• idag
    5 juli
    14°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      1.2 mm
  • måndag
    6 juli
    16°
    • Vind
      8 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    7 juli
    17°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    8 juli
    16°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    9 juli
    17°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm

Recension: Grubblande kärnfullt från Bob Dylan

Skivor
PUBLICERAD:
Bob Dylan.
Foto: Chris Pizzello
"'Rough and Rowdy Ways' är något så udda som en sjuttiominutare man inte önskar tog slut, där många av låtarna tillhör hans allra starkaste."

Folk/Rock

Bob Dylan

Rough and Rowdy Ways
(Columbia/Sony)

De säger att han inte kan sjunga, han har beskyllts för plagiat. Älskad och hatad, nu är äntligen Håkan Hellstr… jag menar Bob Dylan tillbaka! 39:e given ”Rough and Rowdy Ways” är något så udda som en sjuttiominutare man inte önskar tog slut, där många av låtarna tillhör hans allra starkaste.

Väntan har dock varit oviss, i åratal har han varit sysselsatt med en albumtrilogi Sinatralåtar, samt med att göra sitt bästa för att ignorera ett visst Nobelpris. Med det sistnämnda i ryggen är det passande att han nu bevisar sin litterära tyngd mer än någonsin.

Textmassan är slingrande och självklar, många låtar är sex minuter eller en bra bit längre. Och så har han ju evergreentrimmat stämbanden. 79-åringen från Minnesota låter sjukt nog ofta mer melodisk nu än på förra skivan med originallåtar, den åtta år gamla raspiga storfavoriten ”Tempest”. Och som han kan sjunga när han vill, ”I’ve Made Up My Mind to Give Myself to You”, hör hemma bland de mest klassiska av standards. Stavelserna samlas djupt där nere i bröstet för att välavvägt balanseras fram på den allra yttersta näsvingen.

Mars månads överraskningssingel ”Murder Must Foul”, som är sprängfylld med minnesbilder och ett pussel av referenser, är inte bara hans hittills längsta låt, den blev också hans första listetta. Överallt vilar en aura av sammanfattning, det finns en närvarande medvetenhet om att tiden för att ta turnén i mål närmar sig.

”Key West (Philosopher Pirate)” är en exakt smältdegel av albumets kärnpunkter av uråldriga melodier, gungande blues, trollbindande drömmar, en touch av jazzig smörsång och mängder av stenhård högkänslighet. Genomdränkt av varmt dragspel hittar Dylan än en gång en ton där text och musik inte längre går att skilja från varandra.

Albumet svindlar av luftiga droppningar om fallna hjältar och bred populärkultur, det är grubblande kärnfullt och plirigt självmedvetet om ett långt, motsägelsefullt liv.

Bob–Döden 1-0. ”Black rider, black rider, hold it right there, the size of your cock will get you nowhere”.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.