"Trots de hårda orden älskar jag faktiskt delar av ”Krig och fred” och hur den med sitt milda flow för in junivärmen i pandemins svinvår."
”Det är en svår fråga att svara på, men, en legendar. Det går inte att utveckla mycket mer än så.”
När Lorentz Berger, 28, i en nylig TT-intervju gissade hur man kommer att se tillbaka på honom som artist om tio år, torrhostade den svenska Jantelagen och corona-sjukskrev sig resten av veckan.
Varifrån självförtroendet kommer är inte svårt att lista ut. Ända sedan debuten har svensk pop-raps kronprins jämförts med storheter längs hela spektrat, från Håkan Hellström till Drake och Kanye West. Får man inte Zlatan-hybris av den behandlingen måste man vara antingen Jesus eller i koma.
På ”Krig och fred” fortsätter han, som på föregångaren ”Lycka till” (2017) och fenomenala genombrottsplattan ”Kärlekslåtar” (2014), att sudda ut gränserna mellan rap och sång genom att mumla och läppfladdra sig genom melodierna. Det är autotune så kraftig att smurfvibrationerna ger elektriska stötar i hörselnerven, det är synthbeats som doftar 80-tal (särskilt på Velocet-samarbetet ”Du vill inte missa det här”), och det är fortsatta små-zlatanismer som ”de sa att jag var rösten för min generation” och ”kan va’ borta ett år men är ändå nummer ett”.
”Det är min skiva, jag gör vad jag vill”, säger han på introspåret och programförklaringen ”1” – och det han vill, visar sig alltså vara samma-samma som 2014. Vilket förstås är helt okej, men inget stoff för en legendar.
Trots de hårda orden älskar jag faktiskt delar av ”Krig och fred” och hur den med sitt milda flow för in junivärmen i pandemins svinvår. ”Swarowski” är allra, allra bäst; en behaglig sommarlåt med klassiskt "Romeo & Julia"-tema (”Jag har aldrig träffat nån som heter Desiree in the hood”), därefter Bennett- och Madi Banja-samarbetet ”Inte för oss” som mot en mjuk synthmatta låter samtliga i kvartetten mys-skryta inför varandra.
Hur kommer man då att se tillbaka på Lorentz om tio år? Inte alls. För det här är ju fortfarande bara början. Han kommer att vara bland oss 2030, ännu ung, och göra berusande skön pop.
Kanske hittar den också nya vägar så småningom.