• idag
    30 maj
    22°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    31 maj
    23°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    1 juni
    24°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    2 juni
    24°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    3 juni
    21°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Replik: Bekräftar partiets icke-humana hållning

Debatt
PUBLICERAD:
"Kuzman borde betänka, i sin överdrivna föreställning om stödet till partiets icke-bistånd, att den inhumana hållningen inte ens får uppslutning hos flera av de som röstar på partiet, när de, som tidigare röstade på socialdemokraterna, med empatin i behåll sänder in sin månatliga 100-lapp till välgörenhetsorganisationerna." Det skriver Stefan S Widqvist i sin replik.
Foto: OLA TORKELSSON / TT
Sverigedemokraternas Leonid Kuzmin, fullmäktigeledamot av Kommunfullmäktig och Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Karlstad, försöker i sitt inlägg ”Väl hårdvinklad slutsats”, VF 15/4, påvisa att den Sverigedemokratiska andans icke-biståndspolitik har större stöd hos det svenska folket än vad undersökningarna visar.

Detta i en kritik av min artikel i VF 11/4, ”SD i otakt med svenska folket”. Kuzmins replik behandlar inte huvudinnehållet i min artikel och för att undvika en sifferexercis om vad som opinonsiffrorna visat om det svenska folkets biståndsvilja och vad som konkret står i Sverigedemokraternas vårbudget om just biståndet, följer här några citat.

Citat ur biståndsmyndigheten SIDA:s sammanfattning av den årliga opinionsmätningen (17 dec 2019): ”76% instämmer helt eller delvis i påståendet att det är viktigt att Sverige bidrar till utveckling i andra länder. Det är fortsatt en stor majoritet även om det är en förändring jämfört med föregående år. I år är det fler som tar avstånd och förre som instämmer i påståendet. En majoritet, nästan 55%, är positiva till bistånd och svarar att biståndet bör öka eller att det är ungefär lagom. (…) När de svarande fick ta ställning till det motsatta påståendet: ’Sverige har nog med egna problem som borde lösas först, sedan kan vi börja tänka på andra länder*, instämde 17,6% helt.”

Citat ur Sverigedemokraternas förslag till vårbudget 2020. Detta är vad partiet anser om biståndet, här citeras hela texten: ”12.2. Internationellt bistånd förutses kosta stadskassan 46 miljarder under 2020, och hela utgiftsområdet karaktäriseras av brist på uppföljning och iögonfallande exempel på improduktivt slöseri. Sverigedemokraterna föreslog inför 2020 att biståndsramen skulle sänkas från 1 till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten och öppnar nu upp för en ytterligare sänkning till 0,5 procent, vilket relativt regeringens politik skulle spara över 20 miljarder per år. När en pågående kris på ett uppenbart sätt drabbar svenska medborgares liv och hälsa och hotar att slå ut stora delar av näringslivet kan inte så enorma belopp skänkas bort till andra länder utan krav på motprestation. Att biståndsverksamheten dessutom gett upphov till ren korruption undergräver inte vår slutsats.”

Osakligheten och den grova generaliseringen om uppföljningen och improduktiviteten i biståndet tog jag upp i min tidigare artikel, 11/5, citat: ” Sverigedemokraterna borde först läsa SIDA:s årsredovisning, regeringens budgetproposition om biståndet och dess utvärderingar samt verksamhetsberättelserna från de civila organisationerna som är med och genomför Sverige internationella bistånd. Då skulle Sverigedemokraterna upptäcka att en del saker fungerar bra och andra mindre bra. Sverigedemokraternas negativa generaliseringar skulle visa sig inte ha någon fast grund att stå på. Men Sverigedemokraternas krav på att ta bort 20 miljarder från biståndet syftar inte till att uppnå en nyanserad diskussion om hur vi kan utveckla biståndet på bästa sätt så att fattigdom och förtryck kan bekämpas, utan att tillintetgöra det.”

SD:s tidigare mantra ”att partiet vill satsa på humanitärt bistånd i kriserna närområde” har nu försvunnit i partiets officiella hållning och detta är ju också en följdriktig slutsats mot bakgrund av att den Sverigedemokratiska biståndsandan är i avsaknad av empati för människor som inte tillhör partiets definition av svensk tillhörighet.

