• idag
    15 aug
    27°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    16 aug
    27°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    17 aug
    27°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    18 aug
    27°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    19 aug
    24°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Starrin sonderar: Sågverksarbetaren som blev professor

Debatt
PUBLICERAD:
Bengt Starrin möter Gunnar Aronsson, professor i arbets- och organisationspsykologi
Foto: Eva Ulveson
Gunnar Aronsson är en av landets mest välrenommerade forskare inom arbetslivets område. Han är professor emeritus vid Stockholms universitet. I början av 2000-talet var han gästprofessor vid Karlstads universitet. Han har en omfattande publicering. Är medförfattare till den prisade boken ”Arbete och välfärd”, den nyligen utgivna boken ”Att synliggöra och motverka ojämställdhet i arbetslivet” och boken ”Gränslöst arbete – Socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet.”

Men allt tog sin början i Nössemark i Dalsland, nära den norska gränsen och gränsen till Värmland, där han gick sju år i folkskolan.

– Det var jobb i skogen eller på sågen som gällde efter sjunde klass om man inte flyttade. Och flytta det ville jag inte. Det var långa arbetsdagar. Kamratskapet var bra men arbetet på sågen var tungt och slitsamt. Efter några år ville jag bort och göra annat.

Gunnar var 22 år när han lämnade bygden och gav sig iväg till Katrineholm för att läsa in realexamen vilket han gjorde på rekordtid följt av gymnasium i Stockholm som också gick snabbt. Sen Stockholms universitet och en psykologexamen.

Så hände det sig att han kom i kontakt med professor Bertil Gardell.

– Han höll på med ett tvärvetenskapligt sågverksprojekt. När han hörde att jag jobbat på sågverk fick jag jobb som forskningsassistent. Med i projektet var också stressforskaren Marianne Frankenhauser.

– I projektet undersökte vi betydelsen av kontroll, inflytande och variation i arbetet. Bland annat mätte vi utsöndring av stresshormonet adrenalin. Sågverksarbetare som gjorde samma saker om och om igen jämfördes med en kontrollgrupp av underhållsarbetare och elektriker som hade friare jobb. Det fanns ett klart samband mellan arbetscykelns längd, som värst kunde vara kortare än 5 sekunder, och adrenalinpåslaget. Ju kortare och mindre varierad arbetscykel desto större påslag. Kontrollgruppen hade inte alls ett sådant stresspåslag. De hade fortfarande ork kvar efter arbetsdagens slut.

Gunnar Aronsson disputerade 1985 i psykologi på avhandlingen ”Arbetsinnehåll – handlingsutrymme – stressreaktioner: teorier och fältstudier” som handlade om arbetsvillkor och hälsa hos sågverksarbetare, busschaufförer och datainmatare.

Det var en ovanligt omfattande avhandling som publicerades i två delar. Den fick stor uppmärksamhet och kom efter en omarbetning att ges ut som lärobok i arbetspsykologi. Nu var Gunnars karriär utstakad. Det dröjde inte länge förrän han blev utnämnd till docent.

Under 1980- och 1990-talet skedde en snabb utveckling av datorteknologin. Det kom att förändra arbetsvillkoren.

– Man kunde observera att folk tog med sig jobb hem. Gränsen mellan jobb och fritid luckrades upp när man fick ta hem skrotade datorer från jobbet och koppla upp sig hemifrån. Då myntades begreppen ”gränslöst arbete” och senare ”strategier i gränslöst arbete”. För att inte invaderas av arbetet skapade människor gränser och strategier. Man gjorde upp om gränserna. Till exempel ”ska man svara på mail efter arbetstidens slut eller inte?”

Men Gunnar pekar också på en annan sida av saken som har att göra med egenkontroll över arbetet. Man kanske väljer att göra en del jobb på kvällen eller på helgen.

– Man tänker jag gör det här i kväll istället för i morgon bitti för då behöver jag göra en privat sak.

Gunnar är också den som myntat begreppet ”sjuknärvaro” som handlar om att människor går till jobbet trots att de är sjuka. Tiden rinner iväg och jag vill höra Gunnar berätta om sin forskning om sjuknärvaro.

– I ett tidigt projekt i mitten av 1990-talet studerade vi akademiker inom SACO. Vi hörde att många hade arbetsuppgifter som inte kunde övertas av någon annan. Var man då sjuk och borta blev de inte gjorda utan staplades på hög ogjorda. För att undvika detta valde många att gå till jobbet trots att man var sjuk och egentligen borde ha sjukskrivit sig.

– Mera forskning kom igång och vi kunde också få en bild av andra orsaker till sjuknärvaro och även de långsiktiga effekterna nämligen att dagens sjuknärvaro är morgondagens sjukfrånvaro och att upprepad sjuknärvaro gav långsiktiga negativa hälsoeffekter. Våra forskningsresultat och sjuknärvarobegreppet spred sig snabbt över världen och studier har nu gjorts i många länder.

Men, säger Gunnar, all sjuknärvaro behöver inte vara skadlig. Finns det goda krafter, stödjande miljöer och tolerans på jobbet kan sjuknärvaro faktiskt gynna hälsan.

– Hur har arbetslivet då utvecklats? undrar jag.

– Mycket har blivit bättre, säger Gunnar, och fortsätter.

– Men det pågår en polarisering. Avståndet mellan dom som har intressanta och välbetalda jobb och dom som har hårt styrda jobb har ökat. Kvinnorna är i de miljöer som kännetecknas av låg kontroll, hög belastning och dåligt betalt. Det är problemet. Inte könet. Samhällsbärande och nödvändiga yrken inom vård, omsorg, skola och transporter har hamnat på efterkälken.

– Tendensen i samhället är att ett övre skikt av administratörer tillväxer. Deras kontakt med frontpersonlen utgörs mera av planering och kontroll än av stöd. Medan administratörer på mellannivå, som just har till uppgift att serva vårdens personal och skolans lärare, minskat.

Vi kommer att prata om Coronapandemin.

– Den har synliggjort yrkesgrupper som arbetar för att rädda liv och som inte fått erkännande tidigare. Jag tänker inte minst på hemtjänsten, undersköterskor och annan vårdpersonal som inte ens fått tillräckligt med skyddsutrustning och utbildning. Bland dom finns solidaritet. Man vill göra en samhällsinsats. Det finns någonting hos dom som saknas på många håll. Det är dom man kan lita på när det är skarpt läge. Nu är det dom som befinner sig i stormens öga. Arbetsgivarna har inte brytt sig om hur de har det. Fruktansvärd nonchalans.

Gunnar har behållit stället i Nössemark.

– Där kan jag rätta mig efter naturens puls och flöden. Behöver det röjas i skogen gör jag det. Behöver det repareras eller målas så gör jag det. Behoven får styra.

Bengt Starrin

Professor Emeritus

Karlstads universitet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.