• idag
    5 juni
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    6 juni
    16°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    7 juni
    15°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    8 juni
    15°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    9 juni
    13°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm

Nils Ferlin – Den förste antirasistiske diktaren

Krönikor
PUBLICERAD:
I sitt arbete med en bok om "Det svenska r-ordet" har forskaren Tobias Hübinette hittat en koppling till Nils Ferlin.
Foto: Håkan Strandman
STARRIN SONDERAR: Jag ska träffa Tobias Hübinette som är forskare vid Karlstads universitet och välkänd samhällsdebattör i svenska och internationella media. Inför intervjun kikade jag på hans CV som finns på nätet. Hans produktion av böcker och artiklar samt samhällsengagemang imponerar.

Tobias Hübinette är lektor i interkulturella studier och svenska som andra språk vid Karlstads universitet samt docent i internationell pedagogik. Han disputerade 2005 på en kritisk avhandling om adoptioner som fick stor uppmärksamhet.

Tobias är en flitig bokskrivare. Bland annat har han givit ut en bok om den svenska nationalsocialismen – ”Den svenska nationalsocialismen: Medlemmar och sympatisörer 1931-45”. Den är på 500 sidor och innehåller närmare 30 000 namn på organiserade svenska fascister och nationalsocialister före och under andra världskriget. Bland dem en rad kända värmlänningar.

För ett år sedan gav han ut boken ”Att skriva om svenskheten: studier i de svenska rasrelationerna speglade genom den icke-vita svenska litteraturen.”

Flera böcker är på gång, som författare och medredaktör, bland annat en om adoption och multikulturalism i Europa som utkommer i slutet på året.

Nyligen har han tillsammans med Peter Wikström, som är filosofie doktor och forskare vid Karlstads universitet, fått nästan 4 miljoner från Vetenskapsrådet för att under fyra år forska om ”Det svenska r-ordet” som står för ras och rasism. Dessa ord är känsliga och kontroversiella. Frågor om ras och rasism har i allt högre grad kommit att användas som slagträ i den politiska debatten om migration, integration och segregation.

Vad som menas när man använder dessa r-ord kommer forskarna att försöka besvara genom att undersöka vad som avhandlas på sociala media som Facebook, Twitter och Flashback.

Det är mycket på gång samtidigt. Tobias forskar även om hur man diskuterat frågor om ras i Sverige sedan andra världskriget. Det gör han genom att analysera vad som skrivits om saken i svenska media.

– Jag har i stort sett dammsugit allt som skrivits sedan år 1946. Och den viktigaste källan har varit Kungliga biblioteket som har digitaliserat 600 dagstidningar sedan 1700-talet.

Jag förstår att det varit ett mödosamt och tidskrävande arbete när jag ser mig omkring i hans arbetsrum som är sprängfyllt med forskningsmaterial.

– Det kommer att bli en bok, säger Tobias entusiastiskt. En kartläggningsliknande historia.

Jag frågar om han kan berätta lite om vad han funnit. Absolut, säger han.

– På 1950-talet besöker sonsonen och arvprinsen till Etiopiens kejsare Haile Selassie Sverige. När han tillsammans med en vit dam kom gående i Stockholm inträffade ett intermezzo. Några män kommer fram till den kunglige och sparkar honom på smalbenet och hotar att slå ihjäl honom för att han har en annan hudfärg. Damen blev också attackerad men undkom skada.

Tobias berättar att vad som då händer är att internationella tidningar som New York Times plockar upp historien och skriver om den på framträdande plats i tidningen.

Varför fick artikeln en så framträdande plats i amerikansk press? undrar jag. Tobias förklarar.

– Sverige hade redan då skaffat sig hög svansförvaring som ett land utan fördomar. Artikeln i New York Times var ett sätt att ge tillbaka och visa att svenskarna inte alls är ett dugg bättre än vad amerikanerna är.

Det finns också en intressant värmlandskoppling i Tobias Hübinettes granskning av hur ord som rasism och ras behandlats i dagspress och andra tryckta skrifter. Han plockar fram ett gulnat A4-ark ur högen av dokument. Pekar och säger:

– Det finns en värmlandskoppling till Nils Ferlin. Han var troligen den förste svenske författaren som skriver en dikt om svensk rasdiskriminering. Den är också den första svenska antirasistiska dikten som handlar om svenska förhållanden och som publicerades i tidskriften Clarté 1951.

Nils Ferlin var upprörd över vad som pågick i Sverige. Han nämner bland annat händelsen i Stockholm då den etiopiske prinsen var nära på att bli lynchad. Han ger också restauranger en känga för att de utestänger människor på grund av hudfärg.

Sverige var vid den här tiden mycket homogent, förklarar Tobias. Få hade haft en nära kontakt med andra folkgrupper. Det gällde inte minst kontakt med personer från Afrika, Asien och Sydamerika. Så sent som 1970 var det endast 0,17 procent av befolkningen som var födda där.

Inom kort kommer Tobias Hübinette ut med en bok om hur man i Sverige sedan 1960-talet sett på adoptioner. När de första adoptivbarnen kom till Sverige uppstod en debatt som konkret handlade om att barnen inte var vita. Då föddes uttrycket ”koreabarn”. Även här har Tobias i sin granskning upptäckt en intressant Värmlandsanknytning i Torsten Thysell som var överläkare på sjukhuset i Karlstad.

– Torsten Thysell forskade själv om svenska adoptivbarn och anlitades av Socialstyrelsen som expert på adoptivfrågor. Han gav rådet att man inte skulle ta hit barn som inte var vita. Och det var i början av 1960-talet.

Vad hade han för skäl till det? undrar jag nyfiket.

– Jo, han var rädd för att barnen skulle behandlas illa av omgivningen och bli hackkycklingar. Hans tveksamhet grundade sig på hans egna erfarenheter. Han menade att värmlänningarna inte var mogna att ta emot barn som avviker från det vanliga.

Men Torsten Thysell kom också att utmärka sig på ett föga hedrande sätt genom innehållet i en skrivelse som han författat, berättar Tobias. Torsten Thysell skriver nämligen att en korsning mellan två raser, som befinner sig på olika kulturnivå, ej ter sig önskvärd ur den mera högtstående rasens synpunkt.

Adoptionerna kom successivt i gång och efter 1968 ökade de kraftigt.

Tiden rinner iväg. Jag har förstått att Tobias är en upptagen man, men jag hinner med en avslutande fråga om fritiden. Hans intresse för historia och kultur gör att han gärna botaniserar i de värmländska kulturbygderna. Värmlandsoperan ligger honom också varmt om hjärtat.

Bengt Starrin

Professor emeritus

Karlstads universitet

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.