• idag
    6 juli
    14°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      1.2 mm
  • tisdag
    7 juli
    17°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    8 juli
    17°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    9 juli
    18°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    10 juli
    18°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Krönika: Nyfunna vänner i osäkerhetens tid

Familj
PUBLICERAD:
Social distansering kan också vara en ögonöppnare. Om det skriver Stefan S Widqvist.
Foto: Privat
Efter att jag gått i pension blev det en vana att ta min dagliga promenad i stadens parker eller en cykeltur runt ut i omgivningarna. För flera bekanta och vänner har pandemin fått dem att regelbundet söka sig ut i naturen, så också för mig, skriver Stefan Widqvist.

Min redan etablerade vana förstärktes när coronapandemin omslöt oss och mina vardagsbesök i naturen har tagit mig allt som oftast till ”min klippskreva” på Skutberget. Med mig på cykelturen till Vänerns kant finns i ryggsäcken kaffetermosen, ostsmörgåsen, ägget, örtsaltet och husorganen Värmlands Folkblad och Dagens ETC.

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Nya Wermlands-Tidningen blir genomgångna en gång i veckan i en lässtund på Stadsbiblioteket, så att jag inte lever i en bubbla utan ”hör” de skilda rösterna om den värld vi lever i… också detta en veckovana som förstärkts av pandemin.

Foto: Privat

Väl i ”min klippskreva”, med ryggen lutad mot berghällen, blev det lugnt omkring mig, då vågorna slog lätt mot stenhällarna. Innan fikat och läsandet ”stannade tiden” en stund och hela jag tog in synintrycken och känslan av innanhavet Vänerns horisont.

När kaffet i termosen hällts upp, smörgåsen i handen, ägget skalat och dagstidningarna uppslagna, dök dom upp och kikade på mig.

Under våren och försommaren har det blivit många besök hos mina Skrattmåsvänner när solen kommit fram. De har efter hand blivit förtrogna med min närvaro och kommit alldeles nära. När jag förstod att de tillhörde de fåglar som ingick i våra rödlistade arter – Skrattmåsarna är idag hotade och hör till de arter som minskat mest – började jag ta med mig lite mer i ryggsäcken för utfodring.

Nästa dag klev de nästan upp i knät på mig, när jag tog fram mina medhavda matrester. Sedan tidigare visste jag, att vanligt vitt smörgåsbröd inte var så lyckat att ge dem eftersom det är ensidigt näringsfattig mat och att det kan ge allvarliga konsekvenser, då unga fåglar kan utveckla ”änglavingar”. Om de äter för mycket brödmat och växer för fort utan viktig näring i övrigt hinner inte deras vingar med och det resulterar i att de inte kan flyga sedan. Nu blev det att ta med mina egna matrester eftersom Skrattmåsarna är allätare – en matlåda i ryggsäcken helt enkelt, som lite hjälp i deras sökande efter fisk och jagande efter insekter och smådjur. Så inte skrattar dom åt mig, utan snarare nyfiket cirklande både i luft och på mark med hjärtligt ”kirr-kirr-ljud.

Kontakten med djurlivet blev en överraskande och trivsam konsekvens av coronakrisen för Stefan Widqvist.
Foto: Privat

Ibland skränande glädje efter matutdelningen: ”kee-kee-harr.”

Dock har jag haft lite svårt att hitta på några namn till de som oftast kommer mig nära, där jag sitter i ”min klippskreva”, eftersom jag har svårt att se skillnad på manliga och kvinnliga när det är så lite som skiljer dom åt. Ringa könsdimorfism, som det heter i de ornitologiska kretsarna, få se om jag hittar några bra könsneutrala namn till mina vänner framöver.

Att den inledande tiden av coronapandemin har blivit en tid då jag fann nya vänner vid Vänerns kant blev en överraskande och trivsam upplevelse för mig trots den allvarliga och osäkra tid som vi alla lever i.

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.