• idag
    5 juni
    14°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    6 juni
    16°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    7 juni
    15°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    8 juni
    15°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    9 juni
    13°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm

"Vi är nog körda trots allt"

Krönikor
PUBLICERAD:
"Toalettpappersräderna 2020 har fått mig att vackla i min människotro, nästan lika kraftigt som under den stora grillkrisen för medelålders svenska män sommaren 2018", skriver Tobias Holmgren.
Foto: Stina Lagerkvist/TT
"Populärkulturen får ta mycket stryk varje gång ett problem av den här allvarlighetsgraden dyker upp, men för en gångs skull går det faktiskt inte att lägga ens ett havreflarn av skulden där. Manusförfattare, dramatiker, serietecknare och komiker har länge gjort sitt yttersta för att varna oss", skriver Tobias Holmgren i veckans krönika.

”Hemköp i Mölnlycke har toapapper.”

Den lilla kommentaren dyker upp i mitt Facebookflöde och säger väl egentligen allt.

Ett influensavirus har spridit sig runt världen på kort tid; ett virus som slår hårt mot så kallade äldre äldre och multisjuka personer. Situationen är allvarlig. Lyckligtvis har vi byggt vårt samhälle väl. Det finns experter, och det finns en folkvald regering som lyssnar på experterna. Åtgärder har genomförts. Handling har skridits till.

Ändå känner sig svennebanan inte trygg. Svennebanan vet att någonting annat behöver göras, någonting utöver Folkmyndighetens rekommendationer om att tvätta händerna noggrant och nysa sig i armvecket.

Vad kan det vara, tro? Ett läxhjälpskooperativ över Skype för att bistå familjer i coronaisolering?

Nej, hans idé är mycket djärvare än så.

Han ska – trumvirvel! – köpa 140 rullar toalettpapper, och alla förpackningar jäst han kan hitta runt om i Svealand.

När han har gjort det är han lugn. Det kurrar skönt i kistan att ha tänkt på allt.

”Hemköp i Mölnlycke har toapapper”, skriver vi andra till varann. Vi som vet att Sverige inte befinner sig i krig. Vi som vill skita som vanligt och inte tänker inleda arbetsveckan med att baka fjorton kilo Hönökaka. Vi tipsar om var man kan hitta modersmjölksersättning och barnalvedon i Grums, eller om det råkar finnas pulvermos kvar någonstans längs E18. Läget börjar bli desperat. Och det är så dumt, så himla, himla dumt.

Dårpanneriet stannar inte vid hamstringen. Plötsligt har hundratals blivit epidemiologer som kan recensera Folkhälsomyndigheten med hög svansföring och ge anmärkningsvärt rövdåliga råd i Facebooktrådar. ”Lita inte blint på statens propaganda”, skriver en ärkegalning i en preppergrupp där livsfarliga hemmakurer mot corona diskuteras, ”utan var lyhörd för det naturen kan ge”. Jisses …

Populärkulturen får ta mycket stryk varje gång ett problem av den här allvarlighetsgraden dyker upp, men för en gångs skull går det faktiskt inte att lägga ens ett havreflarn av skulden där. Manusförfattare, dramatiker, serietecknare och komiker har länge gjort sitt yttersta för att varna oss.

Tv-serien ”The Walking Dead” är ett bra exempel på det. Där har zombier tagit över världen, och människorna tvingats isolera sig i enklaver. Att det ständigt går åt pipan för hjältarna beror aldrig på någon krigslist hos de levande döda, som är dumma som boskap, utan för att deras egen sort bedrar dem. Gång på gång på gång sviker människan, med sin girighet, lathet, feghet och egenkärlek. Vad ”The Walking Dead” vill säga är att vi inte är resonabla varelser. Tvärtom så är de flesta av oss riktiga arslen. Särskilt när det krisar.

Jag önskar att jag kunde säga emot. Det gör jag verkligen. Men toalettpappersräderna 2020 har fått mig att vackla i min människotro, nästan lika kraftigt som under den stora grillkrisen för medelålders svenska män sommaren 2018 (kommer ni ihåg den? extremtorkan?).

Köttätande zombier eller svennebanan, tänker jag nu – det är faktiskt hugget som stucket.

Vi är lika körda oavsett.

Tobiaskommissionen

Anmälan avseende: Jag, fiaskot?

