Hur lyckades Värmland?
Det är helt vitt i fälten över Värmlandskommunerna på Sverigekartan Ivo publicerade, något som signalerar att inte en enda av länets 16 kommuner hör till de 40 svenska kommuner som Ivo pekar ut har stått för nästan 70 procent av alla coronadödsfall på äldreboenden.
Det blev knappt en nyhet i Värmland igår, kriser som man lyckas undvika tenderar att inte riktigt få ta plats i nyhetsrapporteringen, men ett lite lågmält hurra och gofika för personalen på kommunernas äldreboenden i länet är på sin plats.
En titt ut mot resten av Sverige visar att det kunde sett mycket värre ut om smittan tagit sig in på äldreboendena i länet i en utsträckning som den vi ser i de hårdast drabbade kommunerna.
Det har förstås inte saknats oro bland anhöriga till äldre även i Värmland. Rapporter om flera hundra procents överdödlighet bland äldre, och brister i vården de coronasjuka äldre på vissa ställen fått, skrämmer.
Det har inte heller saknats oro bland personal som även här länet tvingades fajtas för tillgång till skyddsutrustning och även här känt sin meddelarfrihet vara lite hotad. Men det stora förtroendegapet som avslöjats mellan personal och arbetsledning i de kommuner och på de hårdast drabbade boendena syns inte här.
Någonting har uppenbarligen gått väldigt mycket bättre i Värmland än i de 40 kommuner och 91 boenden som nu kommer att granskas vidare.
Att länets kommuner inte hörde till några av de första stora utbrottsplatserna för corona innebar dessutom att andra, hårdare drabbade kommuner fick agera kanariefåglarna i gruvan.
Genom att allt gick så oerhört illa så oerhört snabbt i exempelvis Stockholm där smittan på en gång trängde sig in bland de äldre på boenden, kunde kommunerna på lite geografisk distans lära av misstagen i huvudstaden och snabbt skärpa upp rutiner när smittovågen drog in över landet.
Kanske vilar framgångarna, den uteblivna coronakrisen, på att man haft tillfälligheterna på sin sida. Att man haft tur att smitta inte lyckats smyga sig in via en anställd, en anhörig eller en boende smittad under ett vårdbesök på sjukhus.
Kanske var man bättre förberedda i Värmlandskommunerna med rutiner för hygien, snabbt införda besöksförbud och skärpta rutiner för hur personal rör sig inom och mellan boenden.
Uteslut inte att det är en kombination, men det finns ju anledning att dels påminna om det där Ingemar Stenmark-citatet ”Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag” - och att man inte bara bör utvärdera misslyckanden utan även framgångar.
Varför funkade det så bra i Värmland?