• tisdag
    11 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    12 aug
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    13 aug
    18°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Vad är ett förstört liv värt?

Ledare
PUBLICERAD:
Robin Dahlén och Christian Karlsson har fått upprättelse – men först efter att journalister vänt sökljuset på bristande polisutredningar. 
Foto: Noella Johansson/TT
Ett år i fängelse, vad är det värt för en oskyldigt dömd? Hur kompenserar man för 20 år? För en förlust av en barndom, förlust av vänner, ryktesspridning, stress och oro?

Vad kan det vara värt att som oskyldig i decennier inte kunna skaka av sig utpekandet som en barnadödare i ständig rädsla för att arbetskamrater, vänner och flickvänner ska få veta?

Den 30 mars 2018 fick Kaj Linna, som suttit frihetsberövad i 13 år för ett mord han sedan frikändes för, 18 miljoner i skadestånd av justitiekanslern.

“Det högsta skadeståndet som har betalats ut i svensk rättshistoria”, noterade Linnas advokat Thomas Magnusson då.

Som en udda slump kom beskedet om Linnas skadestånd bara ett par dagar efter att åklagaren i ett annat mycket uppmärksammat fall meddelade att de två unga män friats helt från misstankar om brott i det så kallade Kevin-fallet.

Efter att fyraåriga Kevin hittades död i närheten av en strand i Arvika sommaren 1998 gick allting snabbt fel. Först misstänktes det handla om en vanlig, tragisk drunkningsolycka, sedan ett sexualbrott innan polisen till sist landade i att Kevin nog ändå dödats av två barn, bröderna Robin och Christian, fem respektive sju år gamla.

Trots att det varken fanns vittnen eller teknisk bevisning jobbade polisen efter teorin att de två pojkarna utsatt Kevin för dödligt våld – och i dussintals långa och manipulerande förhör med pojkarna jagade man ett erkännande som aldrig kom.

Ändå nöjde man sig efter bara ett par månaders utredning. “En femåring och en sjuåring” hade gjort det, meddelades medierna på en presskonferens vintern 1998. Sen lades utredningen ner. Skuldfrågan prövades aldrig, men barnen och deras föräldrar tvingades in på behandlingshem där de under ett halvår utreddes och övervakades innan de fick börja om i ett nytt hem i en ny kommun.

Kaj Linna har fått upprättelse – men först efter att journalister vänt sökljuset på bristande polisutredningar. 
Foto: Johan Nilsson/TT

Sen följde nästan 20 år av blickar över axeln för Robin, Christian och deras föräldrar innan SVT och Dagens Nyheter våren 2017 började dra i historien och i alla bisarra turer.

Efter det gick det fort till dess att åklagarkammaren i Karlstad öppnade förundersökningen igen – och mindre än ett år senare var det över och alla misstankar bortsopade.

Kvar nu är alltså frågan om vad en förstörd barndom kan vara värt i pengar för två pojkar som skuldbelade med aldrig dömdes – men kanske också hur rimligt det är att rättvisa för den oskyldigt utpekade vilar på vad medierna tror kan ge klick.

Tio miljoner kronor var kräver Robin och Christian i kompensation för två, av polisens dåliga utredningsarbete och oacceptabla förhörsmetoder, krossade barndomar.

Vad Justitiekanslern säger om vet vi inte än, men när vi nu ser slutet på en 20 år lång rättsskandal kvarstår ju några obehagliga funderingar. Inte bara hur polisen hanterade två små barn. Inte bara hur Kevins familj i nästan två decennier tvingats leva med tanken att någon dödat deras barn för att sedan försöka hantera beskedet att det faktiskt inte stämmer.

Nej, fallet har även det gemensamt med Kaj Linna-fallet att det aldrig fått en positiv upplösning om inte flera medier först kunnat lockas att granska respektive fall och sätta press.

Det känns ärligt talat inte helt rättssäkert. 

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.