Saken: Läkare, storkökspersonal, saneringsarbetare, dagligvaruhandlare, busschaufförer och brandmän – det är bara några av de yrken som länsstyrelsen listar som ”samhällsbärande”, och vars utövare därför kan få rätt till extra barnomsorg om skolorna skulle stängas. Helt rätt bedömning! Samtidigt kan jag inte undgå att bli lite nedstämd över att ”snubbe som skriver lustiga betraktelser i lokalpressen” inte nämns. Det känns som att tomten i Kalle Ankas jul har vägrat min bakdel en OK-stämpel, eller att en förälder, i det här fallet mamma staten, hytter med näven och säger att jag har slösat bort mitt liv på oväsentligheter. Lyckligtvis finns det många dansörer, hockeyspelare och mäklare som jag kan dela besvikelsen med.

Beslut: Återremiss

Anmälan avseende: Träige Anders

Anders Öfvergård.
Foto: Maja Suslin/TT

Saken: Årets "Robinson"-säsong har börjat lovande med precis lagom mängder konflikt, solidaritet, och gnäll. Många av deltagarna är dessutom oerhört lätta att tycka om, så som bildsköna singer/songwritern Cissi som började gråta när hon inte lyckades vinna ett par rullar toalettpapper (symboliskt starkt numera!) och åländska kocken Michael som inte tänker ont om någon. På minuskontot hittas en akut oengagerande programledare i Anders Öfvergård, som inte ens klarar av att le lite skevt när någon levererar syrligheter, ännu mindre att minimumskoja med deltagarna. Varför är du så jävla sur, Arga snickaren? Bort från min tv.

Beslut: Fälld

Anmälan avseende: Försenade filmer

Från inspelningarna av Bondfilmen ”No time to die”.
Foto: Fabio Dell'Aquila

Saken: Coronavirusets framfart har drämt så hårt mot filmbranschen att vi alla kanske snart tvingas prata med varandra. Ve och fasa! Jag kan leva med att behöva vänta på ”Pelle Kanin 2”, ”Trolls 2”, och andra familjefilmer i samma stil. Men att Bondfilmen ”No time to die” flyttas från april till november är nedslående på riktigt. För att inte tala om ”A quiet place 2”, fortsättningen på en av senare års bästa skräckfilmer, som gått från att ha marspremiär till ett ännu ovisst premiärdatum. Att vi måste vänta på ”Mulan” känns också lite tråkigt, samt att premiärerna till ”Wonder woman 1984” och ”Woman in the window” skjuts upp. Det blir en tom filmvår.

Beslut: Fälld

Tobias gillar: Elin

Rebecca Liljeberg som Agnes och Alexandra Dahlström som Elin i "Fucking Åmål".
Foto: TT

Enligt en rapport från RFSL kan man i landets skolor fortfarande hitta biologiböcker som beskriver homosexualitet som någonting avvikande. För inte alltför länge sedan blev en kvinnlig elev i Varberg ombedd av lärare att ”tona ner” sin homosexualitet. Att hon tagit med sin flickvän till skolan skulle enligt kollegiet ha förvirrat och skrämt de andra i klassen.

I ett sådant kulturellt landskap behövs ”Fucking Åmål”, Lukas Moodyssons romantiska ungdomsfilm på temat lesbisk kärlek. Och kanske framför allt behöver vi dess starkast lysande stjärna Elin, spelad av Alexandra Dahlström.

Här om veckan blev vi påminda om hennes genombrottsroll när skådespelaren, som en ynnest till sina fans i coronatider, började livesända lässessioner av filmens manus på sitt Instagramkonto varje dag. En sann kulturgärning!

Jag har länge hoppats på att Lukas Moodysson ska våga göra en uppföljare där det i filmens värld har gått lika lång tid som i verkligheten: 22 år. Lite som Richard Linklaters fina filmsvit ”Bara en natt”, ”Bara en dag” och ”Before midnight”, vars titlar har tio år mellan sig – både i fiktionen och verkligheten. Att få se vad som blev av rollfigurerna Elin, Agnes, Johan och Jessica i vuxna år vore bara så underbart trevligt.

I väntan på att den drömmen slår in (aldrig!) räcker Alexandras Instagramsändning fullgott för att det rätta nostalgiruset ska infinna sig.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.