• idag
    10 aug
    23°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    11 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    12 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    13 aug
    18°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

En ohållbar arbetsmiljö

Insändare
PUBLICERAD:
Den organisatoriska och sociala arbetsmiljön måste bli bättre inom äldreomsorgen, betonar insändarskribenten.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Det är inte ofta undersköterskor eller vårdbiträden dominerar i det offentliga samtalet – inte ens när det är henne och hennes arbetsplats i äldreomsorgen som diskuteras.

Jag skriver henne eftersom det fortfarande är ett kvinnodominerat yrke – över 90 procent kvinnor, damer, tjejer, flickvänner, fruar, mammor, mormödrar, farmödrar, mostrar och fastrar så långt ögat kan nå. Nästan hälften av all personalen inom äldreomsorgen överväger idag att sluta – man orkar inte mer av olika anledningar. Arbetstiderna, brist på raster och återhämtning, känsla av otillräcklighet gentemot omsorgstagarnas behov, tidspress och stress, samt obalans i krav och resurser är några. Allt färre anställda ska ”producera” mer vård och omsorg under mindre tid. Patientsäkerheten, tryggheten och kontinuiteten i vården och omsorgen har där med minskat när allt fler äldre med mer komplexa behov av vård och omsorg ska hinnas med under en arbetsdag.

Tyvärr pågår det inte bara en coronapandemi i Sverige utan även en epidemi av stressjukdomar där undersköterskor ligger i topp med många och långa sjukskrivningar till följd av långvarig stress och brist på återhämtning på arbetsplatsen. Detta är hur man än vänder och vrider på det ett onödigt enskilt lidande, en stor ekonomisk kostnad för arbetsgivare och samhället och vi riskerar att tappa professionell, engagerad och erfaren personal som inte klarar av att komma tillbaka. På de kvinnodominerade arbetsplatserna är förutsättningarna fortfarande sämre, riskerna för ohälsa större och sannolikheten är även högre att man måste sluta till följd av ohälsa. Alltför hög fysisk och emotionell belastning på kvinnodominerade arbetsplatser som i exempelvis äldreomsorgen är följder av brister i arbetsmiljön som drabbar både kvinnor och män lika mycket om de befinner sig på samma arbetsplats. Det är alltså inte en fråga om kön – om man är en kvinna eller man – utan om vilken belastning man utsätts för på själva arbetsplatsen. Om kraven är övermäktiga, stressen långvarig och utan ordentlig möjlighet till återhämtning, sliter det både fysiskt som psykiskt – oavsett om det är en kvinna eller en man.

Den organisatoriska och sociala arbetsmiljön måste bli bättre i äldreomsorgen. En långsiktigt hållbar arbetsmiljö med rimliga arbetstider, tid för återhämtning och med balans i krav och resurser kan tyckas vara en självklarhet anno 2020 – men verkligheten, sjukskrivningstalen och forskning visar om och om igen att det inte ser ut så för personal i äldreomsorgen.

Frida Turander USK

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.