Fort och väl följs inte åt

Det är inte aktuellt att lossa ankar för den nya högsjösnipan av trä och heller inte att fälla ner cabben på Mustangen så länge nordanvinden pepprar oss med hagel och alltjämt sveper in snö över vinterns nyförvärv trots att sommaren närmar sig. Åtminstone borde den göra det.

Vi bygger hönshus också, huttrar och fryser om fingrarna framåt kvällen, och har lite för bråttom med de två sista takstolarna som hamnade fel när kroppen drömde om irish coffee och ville in.

Men som pappa så klokt myntade, och alltjämt skulle ha sagt som 98-åring i går: fort och väl följs inte åt.

En erfarenhet med guldkant, i land och socken, i Gylterud lika väl som i Majorna där vännen Leffe förlorade skötseln av komposterna åt Göteborgshem för att Riksbyggen upphandlade dem till lägre kostnad och ja, se pengar blev temat.

De sa att de kunde men gjorde inte det. Fort och väl följdes inte åt där heller, folk krävde att få honom, Leffe lever som han lär, tillbaka. Det fick de.

Det kan vara bra för hållbara (?) Arvika att veta, att komposten som kommunen underkände för oss tjänar sitt syfte. I Göteborg.

Det går inte fort, men väl.