Hon tränade med världsstjärnor som Charlotte Kalla, Anna Haag och Britta Johansson Norgren.
Men sjukdomsproblem gjorde att Anna Simberg tog en paus – men det var bara det att hon aldrig kom tillbaka.
I dag har den forne jättetalangen en ny karriär och hon har precis blivit mamma.
Och Simberg kan se tillbaka med glädje på sitt liv som längdåkare – trots att det blev som det blev.
– Det var lättast för mig att säga att jag skulle pausa karriären. Bara att säga en sådan sak, att man ska sluta, kan vara svårt. Det är ett litet sorgearbete i sig. För mig var det att jag skulle pausa, men pausen tog aldrig slut, berättar Anna Simberg för VF-sporten.
Hon pratar om 2012. Det var året som hennes kropp sa ifrån. Endast 25 år gammal valde hon att pausa längdkarriären. Men som ni förstår redan nu var karriären över. Det visste inte hon då. Men det var över betydligt tidigare än det borde ha varit i den bästa av alla världar.
För Anna Simberg är jättetalangen i längdskidåkning från Torsby som bland annat tävlade för SK Bore. Hon vann ungdoms-SM och spåddes en lysande framtid. Och Simberg fick en väldigt fin karriär, inget snack om det. Men potentialen för något mer fanns definitivt.
Sjukdomsproblem
Men verkligheten tar sällan hänsyn till potential. Och här var det Anna Simbergs kroppen som sa ifrån. Det var sjukdomsproblem som återkom. Träning och resultat som blev lidande.
– Det var ont i halsen och krångel. Kroppen fungerade inte och svarade inte. Halsont kom och gick. Efter det var det väldigt mycket prata om Twar för många idrottsstjärnor. Det kan jag aldrig veta om det var, men det var någonting jag inte blev av med, säger Anna Simberg.
– Men det fanns tankar på att det kunde vara någon sådan skit, även om det är omdiskuterat om Twar finns eller inte. Men vad det än var så kom det och gick och det ville inte ge med sig. Det var inga allvarliga symptom men för en elitidrottare var det allvarligt eftersom jag inte kunde träna.
"Är helt frisk"
Tiden gick. Till slut, ett par år senare, hade hon nog ändå landat i beslutet att karriären som längdskidåkare var över.
Och goda nyheter är att hos Anna Simberg som i dag är 33 år, finns inga sjukdomssymptom kvar som stör.
– Jag skulle väl vilja säga att jag är helt frisk. För det var precis som du säger att 2012 kom det i ett läge där det blev för mycket sjukdom och för många funderingar om att ”vill jag det här något mer?”
– När de två grejerna gick lite för mycket hand i hand så kände jag att nej, nu finns inte motivationen kvar för att satsa på mig själv längre. Det var väl inte skidåkningen i sig jag var less på då utan mer min egen satsning och hur tufft jag ville köra på.
Fanns det en oro för att du hade tränat och pressat kroppen för hårt?
– Nej, för det här med att träna lite för mycket hade jag redan känt på några år tidigare i en snällare variant där jag över en sommar körde på lite för hårt och fick känna på vad det innebär.
– Nu var det mer att behöva vänta på kroppen igen, att börja om. Att undra vad det är för fel, känna pressen och stressen över att man bara vill träna, hitta balansen och prestera. När det då kommer sjukdom i vägen så blir det svårt liksom.
– När sjukdom kommer i vägen och det redan finns en tanke på vad man kan göra istället om man inte tränar hela dagarna så blev det en knuff i den riktningen.
Ny karriär
En knuff som rörde henne mot en ny karriär. En karriär som instruktör inom längdskidåkning. För tillsammans med sin dåvarande pojkvän Patrik Johansson, i dag hennes sambo, så jobbar Anna Simberg i det företag han startade och som heter Träningskonsulten.
Hennes sambo Patrik har dessutom samma bakgrund som hon själv. Han har vunnit JSM i sprint och har meriter från landslaget. De båda träffades på skidgymnasiet i Torsby och blev ett par ett par år senare.
Hur trivs du med nya karriären i Träningskonsulten?
– Det är väldigt roligt. Och som jag brukar säga när någon frågar om mitt jobb, det är som att man jobbar med folks fritid. Vi träffar alltid motiverade och glada människor som vill göra det vi får jobba med. Så det är den största förmånen.
– Och sedan att få möjlighet att nu få dela med sig av det man har lärt sig, men att få göra det på den nivån då det fortfarande är hälsosamt.
– Istället för att man ska träna kroppen på den nivån att man undrar ”hur bra är det här egentligen” så får man nu möjlighet att hjälpa till med det som bara är positivt. Det motiverar och är kul att vara med och utveckla utan att blanda in elitdelen.
"Inte direkt hälsosam"
Som ni förstår vid det här laget så har Anna Simberg upplevt den påfrestning med träning som en elitidrottare inom längdskidor behöver utsätta sig för. Den är väl kanske inte direkt hälsosam alla gånger. Men samtidigt är det förmodligen vad som krävs för att nå dit alla siktar. Toppen.
– Jag tror att både jag och Patrik har insett nu att ju längre man kommer ifrån längdkarriären, desto mer inser man vad man fick lägga ner och vad man utsatte kroppen för.
