• idag
    31 maj
    12°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    1 juni
    23°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    2 juni
    24°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    3 juni
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    4 juni
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Öronmaskar i pestens tid

Krönikor
PUBLICERAD:
Jag har gått runt med Dexys Midnight Runners på hjärnan. Hela våren.

Det började med att någon vänlig själ påpekade att Covid-19 (på engelska) passar perfekt att sjunga istället för ”Come on Eileen” i just Dexys gamla hit ”Come on Eileen”. Sedan dess snurrar den i huvudet. Om och om igen. Kevin Rowlands ”Toora loora toora loo rye aye”. Tonartshöjningen. Temposänkningen. ”Covid-19”. Och tillbaka igen.

Andra jag pratar med har liknande upplevelser med The Knacks ”My Sharona” från 1979.

Det kallas tydligen öronmask, fast det låter coolare på tyska: Ohrwurm, och jag läser i en gammal artikel att det drabbar 90 procent av oss minst en gång i veckan.

Jag försöker spola hjärnan ren med annan musik, men så snart den tystnar börjar det igen: ”too-loo rye-aye”.

Jag har aldrig varit något stort Dexys-fan. För mig är det skivor som snurrade under förfester i Lund i skarven mellan millennierna. Vi drack Gredos-tetror – kylda för att göra dem drickbara – lyssnade på Dexys och gick på lokal. Och jag inser att jag inte har en aning om vad de sjunger egentligen. Så jag letar fram texten, och där, innan andra refrängen hittar jag en oroväckande textrad. Det är nästan som ett hot: ”Eileen I'll hum this tune forever”

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.