• fredag
    27 nov
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    30 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Katten som gör sig bäst på havets botten

Krönikor
PUBLICERAD:
Ur upplevelsehänseende går inte den nyss gångna semestern till historien som annat än en pandemiparentes. Men ett kattrelaterat möte fick mig att rysa in i märgen.

Ni som följt mig i spalterna under åren vet att katter ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag har två decennier som redaktör för tävlingen Lussekatten under bältet, och hemma glider lilla lurven Emmylou runt och har det bra.

En BBC-producerad dokumentär (Katternas planet) fick mig således på särdeles gott humör för ett par veckor sedan. Inte minst tack vare representanten från Sri Lanka: den rostfläckiga katten. 1,5 kilo lätt och 40 centimeter kort är den världens minsta katt. En konstant kattunge, typ, och med den mest bedårande uppsyn.

Men sen blev det värre.

En Sverigeresa i söderled tog mig till Havets hus i Lysekil, där havslevande kreatur visas upp i akvarier. Vid en massiv tank stod jag plötsligt inför ett anlete som blott en fiskmor kan älska, om ens det: havskatten.

Underbettet. Huggtänderna. Glosögonen. Den blåsvarta skrovliga strukturen.

Jag är medveten om att man inte ska döma efter utseende, men låt oss bara säga så här: lirarn ifråga behöver bräcka både Måns Zelmerlöv och Ernst Kirchsteiger vad gäller charm och personlighet om det ska bli små havskatter.

En annan möjlighet är att havskattsdamerna har andra preferenser än jag.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.