• idag
    8 aug
    19°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    9 aug
    26°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    10 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    11 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    12 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Håkan Hellström – skitigare och köttigare

Skivor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Foto: Pressbild
"Dissonansen mellan hans folkliga Allsång på Skansen-persona och på liv och död-texter har dessutom alltid skavt så därför är det ganska skönt att den proggrockiga ljudbilden nu både är skitigare och köttigare."

Pop

Håkan Hellström

Rampljus vol. 2

(Woah Dad!)

För 20 år sedan slog Håkan Hellström igenom med ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” och jubileet firas med en tvåstegsraket. Volym 1 av ”Rampljus” kom i våras och mottogs med flera hyllningar och några gäspningar. Ungefär som vanligt med andra ord. Men kritiska åsikter om att Håkan borde skriva om andra saker, nu när han tjänar så mycket pengar, hann ingen yppa eftersom han denna gång själv föregår dem. En missnöjets röst på ett av de starkaste spåren ”Snälla släck inte ljusen” menar att det inte går att tro på honom längre och: ”Skulle du inte kunna skriva en låt om något verkligt? Ja, betala räkningar, amorteringar, tanka bilen, ta huslån, istället.” Förhoppningsvis sätter detta en permanent punkt för diskussionen; att bara få använda självbiografiskt vardagsstoff skulle vara hemskt dåligt för kulturen.

Texterna är istället uppbyggda av en spretig och flummigt introspektiv stream of consciousness som cirkulerar kring vad som händer när alla drömmar är uppfyllda. En personlig tematik som samtidigt skonar lyssnaren från torr realism. Smart drag och schack matt.

Producent är återigen Jocke Åhlund och den som, i mina ögon, bär upp det tunga lasset. Mitt eget intresse för Håkan har de senaste åren varit dalande och efter det finstämda lallandet på föregående ”Illusioner” (2018) fick jag nog. Dissonansen mellan hans folkliga Allsång på Skansen-persona och på liv och död-texter har dessutom alltid skavt så därför är det ganska skönt att den proggrockiga ljudbilden nu både är skitigare och köttigare.

Trots det saknas de riktiga brännpunkterna för toppbetyg. ”Tillsammans i mörker” kommer nära men mycket låter som urtvättade kopior av tidigare hits och sången är i sina sämsta stunder gnällig och mer ansträngd än vanligt. Finare är de många gästkörerna och avslutningen är både pampig och oväntad där Håkan delar med sig lite av sitt rampljus till Leila K.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.