– I slutändan skulle jag ändå säga att det har resulterat i bra saker. Även om man förstår att kroppen har fått ta i. Med erfarenhet från elitidrott och vad kroppen fått med sig därifrån så har man ändå kommit ur det på ett bra sätt. Båda två är ändå friska och hela och det var roligt att få leva sin dröm.
Många elitidrottare berättar att det är svårt att ställa om och hitta något nytt efter idrottskarriären. Hur har det varit för dig?
– Jag tycker att Träningskonsulten gjorde det lättare. Jag stannade ändå kvar inom längdskidor och skulle bygga min nya karriär på delar av det jag kom ifrån. Jag använder hela tiden den erfarenheten fast jag praktiserar den på andra nu.
– Och att driva ett företag blir också lite som en tävling. Så det är som att fortsätta att tävla lite grann. Största skillnaden är att man nu måste planera in att man ska träna sig själv. Det är lätt att tävlingsinstinkten gör att man jobbar lite mer. Det känns som att vi formar något även om det inte är med hjälp av träningstimmar utan med arbetstimmar.
När du ser tillbaka på längdkarriären, vad rankar du då högst meritmässigt?
– Jag rankar senior högre på grund av att då ser man vart man har hamnat. Så en fjärdeplats på U23-VM och att jag fick med mig världscuppoäng, men även JSM-medaljer och så.
"Starten på boomen"
Medaljer som Anna Simberg tog under en speciell period för svensk längdskidåkning.
– Jag var med i en tid som var starten på boomen vi har nu med alla framgångsrika kvinnliga längdskidåkare. Det var nästan tur att jag var innan dem, annars hade det varit ännu svårare att slå sig fram. Hanna Falk och Stina Nilsson kom i samma veva som jag slutade och sedan har det fyllts på. Så det är en fantastisk våg av kvinnliga längdskidåkare vi har nu.
Det var verkligen inga dåliga träningskamrater som Anna Simberg hade runt omkring sig när det begav sig. Hon är född samma år som Charlotte Kalla och de båda följdes åt som ungdomar och seniorer hela vägen fram till 2012.
Kompisen Kalla
Kalla och Simberg, födda 1987, blev vänner och ingick i samma träningsgrupp. En träningsgrupp där även Anna Haag och Britta Johansson Norgren ingick.
– Precis. Och min karriär pågick när Charlotte var bra, men min karriär var också färdig långt innan Charlotte slutade. För hon har hållit på så länge och hållit en så fruktansvärt hög nivå under så lång tid.
Vad tänker du på när du ser tillbaka på alla de här namnen du tränade ihop med?
– Jag ser på det som att jag är tacksam för varje år som jag satsade på den nivån. Jag är alltid tacksam för min elitidrottskarriär även om den inte slutade lika framgångsrikt och samma nivå som Charlotte till exempel.
– Jag får mer och mer respekt för den träningen som läggs ner och att den ger olika utdelning för olika personer. Det är väldigt många som lägger ner väldigt många timmar men inte får det att klaffa. Jag tycker ändå att jag fick det att klaffa mer än vad jag vet att många andra har fått. Men vi alla har under perioder lagt ner lika mycket tid.
"Ärligt försök"
Anna Simberg är ett tydligt bevis på att det är väldigt små marginaler som avgör vem som ”lyckas” och inte inom elitidrotten.
– För varje år som går så tackar jag mig själv och är nöjd med det jag lade ner. Precis när jag slutade var det så självklart att lägga ner ett visst antal timmar och det var som att ”så här gör man”.
– Jag kommer från den bubblan, men efter att nu ha ställt mig utanför så blir man mer och mer imponerad av de som håller på när man vet vad det innebär. Men jag blir också mer och mer tacksam över att jag gjorde ett ärligt försök.
– Men jag hade kunnat försöka igen. Den tanken har tänkts många gånger från mig, att jag skulle kunna återuppta karriären som längdskidåkare. Men jag har inte velat och inte haft motivationen, utan istället velat göra de saker jag gör nu.
Tittar tillbaka
Nej, någon comeback blev det inte. Men nu kan Simberg se tillbaka på hur hon resonerade när hon tog beslutet att pausa. En paus som blev början på slutet. Men också starten på något nytt.
Hon tog sig igenom det där sorgearbetet som hon pratade om, byggde en ny karriär, mår bra, och har förlikat sig med att hon ”tvingades” sluta.
– Det sjönk in till slut men det behövde ta sin tid då. Jag jämför det lite med att man behöver acceptera och sörja klart lite kring att det var något som nu var över.
– Och det var ju faktiskt så att när jag sa paus så visste jag inte hur det skulle bli, det var så jag kände just då. Jag kände att jag behövde pausa, men jag visste inte att jag ville pausa för evigt. Efter två år när andra frågade mig så var det inget annat svar än att jag hade slutat. Det blev ändå självklart efter ett tag.
Är du i dag trött på att få frågor om karriären och att jämföras med Charlotte Kalla?
– Nej, det har bara varit ett trevligt samtalsämne. När jag började med Träningskonsulten så blev jag ”Anna, instruktören”. Det hann aldrig bli ”Anna som slutade och inte blev lika bra som Charlotte Kalla”. Det har inte blivit den identiteten.
Anna Simberg har istället hittat en annan identitet. En identitet som hon verkar trivas utmärkt med. Och hon har också blivit mamma.
– Det är fortfarande att man får nypa sig i armen att han bor här med oss. Han är snart fyra månader gammal. Det är som min sambo säger, det här är verkligen livet 2.0.