• idag
    3 juni
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    4 juni
    19°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    5 juni
    17°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    6 juni
    16°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    7 juni
    15°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Välvilja är bra – verklighetsförankring är bättre

Insändare
PUBLICERAD:
Foto: Hasse Holmberg/TT
Politiker ska säga vad, men inte hur. Men ofta gör de det. Det kan vara av ren välvilja, det konkreta är lättare att begripa och förstå – även för politiker, tro det eller ej.

Därför tror jag välvilja är drivande i omfördelningen av resurser som gjorts inför sommaren i Karlstad kommun. Omklädningsrum stängs, och en först till kvarn-bjudning av ”lättare lunch” öppnar. Välvilja är en utmärkt drivkraft. Men när du vill väl, efter eget huvud, då kan det gå som när jag var sexton år och min mamma restaurerade mina Doc Martens med någon svart lack hon hittat. Jag var inte tacksam, jag var förbannad. Eller den där gången Carola gav bort sin nya CD-skiva till behövande vid jul, om ni minns.

Jag började arbeta i kommunal ungdomsverksamhet när jag var 24 år ung. Det var i Stockholm stads kulturförvaltning allt började. Det var i internets begynnelse, när vi fortfarande hade modem. Då förstod jag aldrig varför det kom så många grupper på besök för att höra om verksamheten. Sedan dess har modemen försvunnit och har jag arbetat med unga människor i storstad, småstad, landsbygd, villaförort, på festivaler, power meets, och i ett oändligt antal sporthallar. Nu vet jag mycket väl varför grupperna kom. Det är nämligen ofta så att kommunal ungdomsverksamhet förstås som något preventivt. Något som ska lugna ner, hålla på plats, finnas för de utan förening. Ungdomsverksamhet drivs inte som en plats för utveckling.

Nu senast arbetade jag i Filipstad, en fantastisk plats med fantastiska personer och ett inte lika fantastiskt rykte. Där fanns också de som ville väl och delade ut gratis mat till behövande. Mat är en vanlig metod i arbete med barn och ungdomar, den behöver inte alls vara dålig. Igen. Det beror på bakgrunden. Det beror på vilka som varit delaktiga i planeringen, det beror på plats, på omständigheter, på vad som är målet. Att planera sommarlovsaktiviteter görs inte i en handvändning, många faktorer spelar in. Jag önskar att säkerhet och smittspridning funnits högre på agendan när barn och ungas, eller, som det så skojigt kallas, gräsrotsbyråkraternas delaktighet i planering ligger för långt borta. En gräsrotsbyråkrat är den längst ned i den planerande kedjan, exempelvis en fritidsledare. Gräsrotsbyråkraten är den som möter och arbetar med de som det planeras så välvilligt för.

En fransk prinsessa ska ha sagt om franska bönders svält att ”De kan väl äta kaka” – "Qu'ils mangent de la brioche". Om den prinsessan haft kontakt med de brödlösa böndernas verklighet hade hon aldrig sagt så. Men hon hade inte någon sådan kontakt. Hon visste helt enkelt inte vad hon pratade om för hon levde i en annan verklighet, där bröd kan bytas mot brioche. Det därför politiker ska säga vad, men inte hur, för de vet eventuellt inte vad de pratar om.

Ps. brioche är inte kaka, utan ett väldigt lyxigt och smaskigt smör och ägg bröd. Brioche var "unheard of" när orden blev bevingade. Ds.

Sabina Ostermark

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.