Hon är från Sysslebäck och har vunnit över 20 SM-guld. Men Helena Olsson Smeby fick inte det stöd hon önskade i Sverige. Så när backhopparen tävlade på VM och OS gjorde hon det i Norges färger.
För VF-sporten berättar Olsson Smeby nu om en tuff karriär med dubbla comebacker och det nya livet.
– Alla kanske inte tror att labbråttan har hållit på med backhoppning, säger hon med ett skratt.
Då & Nu: Dribbelkungen Rinaldo som nu snickrar hus i stället för målDå & Nu: ”Majsan” har inte släppt handbollen– Det var dåligt med pengar och jag såg att det var större i Norge helt enkelt. Jag kände att jag kommer få en bättre karriär i Norge än i Sverige, berättar Helena Olsson Smeby.
Och vilken karriär hon fick till slut. Och förmodligen hjälpte det uppmärksammade bytet från svenska till norska landslaget en hel del. För det var Norge hon representerade både på VM 2009 och OS 2014.
Det är många som säger att Helena Olsson Smeby är OS-hoppet som Sverige slarvade bort. Men idag är hon 36 år och har gått vidare.
– Ja, det är lugnt nu. Jag har lagt det bakom mig. Man tänker inte så mycket på det när man är ung. Man vill bara hålla på med sin idrott.
– Men jag har varit mycket irriterad. Det är klart. När man exempelvis reser till USA och vinner en hopptävling och sedan får man räkningen på flygbiljetten med posten från svenska skidförbundet. Då tycker man kanske att de kunde ha betalat den. Men det är tufft för herrarna också, och hela sporten.
Återkomster
Helena Olsson Smeby har även gått vidare karriärmässigt. Men hon har gjort comeback två gånger. En gång inför VM 2009 som var det första i backhoppning för kvinnor – och den andra när backhoppning för första gången fanns med på OS-programmet 2014.
Eller är det en ny comeback på gång?
– Nja, jag har inte sålt utrustningen, säger hon och skrattar.
– Vi får väl se om jag får en stor lust att börja hoppa igen och tävla när det är fint väder. Då ser det så härligt ut. Men det är väldigt mycket jobb man måste lägga ner för att komma upp på toppnivå. Det är inte bara att dra upp i hoppbacken. Så jag ser inte framför mig att det blir någon mer comeback nu med två små barn och jobb.
Labbråttan
Idag jobbar Olsson Smeby som laboratorieingenjör med kvalitetskontroll av mejeriprodukter på Tine och är utbildad näringsmedelteknolog.
– Jag trivs väldigt bra. Men det kanske inte är alla som tror att labbråttan har hållit på med backhoppning, säger Helena Olsson Smeby med ett nytt skratt.
När du ser tillbaka på din karriär som backhoppare, vad känner du då?
– Jag fick som sagt med mig det första officiella VM:et efter att ha gjort comeback. Det var samma sak när jag tävlade i vårt första OS (2014). Det var en gammal dröm som gick i uppfyllelse. Men det är klart att det är en helt annan grej att börja med backhoppning idag. De yngre tjejerna har allt klart med världscup, VM, OS och allt. Det tog sin tid när jag var aktiv. Men det var kul att jag fick vara med på det till slut.
– Men det var synd att inte hoppa mer världscup. Jag har väl tio internationella segrar men tyvärr inte någon världscup. Första året jag hoppade var 2013-2014 för det var först 2011 det blev en officiell världscup.
– Sedan är det klart att det ekonomiska stödet inte har varit så enkelt. När jag var 15-20 år så fanns det inte så mycket ekonomiskt stöd och att kunna få tag i utrustning och så.
"Vill helst inte prata"
På OS slutade hon på 14:e plats. Men det hörs en viss irritation på hennes röst när det kommer på tal.
– Jag vill helst inte prata så mycket om min placering på OS. Det gick så bra på träningen dagen innan och förväntningarna var höga så jag blev väldigt besviken över resultatet. Jag var topp 3 i nästan alla träningshopp dagen innan. Men sedan var det utrustningskaos med att vi behövde testa ut nya skidor och annat.
– Det var synd att vi fick använda träningshoppen till OS i Sotji på att testa ut skidor och skor. Så ska det inte vara.
Det var också tufft mentalt under den andra comebacken när livssituationen hade förändrats så mycket.
– Jag kände starkt under comebacken 2013-2014 att jag hade tävlat väldigt lite och tänkte kanske lite mer på vilka konsekvenser det kan bli av backhoppning när man är mamma. När det exempelvis blåser storm från sidan så tänker man inte bara på sig själv när man sitter på toppen. Psyket var kanske inte lika starkt då.
Sysslebäck-kärlek
Resultatet på OS vill hon som bekant helst glömma. Helena Olsson Smeby tycker det är betydligt roligare att prata om sin hemmaklubb Sysslebäck IF.
– Den har betytt jättemycket. Tränarna har stöttat och rest runt med oss i klubben tillsammans med fler tjejer. Det är klart att det inte hade blivit någon hoppning utan all hjälp från klubben.
Men då var då och nu är nu. Tvåbarnsmamman Olsson Smebys nya vardag pågår för fullt. Hon berättar att nioårige sonen håller på med skidor och fotboll.
Men ingen backhoppning?
– Nej, inte ännu. Jag vet inte riktigt hur mina föräldrar tänkte när jag fick börja med backhoppning. Det ser jättefarligt ut. Men jag har aldrig tänkt den tanken förrän jag blev mamma själv, säger hon och skrattar.