• idag
    31 maj
    12°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    1 juni
    23°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    2 juni
    24°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    3 juni
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    4 juni
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Maia Hirasawa - Bitvis bedårande men snöplig sorti

Skivor
PUBLICERAD:
Maia Hirasawa.
Foto: Claudio Bresciani/TT
"Ibland har ett litet stall med andra låtskrivare anlitats och då känns det som om några kockar för mycket har sockrat i soppan."

Pop

Maia Hirasawa

Bättre
(Headstomp)

För fyra år sedan släppte Maia Hirasawa albumet ”Vacker och ful” som sedan dess stått på hedersplats i skivhyllan. Det är en praktuppvisning i det svåra med det lätta, ett gyllene snitt mellan Säkert! och Håkan Hellström. Nu följer hon upp denna (vinterns julskiva borträknad) och pumpar då upp receptet och blir gladare, hårdare, snabbare och starkare.

”Bättre” föddes ur en fyrtioårskris, men någonstans längs vägen blev slutsatsen nog att än lever gamla gudar. Denna känsla är eftertraktad, vissa väljer att skaffa sportbilar för att nå dit, men tack och lov kanaliserar Hirasawa gnistan till en ny skiva istället.

Jag har alltid ett gott öga till henne, och det här är en luftig fortsättning av hennes egensinne, men samtidigt är jag splittrad. För det första gör en redan kort skiva en snöplig sorti när de två sista spåren bara är alternativa versioner av låtar man precis hört. För det andra känns det lite yxigt att slänga in en engelsk låt mitt i allt det svenska, även om det är en fin tryckare samskriven med Carl Åkerlund bakom Winhill/Losehill.

Det är främst att substansen minskat i kvantitet än i kvalitet som stör mig. Även om den lekfulla bagatellen överskuggar den musikaliska genialiteten den här gången, får vi en trevlig djupdykning i livsglädje och vardagsliv, bland sms och drinkar, med en touch av magiska vändningar. ”Från och med här” känns som om den rider på ekot av crescendot ur Björks ”It’s Oh So Quiet”, med både indiepop, beachboyskörer och cabaretsväng.

Även titelspåret är bedårande, med hellströmska blåstoner, diktioner och spontanfnitter (och klädsam självpepp), samt blinkningar till hundra schlagerrefränger. Som jag var inne på förut har Maia Hirasawa en förmåga att ta breda penseldrag ur popgenren och göra dem till sina egna. Det är talande att de låtar som sticker ut är de där hon står ensam som kompositör och producent. Ibland har ett litet stall med andra låtskrivare anlitats och då känns det som om några kockar för mycket har sockrat i soppan.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.