• idag
    6 aug
    15°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    7 aug
    25°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    8 aug
    26°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    9 aug
    26°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    10 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Utan pride blir Sverige gråare

Ledare
PUBLICERAD:
Många prideparader har ställts in på grund av pandemin, denna vecka även det stora tåget i Stockholm.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
I dag skulle Nordens största pridetåg ha gått genom Stockholm. Men pandemin satte stopp för det kombinerade firandet och demonstrationen.

I år blir paraden digital – ett tappert försök av arrangörerna att anpassa sig till läget. En fördel med en digital parad är förstås att det går att delta oavsett var i landet man befinner sig. Trots det kommer jag sakna det riktiga tåget.

En fysisk prideparad går inte att ignorera. Den är högljudd och färgglad, oavsett vad förbipasserande tycker om saken. Den är både en fest och en manifestation, ett vrål som ekar vi finns – vi har alltid funnits, vi kommer alltid att finnas.

Pandemin stoppar inte bara pridetåg, den har också använts som en ursäkt för att inskränka hbtqi-personers rättigheter. I Ungern förbjöd parlamentet plötsligt medborgare att ändra juridiskt kön. ILGA Europe har också varnat för att påtvingad isolering kan drabba hbtqi-personer extra hårt, särskilt de som nu blivit instängda tillsammans med familjer som inte accepterar dem.

En ny undersökning gjord av brittiska LGBT Foundation med svar från 555 hbtqi-personer visade att 8 procent av de tillfrågade inte kände sig trygga där de bor under pandemin. Siffran bland transpersoner och ickebinära var så hög som 17 procent.

En av deltagarna berättade till exempel: “Jag är transperson men har inte kommit ut ännu, mina föräldrar är transfober, att behöva låtsas vara någon jag inte är hela tiden är fysiskt, mentalt, känslomässigt och själsligt utmattande”.

Även innan pandemin kunde utvecklingen för hbtqi-personers rättigheter i Europa sammanfattas som “ett steg framåt, två steg bakåt”. På Nordirland legaliserades till slut samkönade äktenskap. Men i Polen utropade ungefär 100 kommuner, en tredjedel av landet, att de blivit “hbtqi-fria zoner”. Stigmatiseringen och våldet mot hbtqi-personer är fortsatt allvarligt.

EU:s byrå för grundläggande rättigheter genomförde tidigare i år en undersökning bland 140 000 hbtqi-personer i EU. Det är den största studien som gjorts i sitt slag. Resultaten visade att hbtqi-personer i Europa fortfarande är väldigt utsatta.

Sverige är inget undantag. Hela 31 procent av deltagarna från Sverige uppgav att de blivit trakasserade året innan undersökningen gjordes. 42 procent undviker att hålla hand med sin partner i offentligheten. Var femte hbtqi-person undviker vissa platser av rädsla för att bli attackerade och lika många i gruppen trans- och intersexpersoner har blivit utsatta för fysiskt eller sexuellt våld.

Häromdagen nekade EU sex polska städer att delta i och få bidrag från EU-projekt. Kommissionären Helena Dallí motiverade beslutet med att de sex städernas styren infört “hbtqi-fria zoner”. Det är första gången homofob politik får ekonomiska konsekvenser inom EU – en liten markering som kan få större följder.

När EU:s långtidsbudget och återhämtningsfond antogs förra veckan enades länderna om att utforma ett krav på att de länder som tar emot pengar ska respektera unionens grundläggande värderingar. När kravet nu ska formuleras noggrannare och antas, måste svenska politiker ligga på för att uttryckligen få med respekt för hbtqi-personer som ett villkor för utbetalningar.

De inställda prideparaderna har gjort 2020 lite gråare. Men kampen för hbtqi-personers rätt att leva som sig själva fortsätter. Vi finns, vi har alltid funnits och vi kommer alltid att finnas.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.