Jag ska odla min egen ketchup!

Krönikor
PUBLICERAD:
Det ligger raklödder på toagolvet, i hallen snubblar jag på en punkterad pilatesboll, i köket har någon bakat kladdkaka med hela köket som redskap.

Jag tar ett djupt andetag, jag har precis städat leken i källaren, jag-sover-över-med-min-kompis-och-äter-godis-hela-natten-och-spiller-saft-på-golvet-leken. Och i en enda lång utandning utbrister jag; ”Nu vet jag vad vi ska använda dina små kreativa, pillerfingrar till. Vi skall anrätta ett växthus och du får välja precis vilka fröer du vill!”

”Ja, svarar min elvaåring Mary glatt, och kommer ut från toaletten med en ansiktsmask som ser ut som, nej det går inte beskriva. Okej, jag gör ett försök, det ser ut som om hon har bubbelasfalt i hela ansiktet, om ni förstår vad jag menar?

Fem minuter senare sitter vi i bilen. Jag har alltid drömt om en trädgård som blommar från tidig vår till sen höst och ett växthus som jag bara kan sträcka in handen i och plocka ut en kvist med solmogna tomater och… TUUT!

Bilen bakom mig signalerar att det är grönt och jag väcks ur min dagdröm.

”Mary”, säger jag bestämt.

”Jag ska odla min egen ketchup!”

Väl i affären åker jag återigen in i min dagdröm som ketchupodlare medan Mary i en timma står och väljer fröpåsar. ”Persika, physalis… åh, titta mamma, melon!” utbrister hon och håller upp en påse.

”Nej, nej, vänta lite nu", säger jag och tittar på påsen. Jo, det är banne mig en melon på bilden.

”Vet du vad”, säger jag.

”Nu gör vi det enkelt för oss”, och plockar vagnen full med förodlade tomatplantor.

Vi gör i ordning ett hemmagjort växthus mot söderväggen. Nöjda över vårt dagsverke står vi stolta och beskådar den lilla nya anrättning, där står nu de nyplanterade, tomatplantorna i små krukor och trängs bland pyssel och pynt. Mary tröttande efter en kvart och la krutet på ett humlebad, det vill säga hundra spelkulor på ett keramik fat med vatten.

Att det krävs arbete bakom en blomstrande rabatt och spirande plantor, det förstår jag. Men att det ställer lika höga krav som att skaffa hund, det hade jag inte riktigt räknat med. Inte direkt solljus men ändå ljust och inte för varmt men absolut inga frostnätter. Ut med krukor, in med krukor, avhärda plantorna till utelivet likt en hunds träning att bli rumsren. Det känns som jag har blivit matte till femton valpar, som skall passas, rastas, matas och ges kärlek. Det fattas bara att en ska sätta koppel runt sin Red Tear dropplanta!

Måste jag verkligen göra det här? Jag googlar och får svaret: Har du inte möjlighet att springa ut och in med alla dina växter, välj åtminstone ut dina känsligaste sorter och de du är mest rädd om. Ofta innebär det att ett par stryker med.

”Det gäller att försöka hålla en jämn nivå, alla får inte dö samtidigt”, säger jag. Och kommer på mig själv stå och förklara tankemodellen att plana ut kurvan, för Mary: ”Alla kan inte hamna under intensiv behandling samtidigt. Det vill säga under särskild uppsikt på vedspisen, det får inte plats”.

Det har uppstått en ketchup-plantepidemi bland våra odlingar i vårt hemmagjorda växthus och vi följer den noggrant. Engagerade vänner kommer med nya sticklingar och ger råd som de mest professionella sjukrådgivare. De kalla nätterna och solens starka strålar kräver att vi vårdar våra plantor, med filtar och omsorg. Vi hjälps åt att bära in och ut plantor och medan solen försvinner ner bakom grannens taknock säger jag myndigt till min elvaåring:

”Det mesta talar för att det avtar till sommaren”.

Sen sätter vi oss framför tv:n och lyssnar till den dagliga rapporteringen av coronautbrottet och jag tänker; det är en konstig tid vi lever i nu, där oro blandas med drömmar om hemmagjord ketchup.

Åh, vad jag längtar till sommaren med spirande plantor i vårt egengjorda växthus… och ketchup!

"Att det krävs arbete bakom en blomstrande rabatt och spirande plantor, det förstår jag. Men att det ställer lika höga krav som att skaffa hund, det hade jag inte riktigt räknat med."

PS.

Det är inte genom att döda plantorna en inspirerar ungdomen till odling av ketchup. Och det finns en uppsjö av varianter, valnötsketchup, svampketchup, anjovisketchup, ostronketchup och mango-ketchup.

Fakta om ketchup

Bara i affären vi var i fanns det över 120 tomatsorter att välja mellan. Vita, gula, orange, rosa, röda, rödvioletta, svarta, gröna… Från små söta körsbärstomater till fullmatade bifftomater. Vilken blir egentligen den godaste ketchupen?

Fakta om tomater...

Det krävs dubbelt så mycket tomater än vad själva resultatet av ketchupen ger. Svensken äter över 20 miljoner kilo ketchup om året. Det krävs rätt många tomatodlare för att komma upp i den mängden.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.