• idag
    4 apr
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    5 apr
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 apr
    12°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    7 apr
    13°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    8 apr
    12°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Gärna applåder men först en rejäl lön!

Ledare
PUBLICERAD:
Nu kallar alla vårdpersonalen för "hjältar" och applåderar från balkonger. Men när allt lägger sig igen kommer vården likförbannat vara underfinansierad och personalen underbetald.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Inbjudningarna kommer från flera håll på Facebook. Vill jag vara med och applådera den svenska vårdpersonalen? Trots att initiativet bara är några dagar gammalt är det redan tiotusentals som anger att de klockan 20 varje kväll går ut på balkongen och … ja applåderar.

Det är just nu ingen hejd på hejarop om ”hjältarna” inom vården som hanterar coronapandemin medan vi andra sitter hemma och leker sjukvårds- och smittskyddsexperter i insändare, debattinlägg och sociala medier.

Men vad är berömmet värt i pengar? I anställningsvillkor? I anställningstrygghet?

I Stockholmsvården, den som hittills är mest pressad av smittan, jobbar de fortfarande friska dubbla pass för att täcka upp för kollegor som uppmanats stanna hemma vid minsta misstanke om sjukdom. Och detta för samma lön som de fått för att ta dubbla pass för tre månader sedan. Det omfattande varsel mot personalen på sjukhusen i huvudstaden för några månader sedan ligger dessutom fast.

De jobbar extra pass, underbemannade, i frontlinjen mot ett smittsamt och dödligt virus under hot om att sägas upp inom kort.

Applåder känns på något sätt inte tillräckligt.

Och vi vet ju att när allt till slut återgår till det normala, för det kommer det ju att göra, så står de fortfarande där, de som jobbar i sjukvården, som tar hand om din mamma på äldreboendet, din pappa med hemtjänst eller de med behov av personlig assistans och får höra högerpolitiker som nyss kallat dem för ”hjältar” prata om hur offentlig sektor mer än ökade resurser nog mest ändå behöver bli mer ”effektiv” och om hur de där enkla jobben nog ändå är för högt lönesatta.

"Gärna applåder men först REJÄL LÖN" - så skulle Kommunal med fördel kunna uppdatera Socialdemokraternas gamla valaffisch från 1957.
Foto: TT

Den genomsnittliga undersköterskan i Värmland är 36 år, har tio års erfarenhet och tjänar 20500 kronor i månaden, strax över 16 000 efter skatt, enligt sajten lönestatistik.se

Det är, som dåvarande finansminister Anders Borg (M) sa 2011, för mycket. Ingångslönerna för ”enkla jobb” borde, föreslog borgerligheten då, ligga 30 procent lägre för att inte vara skadliga för svensk ekonomi.

Det hade man väl kunnat vifta bort som ”okej, men det var ju faktiskt nio år sedan” – om det inte vore för att svensk höger fortfarande tycker likadant. De gick till val 2018 på att driva så kallade inträdesjobb för nyanlända och unga under 23 där ingångslönerna för enkla jobb just skulle sänkas med 30 procent.

Det skulle inte påverka lönerna för de som redan jobbar, menade man. Men så klart det skulle.

Men nu är inte ens lönen frågan som känns viktigast för den här gruppen, säger flera ledarsidan pratar med.

Det är arbetsvillkoren. Den underfinansierade vården. Den ständiga underbemanningen. De delade turerna som tvingar den jobba från tidig morgon till sen kväll med flera timmars uppehåll mitt på dagen. Det är all nattlig jourtid de tillbringar hemma hos brukare som de inte får betalt för.

Som en kvinna som jobbar inom personlig assistans hälsar ”jag jobbar 100 procent plus 24 gratistimmar”.

Svenskarna samlas i hyllningar till vårdpersonalen. Men applåder betalar inte räkningarna.

Nej, jag jobbar ju inte inom vården eller har någon utsatt roll i den pågående pandemin. Jag kan bara konstatera att mitt tålamod med att kallas hjälte av folk som vill sänka ens lön hade tagit slut för länge sedan.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.