I min artikel ”SD i otakt med svenska folket” undrade jag inledningsvis över om någon av Sverigedemokraternas ledande politiker satt i soffan och tittade på TV4:s UNICEF-gala och såg det breda engagemang som svenska folket visade upp till stöd för utsatta barn runt om i världen och jag undrade vidare över hur det kan komma sig att SD just i denna stund önskar skära ned på det svenska biståndet. Ett svenskt bistånd, som var i samklang med SD:s egen påstådda politik ”humanitärt bistånd i krisernas närområde”. Nej, den Sverigedemokratiska andans politik är i grunden utan empati. För tydligare kan det inte bli. När det svenska folket visar sitt engagemang för just stöd till utsatta människor i skilda krisområden, visar sig SD:s politik i ett avståndstagande och dessutom attack på det sedan 1970-talet riksdagsgemensamma biståndsmålet 1 % av BNI, som varit ledstjärna oavsett de skilda regeringarnas politiska färg.

Leonid Kuzmin skriver i sitt inlägg ”…fler och fler vill dra ned på biståndet. Och det är det svenska folkets vilja, och den är i takt med svenska folket. Och det är SD:s vilja, och den är i takt med svenska folket. Just i takt med det svenska folket!”

Kuzmin bekräftar då, att SD aldrig i sin politiska praktik visat, att partiet önskat ”ett humanitärt bistånd i krisernas närområde.” Kuzmin bekräftar också, att glappet mellan de tidigare till intet förpliktigade orden och partiets konkreta politik är djup eller snarare består i en klyfta som inte är ämnad att bygga en bro över, när han utan att blinka sluter upp kring partiledningens uppfattningar att biståndet bör skäras ned med 20 miljarder och därmed undergräva det partipolitiskt överenskomna biståndsmålet 1% av BNI. Kuzmin skriver vidare att ”Sverigedemokraterna vill att 20 miljarder riksdaler stannar i landet och servar återuppbyggnaden efter covid-19-pandemin.”

Detta går också i tvärs mot det stöd som alla partier utan Sverigedemokraterna gav till regeringens initiativ nu i maj, då man beslutade att SIDA, UD och Socialdepartementet tillsammans satsar 210 biståndsmiljoner för att bekämpa covid-19. Det uttalade motivet och syftet från Bistånds- och utvecklingsministern var: ”Coronapandemin slår särskilt hårt mot fattiga människor, men att dessa människor glöms bort när rikare länder själva måste bekämpa pandemin.”

Sverigedemokratiska partiledningen visar sig åter stå ensamma i sin icke-humana hållning. Till skillnad från t.ex. den kristdemokratiska partiledningen och dess väljare, som fortsatt vill ha ett ambitiöst svenskt bistånd och själva är de som oftast ger personliga bidrag till olika biståndsorganisationer.

SD:s partirepresentant Leonid Kuzmin och jag själv är i grunden oense. Men jag tror att inte alla som röstat på Sverigedemokraterna är lika begränsat självupptagna som partiets ledning och representanter. Jag förutsätter att man tänker själva och då inser, att ett inskränkt nationellt synsätt visar på en avgörande brist och förståelse för hur pandemin både här i Sverige och ute i världen hänger samman och som konsekvens av detta, hur den måste bekämpas i en gemensam strävan.

När får vi se SD-partirepresentanten Leonid Kuzmin humant stödja människor i krisområden och ge sitt månatliga bidrag till ”Läkare utan gränser” humana vård- och omsorgsarbete på plats och FN-organet UNHCR:s (United Nations High Commissioner for Refugees) arbete som skyddar människor på flykt … just på plats i krisområden i över 130 länder i världen?

Kuzman borde betänka, i sin överdrivna föreställning om stödet till partiets icke-bistånd, att den inhumana hållningen inte ens får uppslutning hos flera av de som röstar på partiet, när de, som tidigare röstade på socialdemokraterna, med empatin i behåll sänder in sin månatliga 100-lapp till välgörenhetsorganisationerna.

Min slutsats från min artikel 11/5, som Kuzmin kritiserade kvarstår:

”Vi skall inte försvaga Sveriges röst i världen genom att överge det enprocentiga biståndsmålet utan tvärtom arbeta för att utveckla dess innehåll och stärka det. Till skillnad från Sverigedemokraternas nedskärningar av biståndet, så inser vi att det internationella arbetet för alla människor lika värde och hos oss själva i Sverige stärker varandra.”

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.