dess innehåll och syfte.

Hur kommer det sig att den ”fredsälskande” nationen Sverige inte klarar av att inom FN:s internationella ram olagligförklara kärnvapen? Vi kan beklagligt nog konstatera att varken den socialdemokratiske försvarsministern Peter Hultqvist eller utrikesminister Ann Linde visat någon politisk vilja att förverkliga FN:s intentioner, snarare tvärtom i det allt mer aktiva närmandet till Nato, där kärnvapen är ett centralt element i dess strategi. Den traditionella socialdemokratiska anti-kärnvapenpolitiken har inte fullföljts av den nuvarande partiledningen. Uppenbart är att den fredsrörelse som de senaste åren börjat vakna till liv i form av bl.a. Svenska Freds- och skiljedomsföreningen och ICAN, ”International Campaign to Abolish Nuclear Weapons”, som fick Nobels fredspris 2017, behöver allt stöd till deras fortsatta arbete mot vapen som är förödande för mänskligheten.

Det är hög tid att socialdemokratin återtar en ledande roll i anti-kärnvapenarbetet och driver frågan så att den svenska riksdagen ratificerar FN:s kärnvapenförbud ”Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons”, TPNW. Detta skulle förstärka det samtida arbetet med icke-spridningsavtalet ”Non-Proliferation Treat”; NPT, och provstoppsavtalet ”Comprehensive Test-Ban Treaty”, CTBT. En konsekvent hållning från vår regering och riksdag vore inte bara önskvärt utan skulle också understödja vår trovärdighet i det internationella fredsarbetet.

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.